Frida Spikdotter Nilsson

Gårdagens aggressivitet tar ut sin rätt och jag har helt överjordisk träningsvärk idag. Men jag är inte lika arg. På sätt och vis en skön smärta. På det där lutherska sättet.

Okej. Jag är inne i en lite arg period nu. Jag veeet att det har med stressig tillvaro att göra och jag vet att det säkert inte är ett okej sätt att deala med stress, men jag är i alla fall arg ofta. Just nu. Så igår kväll satt jag ensam och arg här hemma. David var på fest, Julian somnade i soffan och Rufus däckade vid sjuhugget. Och så zappar jag och hamnar framför en diskussion om barndom idag. Deltagare var någon psykolog, Emma Hamberg och Nina Björk (som jag diggar stenhårt i vanliga fall) och ett par till besserwissers. Temat var frågeställningen om barndomen håller på att försvinna för våra barn idag. Och så börjas det “föräldrar idag gör si, föräldrar idag gör så”, “föräldrar idag har inte tid”, “föräldrar idag vågar inte lita på sig själv”. “föräldrar idag är för auktoritära”, “föräldrar idag är för slappa”. JAG BLIR SÅ FÖRBANNAT TRÖTT! Vad man än gör så är det FEL. Man ska jobba heltid för annars får man ingen pension, samtidigt ska barnen ha korta dagar på dagis annars blir de massmördare. Man ska vara glad och tacksam för sina barn dygnet runt, fast man vill spy på dem ibland. Man ska vara aktiv och härlig, vältränad och social, man ska ge lagom mycket socker, se upp för tillsatser i korv, bröd och all annan mat annars får...

Hur gör man när ens yngsta barn har som favvosysselsättning att sitta på €tättle€ €“ toaletten? Hur kul kan det vara undrar man ju? €Puttan€ €“ pottan €“ funkar också som ett substitut. Men helst toan. Det viktigaste av allt är dock själva torkningsprocessen. Man klättar själv upp, sätter sig och tar i så ansiktsfärgen går i blå ton. Sen är man klar, hoppar ner, drar av 10,5 meter papper och torkar sig omsorgsfullt lite här och där. Sen €spula€. Sen börja om. Igår letade jag efter honom säkert fem gånger eftersom det blivit misstänksamt tyst. Varje gång hittade jag ett par ben rakt ut från toan och där det brukar finnas ett gulligt fejs fanns istället ett stoppljus med frisyr. Sjätte gången fick jag bända loss händerna från toasitsen och dra ut honom. – Tättle! Tättle! TÄÄÄTTLEEE! Känns lite som att pott-träningen går åt fel håll. Pottavvänjning, ska det vara...

Jag har ju tidigare berättat om mitt besök på planeten Småbarnsavdelningen. Den resan är lam i jämförelse med den jag gjorde igår till planeten Heron City. Julian har tappert kämpat sig igenom simskolan och har nu en mordisk inställning till vatten och bentag och kommer troligen aldrig någonsin vilja gå nära en pool igen. Som tack för kaffet fick han önska sig något och det blev ett biobesök. Eftersom SF har monopolställning i landet så var valmöjligheten begränsad, den enda biograf som visade Wall-E med svenskt tal på kvällstid var Filmstaden i Heron City. Redan på parkeringen blev jag misstänksam. Det var gratis. Förstod direkt att jag förväntades konsumera utav bara helvete. Hur länge jag ville. Nästa suspekta händelse €“ det kommer musik ur gräsmattan. Nödvändigt? Inne i själva månglartemplet (tror det är men biblisk term jag slänger mig med här, men vad vet jag, ogudaktig som jag är?) möts vi av en fontän med damp. Vatten och färger hoppar upp och ner och jag blir alldeles nervös. Julians ögon är på väg ut ur ögonhålorna. Sen åker vi rulltrappa i en knapp timme. Upp i luften. Förbi affär efter affär som säljer nödvändigheter som platt-teve-apparater, godis och sängar i form av rallybilar eller med tema rosa-fluff-pluff-prinsess (rätt barn i rätt säng!). Förbi utfodringsställen som uppenbarligen har som enda syfte att få sina besökare att tro att de är...

Ingår det sån där vagn med prick när man får barn i Stockholm i år eller? Vi fick köpa vår själv.