Igår kom jag på ett ännu ett yrke som jag kan tänka mig: låssmed! Att göra inbrott på arbetstid - vilken grej. När jag var som gladast för mitt nya fynd, upplyste någon vänlig mig om att det inte är det som låssmeder faktiskt jobbar med. Så nu vet jag inte längre. Igen. Jag vet verkligen inte längre. Jag vet bara att det inte kan fortsätta så här. Det är jätteroligt att vara författare, men nu har någon tänt i taket. Lysrör i skolmatsalen. Dansgolvet är en plastmatta i. Glasen är plastmuggar och drakfrukten i bålet har tappat sitt...

Tiden är trådar. Som blir ett hemvävt stycke tyg att slå in livets olika tillstånd i. Klockslagen. Små broderade handtag att hålla sig i när vi stapplar omkring och försöker slutföra saker innan allt upphör. Här, på andra sidan jorden, har tiden upphört att existera. De jag älskar sover när jag är vaken och är vakna när jag går och lägger mig. Platser som är mina hem att längta till, ligger i kyla och mörker när solen skiner och det är 30 grader. Jag flyter. Allt flyter. Dofterna och ljuden. Smakerna. Det är sånt som inte fastnar på bild,...

För ett tag sen läste jag en kommentar eller ett inlägg eller whatever i en Facebook-grupp som jag numera besöker så sällan jag kan. I gruppen finns författare och alla vet bäst, vilket borde vara en matematisk omöjlighet. Varje gång jag går in och läser sjunker mitt självförtroende till strax under nollstrecket, så för att lyckas slutföra pågående romanprojekt så har jag har alltså slutat att gå dit. Hur som helst. I denna grupp gjordes ett inlägg om fenomenet liknelser och om hur dessa inte borde få finnas i den utsträckning som de finns idag. I böcker alltså. "För...