Hej!

Jag heter Frida Spikdotter och är författare och kreativ skribent. Jag driver Nitwit Förlag men sysslar också med andra människors skrivande i rollen som skrivcoach, workshopledare och redaktör. Här på Spikdotter.se hittar du min blogg med texter om liv, skriv och vardagsmagi.

Vill du hänga med i svängarna så har jag ett nyhetsbrev.

Hösten 2022 debuterade jag med romanen Efter Morris och skriver nu på min andra bok som utkommer under hösten 2024 (arbetsnamn: Tredje lådan). Var tvungen att sticka emellan med en barnbok utöver det vanliga – i mars 2024 utkommer Örnest Skrämmingway – den rädda vampyren.

Mitt författarskap vill roa en stund på väg mot undergången – varken mer eller mindre. Skratt och eftertanke går sida vid sida i allt jag skriver. Jag vill göra mina läsares värld lite underfundigare, lite skarpare och lite mindre allvarlig.

Mer om mig...

Blogg

Leka liv

Om jag lyssnar noga kan jag höra det gröna i trädgården. Det viskar överallt. Eller så är det bara myggen som kommer och försvinner? I skymningen kommer grönskan smygande, med dov och mörk röst. Den växer i min riktning och jag kommer inte undan. Den vill säga mig något. Den vill påminna mig om något jag glömt. Det är så här varje vår. Jag behöver förstå allting på nytt. Det är väl så ett kretslopp fungerar: vi glömmer det eftersom det är så självklart att det pågår. Det knackar oss på våra spända axlar, försöker tala om för oss...

läs mer

Jag har gjort det igen

Jag scrollar igenom redaktörens kommentarer. Jag märker att jag kisar lätt med ena ögat, som om det skulle göra det hela lindrigare på något sätt. Som att en eventuell avrättning blir lite mildare om den är suddig eller om jag bara upplever den till hälften. Jag scrollar. Kisar. Och mår lite, lite illa. Två års arbete. Jag ser framför mig hur det hängts upp, som en piltavla. Varenda kommentar sticker i huden. Jag är min egen woododocka av tunna halmstrån och säckväv. Kanske jag håller ihop, kanske jag faller isär. Allt är på låtsas, men också min enda verklighet....

läs mer

52-åriga ögonblick och pärlor på ett band

När jag gifte mig en gång i tiden så fanns det papperstidningar och dessa läste man, till exempel vid frukostbordet. Jag tyckte mest om kulturdelen, hyfsat lokala news och dödsannonserna. Det hänger säkert ihop på något sätt, men jag vet inte exakt hur. På familjesidorna fanns bilder på bebisar och bröllopspar. Vi satte själva in en sån annons. Det var väl som dåtidens instagram kan jag tro. Det här tilldrog på det exakta nollnolltalet. Ack ljuva trycksvärta. För det mesta var det unga par på bilderna. Slöjor och leenden och krusidulliga hår. Jag hade krusidullhår, på den tiden mörkrött,...

läs mer

Artiklar

Leva som en ormbunke, dö som en duva – och ett förlag blir till

Leva som en ormbunke, dö som en duva – och ett förlag blir till

Nitwit Förlag såg sina första solstrålar sommaren 2022 och en väldigt lös och dimmig framtidsdröm hade förverkligats. Det var odramatiskt. Vi hade nog - undermedvetet - varit på väg dit under många år, men på något sätt föll allt på plats just den här sommaren. Det blev inte särskilt mycket semester. Det blev bokutgivning istället. Teknik och litteratur Vi är bra på helt olika saker och våra hjärnor fungerar på helt olika sätt - men fascinationen för rolig, annorlunda och smart litteratur har vi gemensamt. Vi vet att våra kompetenser kompletterar varandra. Det har de gjort i alla våra...

läs mer

Tvivlet, min gamle vän

Jag hade rätt bra självförtroende som ung, men det gick över. Eller. Det omformades med tiden och jag är ganska säker på att det var en bra sak. Omformningen började på universitetet. Jag hade usla gymnasiebetyg, ville läsa attraktiv Filmvetenskap och det tog en evighet att komma in. Tusen jobbår och omkring arton högskoleprov senare (NOG-delen är det bästa en ordmänniska kan råka ut för?) kom jag in i en mikroskopisk kvotgrupp för folk med skev verklighetsuppfattning. Äntligen fick jag kliva in i det förlovade akademiska landet och min kunskapstörst var så stor att Trosaån kändes som en aperitif...

läs mer

Spikdotter on Spikdotter

Hej på mig! Hur mår jag?Jo, tack. Det är lite mycket just nu, men bra mår jag. Det är mycket som händer på samma gång, men jag gillar ju sånt. Mitt värsta är ju, som bekant, när det inte händer nåt alls. Jag tänkte att vi skulle prata lite om din bok - Efter Morris. Den släpps här i dagarna. Hur känns det?Jag har ju skrivit mycket genom åren, men det här är min första skönlitterära roman. Det känns naturligtvis stort att den här dagen äntligen kommit. När första provtrycket kom hem och jag höll ett par års daglig kamp...

läs mer

Senaste nyhetsbrev

En åsikt är inte feedback – värna dina idéer

Hejsan, Jag vill börja med att säga ett par saker om feedback innan jag släpper några sköna glitterbomber längre ner i brevet. Jag gick en skrivkurs för ett par år sen. Eller, rättare sagt, jag försökte gå. Alla som skriver skönlitteratur verkar ju gå kurser. Man kan nog inte bli nåt om man inte gör det, tänkte jag, trots att jag redan hade debuterat. Sökte och kom in. Mycket glad! Efter första feedbacken från min tilldelade handledare kände jag att något var fel. Det skulle aldrig funka. Inte på det här sättet. Jag är absolut inte rädd för kritik...

läs mer

Prenumerera på nyhetsbrevet:

Senaste kommentarer

Prenumerera på nyhetsbrevet: