Bryta ihop och komma igen

Hejsan,

Det är säkerligen rätt få som bryr sig, men jag har skalat min sajt som vore den en banan. Droppade alla artiklar om kreativitet och skrivande, stekte alla påhittiga skrivövningar, tips och råd och skrivfilosofi. La till och med ner webbshopen. Bye bye!

Kvar blev några saker, de viktigaste - bloggen, böckerna och lite kort om mitt författarskap.

Och så det här nyhetsbrevet. Jag gillar mitt nyhetsbrev och alla er som läser det. Det är väldigt roligt att skriva till er. Varje gång jag skickar det får jag ett gäng tänkvärda svar från läsare! Jag tycks heller inte få slut på saker att säga. Det kan väl bero på att det händer nya saker hela tiden?

Nu har det till exempel hänt att jag - äntligen! - blev klar med en version av min nästa roman som jag faktiskt är hyfsat nöjd med. Den ligger nu hos min agentur och hos testläsare sen en vecka tillbaka.

Själv ligger jag också - fast i fosterställning dårå...

För det är ju så det är. Att text, förr eller senare, måste ut i världen. I alla fall om ambitionen är att det ska bli en bok. Det innebär att man själv blir kvar med grav ångest, skam och en känsla av att man frivilligt springer naken över landets alla torg.

Skyll mig själv? Javisst. Jag behöver inte göra det här, det är frivilligt. Eller är det? Jag börjar tro att det faktiskt inte är det. Det känns inte som att jag väljer längre? Det är snarare så att jag är hemsökt av skrivandet. Om jag lägger av kommer idéerna om nätterna, drar av mig täcket och kräver att bli skrivna. Det skulle bli ett fullständigt jättejobbigt liv för mig om jag inte skrev.

Så jag fortsätter.

På gång, långkalsong!

Reading med Skrivorangeriet på anrika Rönnells Antikvariat på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Inte klokt. Men sant. Onsdagen den 12 mars 18.00-21.00. Jag bränner av inledningen till novellen Gorillan ur den kommande romanen Tredje lådan (den jag ligger i fosterställning över just nu alltså). Mycket nöje! Det är gratis. En hel radda duktiga poeter och författare och skrivande personer kommer att läsa. Det blir kul, det vet jag - för jag har gjort det förr. Välkommen!

Författarbesök på ljuvliga nystartade Bokdrömmen i Katrineholm. 10 april tar jag tåget dit och snackar om mitt författarskap och om Efter Morris. Följ Bokdrömmen och Anna Gustafsson på instagram. Så otroligt inspirerande person och ställe!

Förutom att jag bloggar här... bloggar jag numera också här... hos Versum - platsen för alla som sysslar med bokskriveri. Min nisch är skrivande och författarskap. Lite som här alltså. Fast där. Haka på! Där finns allt samlat som du behöver veta om bokskriveri.

Extremt kul att min berättelse om Gubbenimig fortfarande toppar läslistan i barnboks-appen A Story A Day. Snart kommer det mer sagor av mig i den. Ett av de roligaste projekten jag arbetat med.

Vill du mig något?

Jag testar mig fram lite i det här nya gränssnittet nu. Du som läser får mer än gärna komma med synpunkter! Allt verkar ju helt knäppt tills man vänjer sig... Men jag blir jättetacksam om ni återkommer med med er förvirring. Det kanske finns saker jag kan göra? (Dock inte åt generell förvirring, vill jag dock understryka - sådan kämpar jag med själv, återkommer om jag hittar en smidig lösning kring hela den så kallade mänskliga faktorn!)

In the name of avskalning har jag till exempel bantat ner sidan som handlar om mig. För ärligt talat, är jag så himla intressant egentligen? Utöver att jag skriver böcker (vilket är enkelt att förklara) gör jag en del annat skoj (som är klurigare att förklara) - och finnes nyfikenhet kring workshops och andra intressanta projekt jag sysslar med: maila mig!

När det gäller bokinköp och signering kommer jag säga samma sak: maila mig på [email protected]! Annars hänvisar jag till Adlibris och Bokus - eller varför inte Storytel och liknande för den som hellre lyssnar.

Jag kommer igen i galenskapen...

Satt i bilen i helgen och lyssnade på ett av mina favvo-album (säger man fortfarande album?) - Paul Simons One trick pony. En textrad ploppade ut. Har givetvis hört den massvis av gånger, men plötsligt relaterade jag till hundra procent och mer därtill.

Once I was crazy and my ace in the hole
Was that I knew that I was crazy
So I never lost my self-control

Är inte detta själva knepet med livet? Att vara galen - men att också veta om att man är det? På så vis drar man maximal nytta av båda tillstånden. Detta ska bli mitt motto för det kommande året. Yay! Äntligen ett vettigt motto...

Jahopp.

Då har jag klarat av att få ihop ett helt nyhetsbrev i den här nya världen. Nu ska jag försöka få ut det också... Kul om du läst ända hit.

Snart är det dags för mig att resa mig ur fosterpositionen och komma igen på riktigt. För även om Tredje lådan inväntar sin dom från olika håll, innebär det inte att hjärnan kopplar av. Nästa romanidé står på kö. Och en barnbok som jag behöver skriva. Den har jag redan påbörjat och det kickar i blodomloppet precis som det ska när jag vet att jag är på rätt väg.

Är det inte det det allra bästa sättet att komma igen på? Sluta älta sina misstag och istället bara kasta sig rakt in i möjligheten att åstadkomma nya?

Och komma ihåg att vara crazy på ett lagom sätt.

Hej så länge!
/ Frida