Nyhetsbrev

Hej på dig, Det är märkliga tider. Jag känner mig som ett dammkorn i korsdrag. Någon har öppnat fönstret och det är vansinnigt uppfriskande med sval luft, men jag slits hit och dit utan kontroll i vårvindarna. Bröstet häver sig, det hisnar någonstans långt där inne och jag bara åker med. Flera gånger per dag har jag samma känsla som jag brukar få precis när jag nått det första krönet i en attraktion på Gröna Lund: intensiv ånger, eufori, skärande dödsångest, levande liv, jubel och panik.  Alltihopa trängs på en oerhört liten plats (min kropp) i en oerhört stor rymd (universum)...

Kära läsare! Som ni ser har det här nyhetsbrevet en annan avsändare en vanligt. Jag ska snart förklara varför, men jag tänker börja i en annan ände. När jag startade min blogg 2007 hade jag inte aning om hur viktig den skulle komma att bli – både för mig och för mottagarna. I starten var den i första hand en plats att samla mina frilansgrejer på – visa upp reportage, intervjuer och andra skrivjobb jag gjorde. Den funkade så till en början, men ganska snart fick den eget liv. Nu – 15 år senare – kan jag se att...

Hej, Trots att jag numera lever ett relativt icke-hysteriskt liv, kommer det stunder när allt ramlar omkring som lösa föremål på ett skepp i storm. Som uppväxt med båt och skärgårdsliv vet jag vad jag snackar om. En sån stund pågår för tillfället. Jag springer runt och fångar saker som faller, samtidigt som jag försöker hålla balansen på en durk som kränger och gungar. Vågorna sköljer, det slår och dunkar hotfullt mot skrovet. Så känns det nu. Världen kränger under oss. Oron tar stora tuggor av våra själar, sikten är dålig och saker som nyss stod stilla och lugnt...

Hej, Så här är det. Jag skulle skriva några rader om inspiration. Hur det känns att vara en sådan för andra, hur den kan se ut och kännas när man drabbas av den. Kanske några ord om den fina linjen mellan inspiration och frustration som jag själv ofta upplever – det är lätt att tro att man själv är usel när man tycker att alla andra är så bra. Men vilket hyckleri det hade varit att skriva ett sånt brev just nu. Jag är nämligen helt tom för tillfället. Oinspirationen personifierad, det är jag det. Allt ställdes in igen:...

Hejsan, Du kommer snart få en liten underbar skrivövning – men först vill jag inleda årets sista nyhetsbrev  med att berätta om en idé jag fick i duschen häromveckan (det är ju där man får idéerna, som vi alla vet).  Från deltagarna i programmet Medveten kreativitet har det funnits önskemål om regelbunden och personlig boost och knuff framåt under det året man kör processen. Jag har inte haft möjlighet att ge detta historiskt – men idén i duschen öppnar nya portar: vad händer om jag gör det i begränsat format? Om jag låter fyra coachingtillfällen över telefon eller Zoom...

Hej – från mig till dig, Jag pratade med henne vid graven. Satt på huk och solen sken över viken nedanför, vattnet som vi brukade fiska i från hennes stora båt. Hon var en jävel på att meta. Jag var inte alls lika bra, alltid okoncentrerad och alldeles för pratig. Det var hon också förresten, ändå fick hon alltid napp. Det kanske var nåt med betet eller ramsan hon sjöng innan hon kastade reven över relingen. Eller åldern. Hon var ju så mycket äldre än jag, min mormor. Ändå hade jag alltid upplevelsen att vi var lika gamla. Faktiskt....

Hej i hösten! När jag skriver det här orkar jag knappt lyfta armarna. I flera dagar har jag spikat, målat, grävt, burit, klippt och gått mil efter mil i min egen torpträdgård. Upp och ner, upp och ner med läckande stövlar och handskar med hål i. Jobbigt på sitt sätt, men hey – fysiskt arbete gör underverk för kreativiteten! När kroppen är i rörelse och hjärnan bara är inställd på en sak: att flytta en 25-kilossäck betong… då är det nästan omöjligt att tänka på något annat samtidigt. Och de där pauserna är helt avgörande för att det kreativa...

Hejsan! Ni som följer mina olika sociala konton vet förmodligen att jag spenderar en hel del tid på ett litet torp i Sörmland, en plats jag älskar att vara på, men som också bjudit på en del motgångar och utmaningar genom åren. Mitt första lärorika år som ensam ägare efter en ganska uppslitande skilsmässa blev till och med en liten bok. Hon är en old lady, en bra bit över hundra år nu. Sånt ska man ha respekt för, men min styrka prövas gång på gång – såväl den fysiska som den mentala. Hon gör mig euforisk och driver mig...

Hejsan! ”Vill du föreläsa om storytelling i en livesändning?” En mycket smickrande fråga (särskilt om den kommer från det anrika Google). Jag borde väl vara glad, antar jag, men jag får mest ångest. Jag är nämligen värdelös på att föreläsa. Alltså, helt vansinnigt usel, tro mig. Faktum är att bara den ställda frågan får mitt hjärta att slå i överlevnadspanik hela magpartiet vänder sig ut och in. Det fysiska är en sak, det går att hantera (man kan käka betablockerare och kräkas i en för detta avsedd hink). Värre är det med det mentala… De gånger jag, mot bättre...

Hej i sommaren, Jag stod och målade fönster i förra veckan och tänkte på det här med energi. Hur flummigt det låter, men hur verkligt det är. Hur den stiger och faller och hur svår den är att förstå sig på – och helt omöjlig att ha makt över eftersom den är så beroende av omvärlden. För att förenkla för mig själv brukar jag tänka: man vaknar med 100% ( det gör man mycket sällan, men om vi låtsas för enkelhetens skull…). Vi vaknar med 100% – vad är det första vi tänker på? Är det något som ger...

Hej kära läsare, Det här ska bli ett kortare brev än vanligt. Så jag hoppar rakt in: Vad har du för förutfattade meningar om dig själv? Den nyttiga frågan uppmanar jag dig att ställa dig i sommar. Ställ den regelbundet, lite då och då. Första gången kommer du inte se särskilt mycket, kanske inte heller andra gången… men tredje? Som vanligt vill jag också uppmana dig att använda penna och papper som hacka och spade när du gräver dig djupare in i ditt medvetande. En av mina favoritböcker heter Märk världen. Även om jag bara förstår hälften av vad...

Hejsan, Nu blir det storytelling. Jag vill genast presentera en övning som du kan göra lite när som helst för att sätta igång skallen och öppna användbara storytellingspår. Det är larvigt enkelt. Gör följande: ta en tråkig text, vilken som helst, och skriv om den som du vill. Go bananas. Ingen ska läsa, släng medvetet bort eventuella hämningar och bara kör. Leta efter trådar i det tråkiga, dra i dem åt helt andra håll, hitta cirkusen i orden, jonglera med flosklerna och se vad som uppstår. Måla bilder, aktivera läsarens sinnen. Våga vägra vanlig. Upprepa regelbundet. Känn skillnaden som...