Artikel

Vid några tillfällen i livet har jag varit anställd på större företag. Man kanske kan säga att jag var gäst hos verkligheten och iakttog med storögd fascination hur många människor med lika många personligheter skulle jobba ihop – och helst göra det med stort engagemang årets alla dagar. I praktiken såg det annorlunda ut. Som det ju alltid gör. Gemensamt för de arbetsplatserna jag erfor, var att de gjorde sitt bästa för att etablera någon slags organisatorisk värdegrund som vi alla skulle känna ”Yay!” inför. Någon ledningsgrupp satt på kammaren i flera dagar och formulerade en story som de...

Under mina år som redaktionschef köpte jag regelbundet bilder från olika bildbanker till våra artiklar. Från början var det roligt, men ju längre tiden gick desto svårare var det att hitta något som inte kändes smetigt eller upprepande. Samma mönster återkom oavsett vilken bilddatabas man vände sig till: kreativitet illustrerades med penslar i regnbågsfärger, innovation med personer som hade olika symboler ovanför huvudet och teamwork med leende människor runt ett bord med uppslagna laptops och papper i lagom slarvig oordning. Sökte man på “kommunikation” fick man alltid upp minst fem bilder på en… megafon? Va? Jag hade så svårt...

När jag skriver det här sitter jag fullständigt oergonomiskt i en gammal randig solstol och tittar ut över en oklippt gräsmatta. Här och där sticker ogräset upp extra långt, får sällskap av rotskott från diverse sly och annat invasivt som tar sig in i trädgården från alla håll och kanter. Den ständiga kampen mellan ont och gott där jag inte riktigt vet själv vilken sida jag representerar. Vem är jag att avgöra vad som ska få plats och inte i denna lilla älskade avkrok på jorden? Lägger märke till att ogräset klumpar ihop sig på vissa platser, som kluster....

Restaurangen hade allt. Centralt läge vid en gågata. Lågmält jazzpiano. Levande ljus, precis lagom nedbrunna. Mummel och skratt. Serveringspersonal som tyst och tjänstvilligt rörde sig över golvet i mjuka, men samtidigt snygga, skor. I baren satt människor under små välplacerade lampor vars gula sken skapade en hemtrevlig, nästan intim, känsla i lokalen. Bakom bardisken stod exklusiva flaskor längs en spegelvägg. En subtil inredningsillusion som fick allt att verka större än det egentligen var. Den flyhänta bartender tog emot beställningar, tappade upp öl och skar lime i perfekta klyftor. Hans rörelser verkade nästan som koreografi, de följde ett förutbestämt mönster...

Det har hänt igen. Jag står i mataffären med min nästan oläsliga inköpslista på en skrynklig post-it. Där står: Ketchup, Bregott, rostbröd, parmesan, middag.  Middag? Jag hatar mig själv när jag skriver ”middag”, för vad säger det egentligen? Det säger mig att jag, när jag skrev lappen, var fantasilös och lat och inte kunde komma på en enda vettig middagsidé. Så jag sköt problemet på framtiden. Framtiden kommer ju förr eller senare och nu får jag stå och trycka mellan kexen och marmeladen (den minst trafikerade platsen i min lokala affär) och vänta på inspiration… … som aldrig kommer....