Nyhetsbrev

Dr Snuggles och de skrivande barnen

Hej – här kommer mitt nyhetsbrev till dig!Allt väl, får jag hoppas? I det återvändande ljuset. Det går fort nu. Nitton minuter ljusare bara från förra veckan. Man vill ju bara hälla himlen längs ryggraden varje eftermiddag!Kanske är det ljusets återkomst som får mig att tänka på motsatsen – det som flyr undan…Ibland kan jag nästa känna det som en fysisk företeelse: hur något kraftfullt inom mig ryggar tillbaka. Det liksom drar sig inåt till min egen mittpunkt, på nåt vis. Det låter helt sjukt när jag skriver det. Men det sker. Och jag känner starkt när det händer.Det är som att något skört tar skydd för att inte gå sönder. Eller nåt.Så har det alltid varit antagligen, gått i cykler. Som jag inte känt av, inte tagit hänsyn till, bara kört över, kört förbi, kört på. Men icke längre. Inte sen jag medvetet började utforska, förstå och lyssna på mina egna kreativa signaler.  Ebb och flod, flod och ebb När jag skriver detta får jag upp en minnesbild från Dr Snuggles, den tecknade serien jag såg som barn. Kanske du också? Den hade inslag som väckte starkt obehag hos mig (Matilda Järndotter, Kosmoskatten – gaaaahhh! – och nån maläten råtta som pratade märkligt?).Programmet var inte en helt igenom angenäm upplevelse. Men… man kollade ju på allt barnrelaterat som rörde sig i rutan på den tiden.Ett avsnitt, om jag...

Läs mer

En rikedom av ord och mänsklighet

Hej där!  Förra året vid den här tiden stod jag med Efter Morris upp till knäna. Köttrymds-release, digital release, författarsamtal, läsarreaktioner, signering och paketering och kärlek som regnade från himlen.Det var galna månader. Som att kläckas ur ett gigantiskt ägg.  Nu är jag där igen… Fast den här gången som förläggare. Det känns både overkligt och helt naturligt. Overkligt för att det nog varit en sorts hemlig dröm jag inte vågat ta i. Naturligt för att processen varit väldigt organisk.  Jag fick manuset till Lillian Ericssons Leva som en ormbunke, dö som en duva i min hand strax innan jul 2022. Låg i soffan och kunde inte sluta läsa. Jag fick kroppsliga reaktioner av texten, vilket är mycket ovanligt för att vara mig…  Då var det inte tal om att Nitwit Förlag skulle ge ut böcker, inte på det viset som nu sker. Vi var alldeles för fega, alldeles för okunniga. Men! Mina vänner! Jag säger som min skrivcoachpersonlighet alltid säger till sina klienter: Det finns bara ett sätt att lära sig – ATT GÖRA.  Man skriver sig till ett författarskap eller en kreativare kommunikation. Man förlägger sig till att bli förläggare…Man GÖR. Och man BLIR till när man GÖR. Så vi gjorde. Och nu är det gjort. Här finns en del bilder från releasekvällen som blev magisk och speciell. När vi kom ut efter att ha städat teatern hade världen blivit vinter. Förunderlig upplevelse. ...

Läs mer

Lillian, Bodil och Bojan

Morsning! Det gör förvisso ont när knoppar brister, men det är inte helt angenämt när mörkret faller heller. Åtminstone inte när man vet att det kommer dröja rätt länge innan det lättar igen.  Jag har länge haft en fungerande (för mig…) metod för att klara av den mörkare perioden. Den tar mig över till andra sidan, stegvis.   En fest, en middagsbjudning, en konsert. En teaterföreställning, en middag till, en föreställning till, en utflykt, en film, ett nytt recept, en föreläsning. En bok, ett möte, en oväntad vänskap, en utställning, ett infall.  Jag kastar gärna olika former av kultur framför mig under vinterhalvåret. Strör ut tillfällena med lagom avstånd och låter det helst inte gå en vecka utan. Sen kliver jag på dem. Hela tiden blickar jag framåt, ögonen söker små ljuspunkter i kalender och kommer ihåg att det finns ett liv: Där! Där framme lyser det. Där finns räddning. Dit går jag. Magen servar mig med ett litet snabbt sug av förväntan.  Min kropp livnär sig på små framtidshopp på stenarna över den mörka kalla floden. Annars hade jag kanske givit upp.Annars hade jag kanske aldrig klivit upp. Låt Bojan flyga…  I helgen var jag inbjuden till Litteraturutveckling Sörmlands konferens Låt boken flyga på Solbacka vid Stjärnhov. Nästan femtio författaraspiranter och en fullspäckad helg med både inspiration och kompetensutveckling kring skrivande och utgivning.  Jag var inbjuden som “rookie” och...

Läs mer

Tusen nyanser av din tidslinje

Nämen hej, kära läsare!  Jag skulle bara plocka undan lite i sovrummet på landet, ni vet så där som man gör när man kommer på att man är vuxen. Lite ordning och reda, herregud hur svårt ska det vara?  Jag rev ut några gamla tidningar ur nattduksbordet, sorterade i läsvärt och återvinning, torkade damm, plockade snytpapper, la alla hårsnoddar i en symmetrisk ring. Mellan ett par gamla nummer av Tidningen VI och en Kalle Anka utan omslag stack något upp. Det var så bekant att minnesbilderna steg som ett rusande tidvatten och rummet försvann omkring mig. Jag var inte längre där, jag var först i aulan i min gamla gymnasieskola en sväng, sen ännu längre tillbaka. Klassrummet på Tomta, grundskolan för tusen år sen, den gamla byggnaden som är riven nu, jag har hört att taket var fullt med asbest?  Under det taket spenderade jag otaliga timmar av mina tonår. Under ett par av dessa otaliga timmarna producerade jag tydligen det jag nu höll i handen.  Papperet och 9:C Ett gulnat papper, raka linjer, mitt namn och 9:C. Daterat 9 maj 1988. I högra hörnet siffran 5 i rött. Uppsatsen hette “Sista natten i sommarhuset” och på elva sidor finns stormig kärlek, ett brinnande hus, en död pojkvän och en blandrashund (också död, tror jag, framgår inte… redan då hade jag ett sinne för öppna slut och att inte...

Läs mer

Sommarbillig bok och gratis inspiration!

Hej! Jag vet att du ganska nyligen fick ett brev från mig… Men jag bestämde mig för att göra en grej som jag tror att du kanske vill veta om. Så på sitt sätt är det väl därmed en nyhet? Jag sitter just nu i trädgården på mitt torp – det torp som är förebilden till Alex fristad i Efter Morris. Det är märkligt hur en plats kan ha så många betydelser. Numera är det här stället endast förenat med lugn, kreativitet och frihet. En gång i tiden var det inte så. En gång i tiden var det en kamp. Jag stod nyskild och ensam med hus, kostnader, massa arbete och en fet tumme mitt i handen. Förbannade mig själv för att jag valde att ha kvar det gamla rucklet, fast jag egentligen inte alls var förmögen till det. Men jag var envis. Gick emot alla logiska principer och vägrade släppa taget. Det tog tid och det var smärtsamt att komma på banan, men någonstans innerst inne visste jag att det skulle vara värt det. Idag vet jag att den här platsen har förändrat mitt liv. Under tiden som jag gjorde platsen till min, så gjorde platsen mig till någon annan – utan att jag märkte det. Jag återerövrade något inom mig. Att delar av boken hamnade här är inte så konstigt. Torpet rinner i mitt blod. Allt jag...

Läs mer

Jag bjuder dig på sommarkreativitet!

Hej hej, Jag brukar få höra att jag inspirerar andra till att våga ta tag i sina kreativa drömmar. Det gör mig otroligt glad. Är jag en av dem? Är jag en sån? Som lyckas skicka ut lite av min överskottsenergi? Som gjuter mod i andras projekt? Kan inte tänka mig något vackrare att göra med egenskaper som en del verkar uppfatta som något som behöver åtgärdas… ha ha! Personligen upplever jag mig som väldigt ”på eller av”… När jag kommer in i perioder av görande så kan jag inte sluta. Jag tänker inte så mycket då, det bara drar iväg med mig, jag kör på, går i spinn. Allt är möjligt, jag är helt orädd, fullständigt oslagbar. Efter det följer vanligtvis perioder av stiltje och tomhet. Det kan låta skönt och vilsamt, men detta är också tiden som släpper in det oönskade. Då brukar de mörka tankarna fylla samma plats som alldeles nyligen var proppat med idéer och kreativ kraft. Här vill jag mest sova, läsa, gråta, beklaga mig och promenera ifrån olusten. På. Av. På. Av. Och så där håller det på. Man tänker att jag borde lärt mig cyklerna nu, men det verkar ingå i konceptet att inte riktigt veta något om framtiden. Om jag hade full insikt kring att det alltid kommer regn efter gassande sol skulle jag förmodligen inte njuta lika mycket. Det skulle...

Läs mer

Ett frö. Ett liv. Din kreativitet.

Tjena, En av veckouppgifterna i min vackra mailsnurra Ett kreativt år är: ”Så ett frö”.  Jag älskar den uppgiften för den är så brilliant (ja, jag är en partisk upphovskvinna, men faktum kvarstår: det är en smart uppgift!) Den lilla handlingen förenar så många saker och är en extremt träffsäker symbol för kreativitet.  ✏️ Att så ett frö är en konkret sak, det är ”ett görande”. Det är verkstad, inte snack. Det är rörelse, inte stillastående. ✏️ Det är en fysisk och kroppslig handling som aktiverar dina sinnen. Du behöver vara delaktig med hela dig för att det ska bli nåt. ✏️ Det kräver eftertanke. Du behöver anstränga dig. Det blir en värdig ritual att genomföra uppgiften. ✏️ Fröet behöver kärlek och omtanke. Det behöver ditt tålamod och din tid. Varje dag behöver du närvara en liten stund. Ni bygger en relation, du och fröet. ✏️ Ett frö kan aldrig dras upp ur jorden, det kommer när omständigheterna är rätt. Du behöver fundera, lirka och förstå. ✏️ Det kräver ditt engagemang. Du behöver skapa en omgivning där något kan och vill växa.  Med andra ord: Ditt frö behöver precis samma sak som du själv…  Naturen i livet i skrivet… Ja. Jag hamnar ofta i naturmetaforer – i livet och i skrivet. Växter och träd, mossor och stenar, hav och djup, himmel och förruttnelse. Kretslopp. Vi behöver se på oss själva och...

Läs mer

Cyberspejs eller köttrymd? Välj bokrelease som passar dig!

Hej kära läsare!  Det är omvälvande att debutera som författare har jag märkt. Jösses. Men nu har jag lyckats plocka ihop mig så pass att jag lyckats planera upp inte mindre än två bokreleaser – en digital och en i den fysiska köttrymden. Allt för att du ska kunna vara med – oavsett om du vill mingla eller sitta soft i soffan.  Köttrymden! Den fysiska releasen går av stapeln torsdagen den 1 december från 17.00 på café Årstabo, Årsta torg, Stockholm. Det blir mingel, boksnack, kanske lite föräldraprat och högläsning. Och så blir det fin stämning, vågar jag lova. ...

Läs mer

Efter Morris – nu är boken här! 

Allra käraste prenumerant, Några av er har väntat på det här mailet, andra har inte en aning om att det skulle komma. Vilken kategori du än tillhör är jag glad att du är med. Något stort är på väg att hända i det här lilla hörnet av universum, och jag är så innerligt tacksam att jag inte behöver vara ensam just nu.  Så jag börjar med att säga det enda rimliga: tack!  Det sägs att man främst ska skriva för sig själv, men så har det aldrig fungerat för mig. Mina texter har alltid sökt sin läsare. Ibland tänker...

Läs mer

Hyllning till den tappade sugen

Well hello,  Nu blir det inte särskilt peppigt, hörni. För första gången sen jag drog igång det här brevet för snart tre år sen (tror jag…?) har det varit svårt att skriva det. Hittar liksom inte början på nystanet, ingen tråd att dra i. Det där som annars kommer så lätt till mig. Orsakerna är flera, men alla leder fram till samma plats: en sorts slutstation? Det är mycket i skallen nu – planering för höstens workshops, den färdiga boken – och den nya. Och inte minst min författarutbildning som startade i måndags. Det känns som att stå gränsle...

Läs mer

Lugnet, stormen och ditt kreativa vågskvalp

Det står stilla. Jag ligger på en filt i skuggan, luften är som sammet. Det fläktar ibland, men oftast bara stiltje. Det gäller även insidan. Jag försöker tänka smarta tankar men det kommer ingenting alls. Det mesta rör sig på ytan och kommer inte djupare än så. Extravaganta middagsplaner, möjliga badutflykter, vilka gäster kommer på besök härnäst och borde jag inte diska frukostdisken före lunch?  Nej. Jag pallar inte. Det värdsliga. De mest kittlande idéerna har utmattade fallit till marken utan att orka resa sig. Mitt huvud som en kork, guppande hit och dit mellan banaliteterna. Så drar små svala...

Läs mer

Skriv för att du lever – och lämna svaret på en gåta

Hejsan,Jag hörde ett radioprogram om döden. Eller egentligen handlade det väl snarare om livet och om hur man kan göra det så långt som möjligt – kanske evigt? Forskare, filosofer och renlevnadsmänniskor pratade på om olika metoder som förhindrar åldradet, om hur vi idag har teknik som kan stretcha våra fysiska förutsättningar. De var proffs på sina saker, men jag hörde bara en samling ångestfyllda människor som lägger hela sin livstid på att desperat skjuta bort tanken på att vi ska försvinna en dag. Under tiden målade jag ett dörrfoder och försökte ignorera ett halsont (som senare skulle visa...

Läs mer
Läser in

Senaste kommentarer


Prenumerera på nyhetsbrevet: