Inlägg

Cyberspejs eller köttrymd? Välj bokrelease som passar dig!

Hej kära läsare!  Det är omvälvande att debutera som författare har jag märkt. Jösses. Men nu har jag lyckats plocka ihop mig så pass att jag lyckats planera upp inte mindre än två bokreleaser – en digital och en i den fysiska köttrymden. Allt för att du ska kunna vara med – oavsett om du vill mingla eller sitta soft i soffan.  Köttrymden! Den fysiska releasen går av stapeln torsdagen den 1 december från 17.00 på café Årstabo, Årsta torg, Stockholm. Det blir mingel, boksnack, kanske lite föräldraprat och högläsning. Och så blir det fin stämning, vågar jag lova. ...

Läs mer

Tvivlet, min gamle vän

Jag hade rätt bra självförtroende som ung, men det gick över. Eller. Det omformades med tiden och jag är ganska säker på att det var en bra sak. Omformningen började på universitetet. Jag hade usla gymnasiebetyg, ville läsa attraktiv Filmvetenskap och det tog en evighet att komma in. Tusen jobbår och omkring arton högskoleprov senare (NOG-delen är det bästa en ordmänniska kan råka ut för?) kom jag in i en mikroskopisk kvotgrupp för folk med skev verklighetsuppfattning. Äntligen fick jag kliva in i det förlovade akademiska landet och min kunskapstörst var så stor att Trosaån kändes som en aperitif (fick googla den stavningen). Jag älskade att plugga film. Jag nästan imploderade av engagemang, såg allt, läste allt, sov aldrig. Ett sorts maniskt beteende utlöst av att ha hamnat på rätt plats efter att ha varit fel under så många betydelsefulla år. Jag minns knappt ett skit längre, men när det pågick var det som ett passionerat förhållande. Jag saknar det idag, både passionen och det där självförtroendet som föregick mina studier. En professor ville att jag skulle söka forskarutbildningen. Jag sa att jag blev smickrad men att jag hellre skulle dö. Skriva om SAMMA SAK i fyra år? Kunde inte tänka mig nåt värre. Som frilans tröttnade jag under tiden jag skrev en artikel på 2.500 tecken. Inte att tänka på. Nej. Jag är ingen forskare. Däremot är jag...

Läs mer

Efter Morris – nu är boken här! 

Allra käraste prenumerant, Några av er har väntat på det här mailet, andra har inte en aning om att det skulle komma. Vilken kategori du än tillhör är jag glad att du är med. Något stort är på väg att hända i det här lilla hörnet av universum, och jag är så innerligt tacksam att jag inte behöver vara ensam just nu.  Så jag börjar med att säga det enda rimliga: tack!  Det sägs att man främst ska skriva för sig själv, men så har det aldrig fungerat för mig. Mina texter har alltid sökt sin läsare. Ibland tänker...

Läs mer

Spikdotter on Spikdotter

Hej på mig! Hur mår jag?Jo, tack. Det är lite mycket just nu, men bra mår jag. Det är mycket som händer på samma gång, men jag gillar ju sånt. Mitt värsta är ju, som bekant, när det inte händer nåt alls. Jag tänkte att vi skulle prata lite om din bok – Efter Morris. Den släpps här i dagarna. Hur känns det?Jag har ju skrivit mycket genom åren, men det här är min första skönlitterära roman. Det känns naturligtvis stort att den här dagen äntligen kommit. När första provtrycket kom hem och jag höll ett par års daglig kamp i handen… det var en helt ny känsla som jag aldrig tidigare upplevt. Jag är en obotlig självkritiker, men när jag stod med den i handen var jag faktiskt nöjd med mig själv i flera minuter. Sen blev allt som vanligt igen. Men det var ack så sköna minuter! I boken skriver du om vad du vill kalla “en annan form av föräldraskap”. Kan du berätta. Hur uppstod den idén?Idén uppstod nog ganska organiskt och började som en tankelek: vad händer om någon som avskyr barn ändå behöver uppfostra ett? Sen har den tanken omformats rätt mycket över tid, inte minst för att karaktärerna började leva sina egna liv i skrivprocessen. Nu vet jag knappt längre vem som styrde vem. Berättelsen är helt fiktiv och är en mix av betraktelser...

Läs mer

Konsten att bädda en säng

Nästan varje morgon fluffar han till sitt täcke och viker det, liksom längs med, i en prydlig – ska vi kalla det en något utdragen rektangel? – och lägger den där hans kropp brukar ligga om nätterna. Jag skulle inte kalla det bädda, det är mer “rätta till” det handlar om. Han rättar till stöket som blivit under natten, kan man säga. Gör sig redo för dagen. Jag är väldigt sällan redo för någon av dagarna som börjar när klockan ringer. För det mesta kittlar han mig med skägget (det är väl en form av puss, antar jag?) och väser “Ligg kvar du, jag kan duscha först och sätta på kaffe.” Som om jag ens hade funderat på att det skulle kunna vara på omvänt sätt? Jag vill alltid gråta så här dags och skrikande undra vad som är poängen med att vara vuxen om man ändå inte får bestämma själv. Imorse, när han gått till kontoret, så messade jag och föreslog att det vore en fin samhällstjänst från min sida att inte gå upp före 10.00. Nu när vi har energibrist, menar jag. Jag fick bara ett sånt där skratt på en kommentar till svar. Jag däremot, jag menade allvar. Man skojar inte om sovmorgnar. Det är det vackraste den moderna människan har. Sovmorgon är posei. Hur som helst. Min säng, bredvid hans, ser ofta ut som en...

Läs mer

Hyllning till den tappade sugen

Well hello,  Nu blir det inte särskilt peppigt, hörni. För första gången sen jag drog igång det här brevet för snart tre år sen (tror jag…?) har det varit svårt att skriva det. Hittar liksom inte början på nystanet, ingen tråd att dra i. Det där som annars kommer så lätt till mig. Orsakerna är flera, men alla leder fram till samma plats: en sorts slutstation? Det är mycket i skallen nu – planering för höstens workshops, den färdiga boken – och den nya. Och inte minst min författarutbildning som startade i måndags. Det känns som att stå gränsle...

Läs mer

Lugnet, stormen och ditt kreativa vågskvalp

Det står stilla. Jag ligger på en filt i skuggan, luften är som sammet. Det fläktar ibland, men oftast bara stiltje. Det gäller även insidan. Jag försöker tänka smarta tankar men det kommer ingenting alls. Det mesta rör sig på ytan och kommer inte djupare än så. Extravaganta middagsplaner, möjliga badutflykter, vilka gäster kommer på besök härnäst och borde jag inte diska frukostdisken före lunch?  Nej. Jag pallar inte. Det värdsliga. De mest kittlande idéerna har utmattade fallit till marken utan att orka resa sig. Mitt huvud som en kork, guppande hit och dit mellan banaliteterna. Så drar små svala...

Läs mer

Skriv för att du lever – och lämna svaret på en gåta

Hejsan,Jag hörde ett radioprogram om döden. Eller egentligen handlade det väl snarare om livet och om hur man kan göra det så långt som möjligt – kanske evigt? Forskare, filosofer och renlevnadsmänniskor pratade på om olika metoder som förhindrar åldradet, om hur vi idag har teknik som kan stretcha våra fysiska förutsättningar. De var proffs på sina saker, men jag hörde bara en samling ångestfyllda människor som lägger hela sin livstid på att desperat skjuta bort tanken på att vi ska försvinna en dag. Under tiden målade jag ett dörrfoder och försökte ignorera ett halsont (som senare skulle visa...

Läs mer

Ingen minns en abstraktion…

Vi står, något vilsna, på byggmarknadens stora asfalt med varsin bultsax. Solen gassar, det är varmt i luften och för första gången den här våren vill man inte gråta när man går ut i bara jeansjacka. Vi har precis parkerat den gamla röda Forden, trotjänaren som inte fegar ur trots lågt däcktryck, pajad servo och elhissar som öppnar och stänger sidorutorna lite på känsla och aldrig efter behov. Framför oss tornar en hög med armeringsjärn upp sig, den når mig upp till brösthöjd, jag ser ut som en fyraåring – och känner mig som en. För ett par somrar...

Läs mer

Storytelling och motivation – det hänger ihop

Vid några tillfällen i livet har jag varit anställd på större företag. Man kanske kan säga att jag var gäst hos verkligheten och iakttog med storögd fascination hur många människor med lika många personligheter skulle jobba ihop – och helst göra det med stort engagemang årets alla dagar. I praktiken såg det annorlunda ut. Som det ju alltid gör. Gemensamt för de arbetsplatserna jag erfor, var att de gjorde sitt bästa för att etablera någon slags organisatorisk värdegrund som vi alla skulle känna ”Yay!” inför. Någon ledningsgrupp satt på kammaren i flera dagar och formulerade en story som de...

Läs mer

Idéarbete – fånga, behålla och utveckla dina kreativa idéer

Du har en idé, men kommer inte vidare. Eller: du saknar idéer och känner att du är okreativ, du kommer inte på nya saker, fastnar eller har svårt att se möjligheter. Jag skulle vilja påstå att alla dessa tillstånd förmodligen har en sak gemensamt: stress. Den här artikeln handlar om hur du kan tänka och göra för att gynna ditt kreativa idéarbete – få det att fortplanta sig och växa. Kreativitet är allas egendom, men du kan göra dig mer eller mindre mottaglig för den. Jag röstar för: gör dig mer mottaglig. Det kommer få dig att må bättre,...

Läs mer

Skrik inte högst – berör hjärta mot hjärta

Under mina år som redaktionschef köpte jag regelbundet bilder från olika bildbanker till våra artiklar. Från början var det roligt, men ju längre tiden gick desto svårare var det att hitta något som inte kändes smetigt eller upprepande. Samma mönster återkom oavsett vilken bilddatabas man vände sig till: kreativitet illustrerades med penslar i regnbågsfärger, innovation med personer som hade olika symboler ovanför huvudet och teamwork med leende människor runt ett bord med uppslagna laptops och papper i lagom slarvig oordning. Sökte man på “kommunikation” fick man alltid upp minst fem bilder på en… megafon? Va? Jag hade så svårt...

Läs mer
Läser in

Senaste kommentarer


Prenumerera på nyhetsbrevet: