Jag heter Frida Spikdotter och skriver böcker. Det kan jag säga nu, men vägen hit har varit krokig.

I fjärde klass skrev jag en novell om en hund vars ägare dog. Alla grät. Min lärare snöt sig och sa: skriv mer! Det gjorde jag inte. Jag skulle bli Stenmark eller Krook. När jag var 25 hade jag fortfarande inte blivit någon av dem. Då återstod egentligen bara skrivandet. Där har jag befunnit mig som yrkesverksam sen dess.

Uppväxt i idyllen Trosa. Tryggt, kärleksfullt och outsägligt långtråkigt för den tonåring jag så småningom blev. Min stackars inre rebell kämpade och jag fick allt jag pekade på. Min priviligierade verklighet blev komik i mina händer. Jag betraktade den på distans och sakta kom språket tillbaka, den här gången i ironiska formuleringar, poetiska strofer och rader som rev ner asgarv. Som utlopp startade jag den här bloggen – Spikdotter.se. Här har jag sen 2006 slipat och vässat min personliga ton och så vitt jag förstår har den blivit träffsäker, humoristisk och bitvis tårdrypande.

Hösten 2022 debuterade jag med romanen Efter Morris och skriver nu på min andra bok som utkommer under hösten 2024 och går under arbetsnamnet Tredje lådan. Var tvungen att sticka emellan med en barnbok utöver det vanliga – i mars 2024 utkommer Örnest Skrämmingway – den rädda vampyren.

Oavsett i vilken genre jag rör mig i eller vilken ålder det är på den tänkta mottagaren gäller samma sak: mitt författarskap vill roa en stund på väg mot undergången – varken mer eller mindre. Skratt och eftertanke går sida vid sida i allt jag skriver. Jag vill göra mina läsares värld lite underfundigare, lite skarpare och lite mindre allvarlig.