Inlägg

Tusen nyanser av din tidslinje

Nämen hej, kära läsare!  Jag skulle bara plocka undan lite i sovrummet på landet, ni vet så där som man gör när man kommer på att man är vuxen. Lite ordning och reda, herregud hur svårt ska det vara?  Jag rev ut några gamla tidningar ur nattduksbordet, sorterade i läsvärt och återvinning, torkade damm, plockade snytpapper, la alla hårsnoddar i en symmetrisk ring. Mellan ett par gamla nummer av Tidningen VI och en Kalle Anka utan omslag stack något upp. Det var så bekant att minnesbilderna steg som ett rusande tidvatten och rummet försvann omkring mig. Jag var inte längre där, jag var först i aulan i min gamla gymnasieskola en sväng, sen ännu längre tillbaka. Klassrummet på Tomta, grundskolan för tusen år sen, den gamla byggnaden som är riven nu, jag har hört att taket var fullt med asbest?  Under det taket spenderade jag otaliga timmar av mina tonår. Under ett par av dessa otaliga timmarna producerade jag tydligen det jag nu höll i handen.  Papperet och 9:C Ett gulnat papper, raka linjer, mitt namn och 9:C. Daterat 9 maj 1988. I högra hörnet siffran 5 i rött. Uppsatsen hette “Sista natten i sommarhuset” och på elva sidor finns stormig kärlek, ett brinnande hus, en död pojkvän och en blandrashund (också död, tror jag, framgår inte… redan då hade jag ett sinne för öppna slut och att inte...

Läs mer

Sommarbillig bok och gratis inspiration!

Hej! Jag vet att du ganska nyligen fick ett brev från mig… Men jag bestämde mig för att göra en grej som jag tror att du kanske vill veta om. Så på sitt sätt är det väl därmed en nyhet? Jag sitter just nu i trädgården på mitt torp – det torp som är förebilden till Alex fristad i Efter Morris. Det är märkligt hur en plats kan ha så många betydelser. Numera är det här stället endast förenat med lugn, kreativitet och frihet. En gång i tiden var det inte så. En gång i tiden var det en kamp. Jag stod nyskild och ensam med hus, kostnader, massa arbete och en fet tumme mitt i handen. Förbannade mig själv för att jag valde att ha kvar det gamla rucklet, fast jag egentligen inte alls var förmögen till det. Men jag var envis. Gick emot alla logiska principer och vägrade släppa taget. Det tog tid och det var smärtsamt att komma på banan, men någonstans innerst inne visste jag att det skulle vara värt det. Idag vet jag att den här platsen har förändrat mitt liv. Under tiden som jag gjorde platsen till min, så gjorde platsen mig till någon annan – utan att jag märkte det. Jag återerövrade något inom mig. Att delar av boken hamnade här är inte så konstigt. Torpet rinner i mitt blod. Allt jag...

Läs mer

Jag bjuder dig på sommarkreativitet!

Hej hej, Jag brukar få höra att jag inspirerar andra till att våga ta tag i sina kreativa drömmar. Det gör mig otroligt glad. Är jag en av dem? Är jag en sån? Som lyckas skicka ut lite av min överskottsenergi? Som gjuter mod i andras projekt? Kan inte tänka mig något vackrare att göra med egenskaper som en del verkar uppfatta som något som behöver åtgärdas… ha ha! Personligen upplever jag mig som väldigt ”på eller av”… När jag kommer in i perioder av görande så kan jag inte sluta. Jag tänker inte så mycket då, det bara drar iväg med mig, jag kör på, går i spinn. Allt är möjligt, jag är helt orädd, fullständigt oslagbar. Efter det följer vanligtvis perioder av stiltje och tomhet. Det kan låta skönt och vilsamt, men detta är också tiden som släpper in det oönskade. Då brukar de mörka tankarna fylla samma plats som alldeles nyligen var proppat med idéer och kreativ kraft. Här vill jag mest sova, läsa, gråta, beklaga mig och promenera ifrån olusten. På. Av. På. Av. Och så där håller det på. Man tänker att jag borde lärt mig cyklerna nu, men det verkar ingå i konceptet att inte riktigt veta något om framtiden. Om jag hade full insikt kring att det alltid kommer regn efter gassande sol skulle jag förmodligen inte njuta lika mycket. Det skulle...

Läs mer

Ett frö. Ett liv. Din kreativitet.

Tjena, En av veckouppgifterna i min vackra mailsnurra Ett kreativt år är: ”Så ett frö”.  Jag älskar den uppgiften för den är så brilliant (ja, jag är en partisk upphovskvinna, men faktum kvarstår: det är en smart uppgift!) Den lilla handlingen förenar så många saker och är en extremt träffsäker symbol för kreativitet.  ✏️ Att så ett frö är en konkret sak, det är ”ett görande”. Det är verkstad, inte snack. Det är rörelse, inte stillastående. ✏️ Det är en fysisk och kroppslig handling som aktiverar dina sinnen. Du behöver vara delaktig med hela dig för att det ska bli nåt. ✏️ Det kräver eftertanke. Du behöver anstränga dig. Det blir en värdig ritual att genomföra uppgiften. ✏️ Fröet behöver kärlek och omtanke. Det behöver ditt tålamod och din tid. Varje dag behöver du närvara en liten stund. Ni bygger en relation, du och fröet. ✏️ Ett frö kan aldrig dras upp ur jorden, det kommer när omständigheterna är rätt. Du behöver fundera, lirka och förstå. ✏️ Det kräver ditt engagemang. Du behöver skapa en omgivning där något kan och vill växa.  Med andra ord: Ditt frö behöver precis samma sak som du själv…  Naturen i livet i skrivet… Ja. Jag hamnar ofta i naturmetaforer – i livet och i skrivet. Växter och träd, mossor och stenar, hav och djup, himmel och förruttnelse. Kretslopp. Vi behöver se på oss själva och...

Läs mer

Cyberspejs eller köttrymd? Välj bokrelease som passar dig!

Hej kära läsare!  Det är omvälvande att debutera som författare har jag märkt. Jösses. Men nu har jag lyckats plocka ihop mig så pass att jag lyckats planera upp inte mindre än två bokreleaser – en digital och en i den fysiska köttrymden. Allt för att du ska kunna vara med – oavsett om du vill mingla eller sitta soft i soffan.  Köttrymden! Den fysiska releasen går av stapeln torsdagen den 1 december från 17.00 på café Årstabo, Årsta torg, Stockholm. Det blir mingel, boksnack, kanske lite föräldraprat och högläsning. Och så blir det fin stämning, vågar jag lova. ...

Läs mer

Tvivlet, min gamle vän

Jag hade rätt bra självförtroende som ung, men det gick över. Eller. Det omformades med tiden och jag är ganska säker på att det var en bra sak. Omformningen började på universitetet. Jag hade usla gymnasiebetyg, ville läsa attraktiv Filmvetenskap och det tog en evighet att komma in. Tusen jobbår och omkring arton högskoleprov senare (NOG-delen är det bästa en ordmänniska kan råka ut för?) kom jag in i en mikroskopisk kvotgrupp för folk med skev verklighetsuppfattning. Äntligen fick jag kliva in i det förlovade akademiska landet och min kunskapstörst var så stor att Trosaån kändes som en aperitif (fick googla den stavningen). Jag älskade att plugga film. Jag nästan imploderade av engagemang, såg allt, läste allt, sov aldrig. Ett sorts maniskt beteende utlöst av att ha hamnat på rätt plats efter att ha varit fel under så många betydelsefulla år. Jag minns knappt ett skit längre, men när det pågick var det som ett passionerat förhållande. Jag saknar det idag, både passionen och det där självförtroendet som föregick mina studier. En professor ville att jag skulle söka forskarutbildningen. Jag sa att jag blev smickrad men att jag hellre skulle dö. Skriva om SAMMA SAK i fyra år? Kunde inte tänka mig nåt värre. Som frilans tröttnade jag under tiden jag skrev en artikel på 2.500 tecken. Inte att tänka på. Nej. Jag är ingen forskare. Däremot är jag...

Läs mer

Efter Morris – nu är boken här! 

Allra käraste prenumerant, Några av er har väntat på det här mailet, andra har inte en aning om att det skulle komma. Vilken kategori du än tillhör är jag glad att du är med. Något stort är på väg att hända i det här lilla hörnet av universum, och jag är så innerligt tacksam att jag inte behöver vara ensam just nu.  Så jag börjar med att säga det enda rimliga: tack!  Det sägs att man främst ska skriva för sig själv, men så har det aldrig fungerat för mig. Mina texter har alltid sökt sin läsare. Ibland tänker...

Läs mer

Spikdotter on Spikdotter

Hej på mig! Hur mår jag?Jo, tack. Det är lite mycket just nu, men bra mår jag. Det är mycket som händer på samma gång, men jag gillar ju sånt. Mitt värsta är ju, som bekant, när det inte händer nåt alls. Jag tänkte att vi skulle prata lite om din bok – Efter Morris. Den släpps här i dagarna. Hur känns det?Jag har ju skrivit mycket genom åren, men det här är min första skönlitterära roman. Det känns naturligtvis stort att den här dagen äntligen kommit. När första provtrycket kom hem och jag höll ett par års daglig kamp i handen… det var en helt ny känsla som jag aldrig tidigare upplevt. Jag är en obotlig självkritiker, men när jag stod med den i handen var jag faktiskt nöjd med mig själv i flera minuter. Sen blev allt som vanligt igen. Men det var ack så sköna minuter! I boken skriver du om vad du vill kalla “en annan form av föräldraskap”. Kan du berätta. Hur uppstod den idén?Idén uppstod nog ganska organiskt och började som en tankelek: vad händer om någon som avskyr barn ändå behöver uppfostra ett? Sen har den tanken omformats rätt mycket över tid, inte minst för att karaktärerna började leva sina egna liv i skrivprocessen. Nu vet jag knappt längre vem som styrde vem. Berättelsen är helt fiktiv och är en mix av betraktelser...

Läs mer

Konsten att bädda en säng

Nästan varje morgon fluffar han till sitt täcke och viker det, liksom längs med, i en prydlig – ska vi kalla det en något utdragen rektangel? – och lägger den där hans kropp brukar ligga om nätterna. Jag skulle inte kalla det bädda, det är mer “rätta till” det handlar om. Han rättar till stöket som blivit under natten, kan man säga. Gör sig redo för dagen. Jag är väldigt sällan redo för någon av dagarna som börjar när klockan ringer. För det mesta kittlar han mig med skägget (det är väl en form av puss, antar jag?) och väser “Ligg kvar du, jag kan duscha först och sätta på kaffe.” Som om jag ens hade funderat på att det skulle kunna vara på omvänt sätt? Jag vill alltid gråta så här dags och skrikande undra vad som är poängen med att vara vuxen om man ändå inte får bestämma själv. Imorse, när han gått till kontoret, så messade jag och föreslog att det vore en fin samhällstjänst från min sida att inte gå upp före 10.00. Nu när vi har energibrist, menar jag. Jag fick bara ett sånt där skratt på en kommentar till svar. Jag däremot, jag menade allvar. Man skojar inte om sovmorgnar. Det är det vackraste den moderna människan har. Sovmorgon är posei. Hur som helst. Min säng, bredvid hans, ser ofta ut som en...

Läs mer

Hyllning till den tappade sugen

Well hello,  Nu blir det inte särskilt peppigt, hörni. För första gången sen jag drog igång det här brevet för snart tre år sen (tror jag…?) har det varit svårt att skriva det. Hittar liksom inte början på nystanet, ingen tråd att dra i. Det där som annars kommer så lätt till mig. Orsakerna är flera, men alla leder fram till samma plats: en sorts slutstation? Det är mycket i skallen nu – planering för höstens workshops, den färdiga boken – och den nya. Och inte minst min författarutbildning som startade i måndags. Det känns som att stå gränsle...

Läs mer

Lugnet, stormen och ditt kreativa vågskvalp

Det står stilla. Jag ligger på en filt i skuggan, luften är som sammet. Det fläktar ibland, men oftast bara stiltje. Det gäller även insidan. Jag försöker tänka smarta tankar men det kommer ingenting alls. Det mesta rör sig på ytan och kommer inte djupare än så. Extravaganta middagsplaner, möjliga badutflykter, vilka gäster kommer på besök härnäst och borde jag inte diska frukostdisken före lunch?  Nej. Jag pallar inte. Det värdsliga. De mest kittlande idéerna har utmattade fallit till marken utan att orka resa sig. Mitt huvud som en kork, guppande hit och dit mellan banaliteterna. Så drar små svala...

Läs mer

Skriv för att du lever – och lämna svaret på en gåta

Hejsan,Jag hörde ett radioprogram om döden. Eller egentligen handlade det väl snarare om livet och om hur man kan göra det så långt som möjligt – kanske evigt? Forskare, filosofer och renlevnadsmänniskor pratade på om olika metoder som förhindrar åldradet, om hur vi idag har teknik som kan stretcha våra fysiska förutsättningar. De var proffs på sina saker, men jag hörde bara en samling ångestfyllda människor som lägger hela sin livstid på att desperat skjuta bort tanken på att vi ska försvinna en dag. Under tiden målade jag ett dörrfoder och försökte ignorera ett halsont (som senare skulle visa...

Läs mer
Läser in

Senaste kommentarer


Prenumerera på nyhetsbrevet: