I stjärntecknet Jungfruns beskrivning står ibland att hon är logisk och mycket organiserad, inte sällan förekommer ordet "pedant". Länge försökte jag foga in mig i det. Inte för att jag trodde på horoskop, nej, det gör jag inte. Kanske handlade snarare om nåt slags... hopp? En gång tog jag alla mina kasettband i mitt tonårsrum, drog försiktigt ut det medföljande papperskonvolutet med låttexter (kommer ni ihåg hur liten text man kunde läsa utan problem?) och klippte till ett nytt av vitt rent papper. På kasettbandets rygg skrev jag namnet på artisten med en rosa penna, eftersom det var 80-tal....

Jag fick ett svar. Inte ett positivt, nån måtta får det ju vara, men det var ett personligt svar, inte det standardmässiga "Tack, men nej tack" som jag blivit så van vid. Jag fick ett svar och min lilla värld rullade runt ett halvt varv, som en glad (korkad?) men ganska ouppfostrad hundvalp. För en stund hamnade alla sakerna på fel plats i bröstet, en förnimmelse av något annorlunda, en förflyttning. Som när man noga lägger smörpappret över Kalle Anka och börjar fylla konturerna med sin trubbiga blyertspenna och av misstag råkar flytta papperet. Två världar blir synliga. Den...

Det är domedagsvarmt. Det är som att vi slipper kliva ner i helvetet - det kommer helt enkelt upp och hämtar oss eftersom det lärt sig att vår samtid är van vid att få allt levererat till dörren. Smyger sig på bakifrån med en kall GT i handen, njutning och skrumplever i ett, det vet vi, men kan inte låta bli. Helvetet överraskar på ett långsamt vis som börjar gå snabbare och snabbare. Och vi tänker - bäst att passa på medan allt faller. Kanske är det bäst så? Kanske är allt ändå för sent? Jag sitter i skuggan...