Helt utan belägg vill jag påstå att det inte enbart är stressen som får oss att må så dåligt nuförtiden – det är också vår undantryckta kreativitet som sänker oss. Givetvis är det inte så enkelt, men fundera en stund på om det skulle kunna ligga något i det. För en konsekvens av att vi aldrig stannar upp i snurrandet, är att vi tappar både synen och hörseln, vi ser inte våra egna tankar och ideér, hör inte våra behov, blir långsamt innehållslösa skal. Här kommer några metoder för att hålla kreativiteten levande i vardagen.

Vi behöver tankemellanrummen lika mycket som vi kräver kärlek och vatten. Man kan inte dra upp fröer ur jorden. Kreativitet funkar precis på samma sätt. Måste få ro att växa som den vill, otuktad och fri. Den behöver space för att kunna slo rot. Jag vill uppmana dig att respektera din kreativitet för att livet blir roligare så. Men det kommer inte gratis i en samtid som kräver din uppmärksamhet hela tiden.

Jag tror att kreativitet är en del av varför det känns meningsfullt att vara människa. Jag tror att behovet av att skapa är lika viktigt för oss som närhet, mat, kärlek och trygghet. I någon sorts uppdaterad behovstrappa – där fungerade wi-fi också kommer relativt högt upp – måste vi helt enkelt respektera vårt eget behov av att uttrycka oss för att inte skrumpna lite inombords.

Definitionen av kreativitet är vid och bred och forskarna är inte eniga om vad det egentligen är. Förmåga till problemlösning är en definition. Konstnärliga uttryck en annan. Motivation är inte heller oviktigt i sammanhanget. Vad vi lägger i ordet må vara individuellt, men för mig har begreppet ändå en central betydelse: att vara fri. Och det är så jag väljer att alltid tänka på kreativitet – som en frihet, oavsett i vilken form vi väljer att använda våra kreativa förmågor.

Att vara fri i tanken, fri från pålagda föreställningar om oss som individer, att fritt få uttrycka sig, att kliva bortom sina egna gränser och prova på nya tankar. Kokar man ner det till sin essäns så handlar det egentligen om att återta det där som vi föddes med: barnets oförstörda förmåga att köra på impuls, lust och längtan. Att låta idéerna virvla fram, utan att hindras av inre spärrar eller pålagda föreställningar om vad som är rimligt.

En längtan efter att klättra i träd

Som barn intellektualiserar vi inte, vi värdera inte om vi ska klättra upp i trädet eller ej. Vi gör inga riskbedömningar, beräkningar eller sannolikhetskalkyler för vad som kommer att fungera eller inte. Vi bara gör. Vi bara är…

Fungerar det inte hittar vi en annan lösning, ser världen från ett annat håll, vänder, vrider, kastar om. Vi omdefinierar, omvärderar, hittar nya vägar och drivs helt av längtan av att komma upp och se utsikten från trädet. Allt annat är underordnat.

Det här har vi i oss. Alla människor har det, det vill jag hävda bestämt. Men med tiden begravs vår fantastiska förmåga under lager av anpassning. Omvärldens blickar får oss att förstå vad som är lämpligt och inte. Vi börjar bygga upp hinder inom oss för att inte framstå som okontrollerade och märkliga i relationen till verkligheten. Tankar som ploppar upp stoppas tillbaka gång på gång, och till slut kommer de inte ens upp till ytan. De har vant sig vid att det inte är någon idé för det är ändå ingen som lyssnar.

Hoppa över kreativa hinder

Jag tror inte vi helt kan kliva tillbaka – och det är nog inte heller önskvärt. Men jag är övertygad om att vi kan lätta ganska mycket på våra lager, hoppa över våra inre hinder och lura oss själva att få syn på den där ungen som fortfarande springer runt som en ihärdig galning där inne. Hen skrattar och skriker, klättrar och hoppar, konstruerar drömmar och tankar – nästan ingenting är omöjligt.

Att möta den där ungen kan bli både spännande och smärtsamt, för det var kanske aldrig särskilt snällt att lämna hen ensam där inne. Det kan innebära att en del skit måste rensas ut. Det gäller att ha tillit till att det under den gråa massan finns en färgglad och bortglömd värld att återupptäcka.


Jag vill föreslå ett antal konkreta saker att göra för att lyfta på filten och blicka in i din egen kreativitet, in din egen kreativa hjärna.

Pausa och dagdröm

Det här låter ju som något som kommer av sig själv, men faktum är att det kräver disciplin. Med pauser menar jag små tillfälliga pauser under dina jobbtimmar, men också paus från verkligheten – för att upptäcka något nytt, inte för att stänga av.

Märk väl att jag inte pratar om mindfulness här – jag kan ingenting om mindfulness. Min ingång till nuet går via text och tankar och formuleringar. Att tänka på inget är också nödvändigt, men det är inte det jag syftar på här. Här är vi ute efter att få tag i idéerna, inte rensa bort dem och bli tomma.

Våga utmana dig själv i att sitta och stirra tomt framför dig eller ut genom ett fönster. Och tro inte att det kommer gratis. Det kommer att vara lika klurigt som att pallra sig iväg till gymmet (för vissa iaf…). Men gör det ändå.

Nästan allt idag är lättsmält, utom vägen in i dig själv. Ta inte den lätta vägen ut för du kommer ångra dig på dödsbädden.

Skriv!

Inte helt otippat på en sajt som denna vill jag uppmana dig att skriva.

Oavsett på vilket sätt du använder skrivandet så är det ett utmärkt sätt att få syn på processen. Se förflyttningen, känn den inombords, känn trögheten när den kommer eller glid på vågen när den bär dig utan motstånd. Du kommer med tiden få bättre koll på dina kreativa inre rörelser. Du kommer se vad du behöver för att vara mer människa och upptäcka vad som hindrar dig från uttryck. Du kommer få syn på hur kreativiteten hjälper dig och vad du behöver för att nära den.

Skrivandet fungerar på ett fundamentalt sätt, du når djupare, längre och får en klarare blick när. Det är därför 12-veckorsprogrammet använder skrivandet som metod – rakt igenom. Det är en gåva du kan ge dig själv som blir beständig om du förvaltar den, den försvinner inte – den integreras i dig via orden. Och resultatet påverkar alla områden i livet – från idéskapande till inre lugn, djupare tro på dig själv och tillgång till nya dimensioner.

Tid för dig själv

Det låter säkert pretto – att ha “egentid”… lättare sagt än gjort. Känn dig fri att kalla det vad du vill – bara du utför och möter dig själv med en baktanke, en medvetenhet.

Det handlar om en dejt med ditt kreativa själv (nuförtiden behöver man tillägga: utan telefon…). Det behöver inte vara något avancerat, men det ska ske på ett sätt och i en miljö som är lustfylld för dig. Det ska vara kravlöst och helt baserat på vad du älskar att göra. Tillåt dig det. Det låter kanske banalt, men om du funderar: när gjorde du något senast som bara handlade om ditt välbefinnande, helt kravlöst.

Museum, skogen, kafé – det viktiga är att du är tillsammans med dig själv och reflekterar över din kreativitet. Var står du nu? Vad behöver du och vad längtar du efter? Ta med anteckningsblock och fin penna.

När du driftar i tanken, dra dig tillbaka. Till din inre värld, till ditt möte med den där ungen som är så fantastiskt rolig att träffa. Och som du alltid, alltid, alltid har med dig.

Allt ljus på dig…

Jag säger inte att ett kreativare liv är lösningen på allt. Men jag säger att det blir intressantare att leva. Och jag säger att du ser saker och ting – omgivningen, problem, dig själv – i ett nytt ljus. Vad det ljuset avslöjar är individuellt och det är upp dig till dig att tolka och ta till dig vad du ser.

Men var snäll och respektera dig själv och den inre rösten som ropar. För det kommer bli ett annat liv när du gör det.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: