Frida Spikdotter Nilsson

Jag har redan allt jag önskar mig, så jag vill bara önska mig själv och alla jag känner en riktigt skitgod jul! Verkligen. P.S. Jag och David ska bara köpa en yttepytteliiiiten dator till varandra som julklapp… sen har jag ALLT jag kan önska mig… D.S. P.S2. Och en drinkveranda till torpet. Sen har jag allt. Tror jag....

I dessa Karl Bertil-tider känns det extra hårt att konstatera att ens avkommor är lite väl förslagna gällande business. Hört från barnrum: – Kom Rufus, vi spelar för pengar. Flåsande monotont ljud av munspel förenat med falsk gitarr och tamburin i otakt. Sen lite sång på det. – Hallå! Vi spelar för pengar här inne! Oemotståndligt och jag blir fyra spänn fattigare. En stund senare. – Rufus… ta den här och gå iväg till pappa och tjäna lite kosing. Så! Iväg! Han är i köket. Rufus drar tveklöst till köket med sitt lilla munspel. Så arbetar två driftiga kapitalister i maskopi.  ...

Förresten så har vi inte på långa vägar knäckt saffranskoden. Julian och jag storhandlar till glöggpartaj. Han sitter i kundvagnen och upprepar liksom ett mantra: – När vi kommer till kassan ska vi ha saffran. När vi kommer till kassan ska vi ha saffran. När vi kommer till kassan ska vi ha saffran€¦ I bilen på väg från parkeringen. Moder svär på ett sätt som absolut inte är okej när det sitter barn i fordonet. – Piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip! Vi glömde saffran. Hemma igen. David går till Konsum för att köpa saffran. Och lite annat. Aldrig köpa €lite annat€ i samband med saffran. Aldrig. Men det verkar vara som baksmälla, man tror liksom att man ska klara sig varje gång. Han kommer givetvis hem utan saffran. Nu är det inte kul längre. Jag går till Konsum, rabblande: – När jag kommer till kassan ska jag ha saffran. När vi kommer till kassan ska jag ha saffran. När jag kommer till kassan ska jag ha saffran€¦ Och så köper jag tre påsar för säkerhets skull. Och fy fan vad dyrt det är! Det kanske är en poäng med att man glömmer det...

På väg till dagis imorse. Julian funderar lite om det där med killar och tjejer. – Alla blir ju olika saker. Och jag ska bli kille sen. Och Rufus också. – Vad är du nu då? – Nu är jag ett barn. Ett killbarn liksom. Men mest ett barn. Och allra mest av allt är jag Julian. Min fina fina sexåring. Min...

… sen otroligt skeptisk. Jag har fått alldeles för mycket tillbaka på skatten. Nåt måste vara fel. Pengar kommer aldrig min väg. Men om detta är undantaget som bekräftar regeln… då blir det drinkveranda på torpet. Pronto. Annars blir det bara drink. Och det kan ju också...