Frida Spikdotter Nilsson

En av anledningarna till mitt dåliga bloggande är att jag varit djupt engagerad i min kära kusins möhippa med tillhörande bröllop. I lördags small det så äntligen och nu är hon gift med sin underbare norrman. Själv är jag drabbad av vakuum (ja, det stavas faktiskt så). Efter att ha andats, ätit och sovit detta bröllop i några veckor så är det nu helt tomt. Ett minne sitter på fingret, en vacker Gotlandsring som de närmast sörjade fick som ett stort tack för hjälpen. Jag tittar på ringen och inser att den verkligen är och kommer att förbli ett minne av något fantastiskt. Det har varit jobbigt, irriterande, slitsamt, tråkigt, stressande men framförallt, inser jag nu efteråt, har det varit en stor och sjukt rolig grej. Jag har lärt känna roliga människor, skrattat ihjäl mig, festat och umgåtts med sköna personer som jag annars aldrig hade snackat med. Tusen tack Sanna och alla dina sköna polare. Jag vill äta upp er...

… måste vara när man sjunker ner i soffan för att kolla på absolut sista reprisavsnittet av danska serien Brottet som man följt i alla 900 avsnitt och först då inser att man har en hel tvätt att hänga som man fetförträngt. Livet är orättvist. Sen dör...

Hört från barnrum på Åmänningevägen: – Var är kinden Rufus? Där är kinden! Bra! Var är näsan? Bra Rufus! Var är ögat! Bra, duktigt! Var är gälarna, Rufus? Var är gälarna?

– Mamma, har du haft böldpest någon gång? Exakt vilka parametrar får en son att ställa en sådan fråga? Och ja, han vet att böldpesten härjade på Medeltiden.

Nu hade jag velat göra ett långt, härligt, välformulerat inlägg om någonting jättesmart och med en otroligt genomtänkt poäng. Men det går inte. Alla här är helt galna och får utbrott hela tiden. Ingen vill sova fast alla är jättetrötta. Den ena rycker stora hårtussar ur håret på den andra (ej jag och David) alternativt petar hårt i kroppshåligheter (OBS! I huvudhöjd, inte heller det utförs av mig eller David). En vill lägga stort pussel på för litet bord och vägrar sedan att vända alla bitarna. Det kan väl någon annan göra. En annan kastar min dyra hårtork i golvet så den spricker, försöker äta en pfefferoni och ställer in diskmaskinen på konstiga inställningar som inte går att ta bort (eller, det går säkert men ingen orkar ta reda på hur så vi kör ett fyratimmars grovdiskprogram ikväll). Så därför blir det inget smart ikväll. Det måste vara...