Frida Spikdotter Nilsson

Jag har ju tidigare berättat om mitt besök på planeten Småbarnsavdelningen. Den resan är lam i jämförelse med den jag gjorde igår till planeten Heron City. Julian har tappert kämpat sig igenom simskolan och har nu en mordisk inställning till vatten och bentag och kommer troligen aldrig någonsin vilja gå nära en pool igen. Som tack för kaffet fick han önska sig något och det blev ett biobesök. Eftersom SF har monopolställning i landet så var valmöjligheten begränsad, den enda biograf som visade Wall-E med svenskt tal på kvällstid var Filmstaden i Heron City. Redan på parkeringen blev jag misstänksam. Det var gratis. Förstod direkt att jag förväntades konsumera utav bara helvete. Hur länge jag ville. Nästa suspekta händelse €“ det kommer musik ur gräsmattan. Nödvändigt? Inne i själva månglartemplet (tror det är men biblisk term jag slänger mig med här, men vad vet jag, ogudaktig som jag är?) möts vi av en fontän med damp. Vatten och färger hoppar upp och ner och jag blir alldeles nervös. Julians ögon är på väg ut ur ögonhålorna. Sen åker vi rulltrappa i en knapp timme. Upp i luften. Förbi affär efter affär som säljer nödvändigheter som platt-teve-apparater, godis och sängar i form av rallybilar eller med tema rosa-fluff-pluff-prinsess (rätt barn i rätt säng!). Förbi utfodringsställen som uppenbarligen har som enda syfte att få sina besökare att tro att de är...

Ingår det sån där vagn med prick när man får barn i Stockholm i år eller? Vi fick köpa vår själv.

Morgontjafs. Modern tar till gammalt tantknep. – Det finns ett gammal talesätt som säger att det  inte är ens fel att två bråkar. Visdom biter inte på en sexåring. – Men det finns också ett nytt talesätt som säger att det i alla fall är någon som alltid börjar. Tänker fortfarande febrilt på ett möjligt sätt att kontra. På ett värdigt...

Morgontjafs. Moder tar till tantknep. – Det finns ett gammalt talesätt som säger “det är inte ens fel att två bråkar”. Julian går inte på gammal visdom. – Men det finns också ett nytt talesätt som säger att det i alla fall alltid är någon som börjar. Kände inte till...

Jag drömmer jättemärkliga drömmar när det är fullmåne. Svävar lite i twilight zone och åker in och ut och gör konstiga saker med kollegor, gamla ex från sjuan och lärare jag inte ens minns att jag haft. Det kommer snö, som blir pulvermos, som blir lava som blir en kokhet isbit. Tunnelbanan går till Trosa, vi bor i radhus med sex rum och tio meter i takhöjd och torpet är färdigrenoverat. Ja, sånt där som är omöjligt. Därför blev jag EXTREMT förvånad när jag trodde att jag gick ut genom dörren, promenerade bort till Årsta Gym och köpte ett årskort för att börja träna där. Och sen visade det sig att det inte alls var något jag drömt!!! Det var helt sant att jag hade gjort det!!! Helt sinnes. Jag hoppas det ingår anabola i priset så man får se lite snabba resultat nu innan jul. Men jag ska börja med en introduktionstimme med instruktör. Stackars instruktör. Stackars maskiner. Stackars mig. Stackars alla som tänker träna samtidigt som mig. Jag lär få anledning att återkomma till det här ämnet. Det känner jag på mig....