Inatt sov jag inget och vet inte varför. Det blir så ibland. Förut fick jag panik av sömnbrist, numera surfar jag på det faktum att jag är en smula trög dagar som denna. (Rätt många andra dagar också, för den delen, men nu håller vi oss till sömnbrist.) Att vara seg i kolan, har jag märkt, är inte alls så tokigt faktiskt. Det är lite som att vara styrd av en vänlig och långsam makt. Det undermedvetna liksom sträcker ut sina spröt (eller "sprötar" som min Aussie-snubbe säger) och nästlar sig in i alla normala tankar med sina märkliga...

Det svåraste för mig med att vara min egen boss är att jag har otroligt svårt för auktoriteter. Jag bara måste ifrågasätta dem, det är som ett tvångssyndrom. Om någon talar om för mig vad jag ska göra får jag genast en impuls att göra tvärtom. Det är en rent fysisk reaktion och jag kan inte rå för den. Lärare, chefer, föräldrar (oj oj, flå't...), folk i uniform. (Och dessvärre också terapeuter, läkare, tandläkare och olika former av tränare jag själv anlitat. Det senare drabbar främst mig själv, som ni förstår, men jag tar med detta för att ni...

Skrivövningar är livets salt. Små juveler som gnistrar i tristessen. Det bästa är när någon annan pekar med hela handen och talar om vad som ska skrivas. Här är resultatet av en sån handpekning från min mentor, lektör och skrivräddare Clara Diesen på SkrivOrangeriet. Uppgiften var, i förkortat format: skriv om en vändpunkt. Så jag gjorde det. Du går ut på balkongen en stund. Du kan inte vara kvar i lägenheten. Den är för liten och allt som händer i den är för stort.  Jag går åt andra hållet och låser dörren. Jag vet inte hur man gör det...