Nej, man kan inte sitta och vänta på inspiration - ska det bli böcker måste man skriva ändå. Det har alla överkloka gurus så rätt i. Man får låta fingrarna klättra omkring på tangenterna som små fyllon på väg hem från krogen vid fem. De faller hit och dit och i bästa fall blir det nåt som går att behålla. I sämsta fall försämrar de något som från början ändå var rätt hyfsat. Men ni vet. Görandet är det enda icke-artificiella botemedlet mot ångest. Därför skriver jag varje dag i ur och skur. Åtminstone en rad. För den raden...

Nuförtiden använder jag mest den där emojin som tittar mellan fingrarna med ena ögat. Den summerar läget så väldigt på pricken. Hela dagarna går ut på att göra saker som jag bara nästan vill vara med om. Jag skickar konstiga mail, säger ja till saker som i princip är omöjliga, arrangerar tillställningar och bjuder in till händelser som bara är till hälften genomtänkta, om ens det. Hade jag fortfarande gått på kontroller hos BVC-sköterskan hade min utvecklingskurva förmodligen varit långt över genomsnittet. Jag hade fan byggt själva lådan man ska lägga klotsarna i och därefter slöjdat kuberna och trekanterna...

Hej,  Välkommen till Alex hemtrakter - nu blir det bokrelease för Efter Morris i good old Årsta! Kom och mingla och träffa folk ni inte hunnit träffa på hela hösten samtidigt som ni kan köpa bok och bärs.  Spektaklet sker torsdagen den 1 december från 17.00 på älsklingsplejset Årstabo (där delar av boken är skriven) som ligger på Årsta Torg. Releasen är en öppen tillställning men du får gärna meddela mig om du vet att du kommer - dra ett mail till frida@spikdotter.se och skriv "Köttrymden!" i ämnesraden. Så jag kan höfta ett eventuellt bokinköp. Kvällen till ära har jag...