Hej!

Jag heter Frida Spikdotter och är författare, förläggare och skrivande kreatör. Jag skriver böcker och driver Nitwit Förlag, men sysslar också med andra människors skrivande i rollen som skrivcoach, workshopledare och redaktör. På Spikdotter.se hittar du min blogg med texter om liv och skriv och annat.

Vill du hänga med i svängarna så har jag ett nyhetsbrev.

Hösten 2022 debuterade jag med romanen Efter Morris och skriver nu på min andra bok som utkommer under hösten 2024 (arbetsnamn: Tredje lådan). Däremellan blev det barnboken Örnest Skrämmingway – den rädda vampyren. Örnest och jag är ute på skolor och gör författarbesök som inspirerar barn till eget berättande. Mer om det här.

Mitt författarskap vill roa en stund på väg mot undergången – varken mer eller mindre. Skratt och eftertanke går sida vid sida i allt jag skriver. Jag vill göra mina läsares värld lite underfundigare, lite skarpare och lite mindre allvarlig.

Mer om mig...

Blogg

Att prokrastinera mellan rader av mäktiga ekar

Det finns en särskild plats jag passerar med bilen varje gång jag åker till och hem från torpet. Varje gång fastnar en liten bit av den på mig. Ibland glömmer jag att titta, den är nämligen inte så stor och lätt att missa (särskilt om man kör lite fortare än man bör?). Om jag missar den, drabbas jag ofta av ett intensivt vemod. En känsla av att det är för sent och att något gått förlorat, som om det var sista gången och jag aldrig mer kommer att kunna återvända. Så är det naturligtvis inte. Den ligger alltid kvar....

läs mer

Leka liv

Om jag lyssnar noga kan jag höra det gröna i trädgården. Det viskar överallt. Eller så är det bara myggen som kommer och försvinner? I skymningen kommer grönskan smygande, med dov och mörk röst. Den växer i min riktning och jag kommer inte undan. Den vill säga mig något. Den vill påminna mig om något jag glömt. Det är så här varje vår. Jag behöver förstå allting på nytt. Det är väl så ett kretslopp fungerar: vi glömmer det eftersom det är så självklart att det pågår. Det knackar oss på våra spända axlar, försöker tala om för oss...

läs mer

Jag har gjort det igen

Jag scrollar igenom redaktörens kommentarer. Jag märker att jag kisar lätt med ena ögat, som om det skulle göra det hela lindrigare på något sätt. Som att en eventuell avrättning blir lite mildare om den är suddig eller om jag bara upplever den till hälften. Jag scrollar. Kisar. Och mår lite, lite illa. Två års arbete. Jag ser framför mig hur det hängts upp, som en piltavla. Varenda kommentar sticker i huden. Jag är min egen woododocka av tunna halmstrån och säckväv. Kanske jag håller ihop, kanske jag faller isär. Allt är på låtsas, men också min enda verklighet....

läs mer

Artiklar

Leva som en ormbunke, dö som en duva – och ett förlag blir till

Leva som en ormbunke, dö som en duva – och ett förlag blir till

Nitwit Förlag såg sina första solstrålar sommaren 2022 och en väldigt lös och dimmig framtidsdröm hade förverkligats. Det var odramatiskt. Vi hade nog - undermedvetet - varit på väg dit under många år, men på något sätt föll allt på plats just den här sommaren. Det blev inte särskilt mycket semester. Det blev bokutgivning istället. Teknik och litteratur Vi är bra på helt olika saker och våra hjärnor fungerar på helt olika sätt - men fascinationen för rolig, annorlunda och smart litteratur har vi gemensamt. Vi vet att våra kompetenser kompletterar varandra. Det har de gjort i alla våra...

läs mer

Tvivlet, min gamle vän

Jag hade rätt bra självförtroende som ung, men det gick över. Eller. Det omformades med tiden och jag är ganska säker på att det var en bra sak. Omformningen började på universitetet. Jag hade usla gymnasiebetyg, ville läsa attraktiv Filmvetenskap och det tog en evighet att komma in. Tusen jobbår och omkring arton högskoleprov senare (NOG-delen är det bästa en ordmänniska kan råka ut för?) kom jag in i en mikroskopisk kvotgrupp för folk med skev verklighetsuppfattning. Äntligen fick jag kliva in i det förlovade akademiska landet och min kunskapstörst var så stor att Trosaån kändes som en aperitif...

läs mer

Spikdotter on Spikdotter

Hej på mig! Hur mår jag?Jo, tack. Det är lite mycket just nu, men bra mår jag. Det är mycket som händer på samma gång, men jag gillar ju sånt. Mitt värsta är ju, som bekant, när det inte händer nåt alls. Jag tänkte att vi skulle prata lite om din bok - Efter Morris. Den släpps här i dagarna. Hur känns det?Jag har ju skrivit mycket genom åren, men det här är min första skönlitterära roman. Det känns naturligtvis stort att den här dagen äntligen kommit. När första provtrycket kom hem och jag höll ett par års daglig kamp...

läs mer

Senaste nyhetsbrev

Nu tar vi helg va?

Hejsan, Någon har spridit mig för vinden. Det kan dessvärre ha varit jag själv… Något har detonerat och spridit ut mig över hela tillvaron, som en utspilld påse ris. Det är inget problem i sig att vara utspridd. Jag gillar det, bitvis (hö hö!). Men det får konsekvenser för skrivandet. Så varför spränger jag mig själv, gång på gång? Jag har kommit fram till att det är för att jag inte fullt ut vågar lita på min egen förmåga. Är det inte så för alla oss som försöker vara överallt samtidigt? Istället för att lägga alla ägg i samma...

läs mer

Prenumerera på nyhetsbrevet:

Senaste kommentarer

Prenumerera på nyhetsbrevet: