Frida Spikdotter Nilsson

– The fittest will survive. Davids konstaterande när Haider körde av vägen i 142 km/h på en 70-väg. Inga kommentarer brukar betyda tiger och samtycker.

Arbetsveckan slut. Ingen torpresa, ingen middag hos någon, ingen hembjuden. En fredagkväll hemma. Exotiskt! Underbart med god mat, en skön öl, lite teve, lite snacks, ett par glas rött, ledig make och rara väluppfostrade barn. Men det visar sig snart att det är livsfarligt att vara hemma. Den första hemska, och möjligen värsta, händelsen är upptäckten hur Svensson vi kan vara. Julian har inte alltid koll på veckodagarna och när han fick insikt: – Är det fredag idag?! Jaaaa! Då kan vi ha fredagsmys! Gahhhhhh! Var i helvete kom det ifrån?! Det ordet måste ju vara värre än alla runda ord i världen. Jag har aldrig och kommer heller aldrig, ta ordet i min mun. Gode gud, låt honom bli punkare framöver! När chocken lagt sig ramlar Rufus ur soffan och slår upp ett skönt jack i pannan. Fram med kylklamp i handduk. Sen dansar vi allihop tills de medelålders atlet-föräldrarna håller på att kräkas upp lammburgarna på äkta mattan. Sen springer Rufus in i bordet igen, den här gången tar han det lite från vänster och får en bula på andra sidan pannan. Kylklampen ligger fortarande framme. I säng med honom. Fram med choklad och popcorn. Julian äter fem bitar Center och fyra popocorn. Sen däckar han i soffan och åker även han i säng. Kvar sitter två halvsovande individer som faktiskt lyckas komma igen! Men klockan 01.00 inser de...

Blev inbjuden att bli polare med en vän på fejjan, accepterade och fick en länk på mailen. Klickade länken och nådde inloggningsrutan som föregicks av texten: “Du måste logga in för att se skiten” Min dubbelbottnade relation till Facebook gör sig påmind via överjaget. Eller underjaget. Eller lillhjärnan. Eller vad det nu är farbror Freud kallar...

För andra gången i livet har vi åkt tur och retur med taxi till Astrid Lindgrens barnsjukhus. Samma åkomma, olika barn. Varje gång tog besöket allt som allt under en timme. Så jag kan verkligen rekommendera skadan “piglux”, om ni nu har ett barn som nödvändigtvis måste göra sig illa. Ett litet ledband som hamnar på sned när man till exempel ramlar i trappan och blir hängande i mammans hand. Aj. Rufus verkade tämligen obesvärad och lärde sig säga “Åka taxi”. Eller “Tatsi”. Hela kalaset gick på 440 i taxikostnad och 70 spänn i lagningskostnad. Taget. Både arm och hand fungerade utmärkt vid hemkomst. Det var i alla fall inget som helst problem att greppa en stor hårtuss ur oskyldigt tevetittande brorsas frisyr och rycka till så att den lossnade. Fan, kanske inte var så dumt med en släng av piglux...

… det var inte meningen. F’låt. Uppdämt bloggbehov.