Frida Spikdotter Nilsson

Hört från barnrum på Åmänningevägen: – Var är kinden Rufus? Där är kinden! Bra! Var är näsan? Bra Rufus! Var är ögat! Bra, duktigt! Var är gälarna, Rufus? Var är gälarna?

– Mamma, har du haft böldpest någon gång? Exakt vilka parametrar får en son att ställa en sådan fråga? Och ja, han vet att böldpesten härjade på Medeltiden.

Nu hade jag velat göra ett långt, härligt, välformulerat inlägg om någonting jättesmart och med en otroligt genomtänkt poäng. Men det går inte. Alla här är helt galna och får utbrott hela tiden. Ingen vill sova fast alla är jättetrötta. Den ena rycker stora hårtussar ur håret på den andra (ej jag och David) alternativt petar hårt i kroppshåligheter (OBS! I huvudhöjd, inte heller det utförs av mig eller David). En vill lägga stort pussel på för litet bord och vägrar sedan att vända alla bitarna. Det kan väl någon annan göra. En annan kastar min dyra hårtork i golvet så den spricker, försöker äta en pfefferoni och ställer in diskmaskinen på konstiga inställningar som inte går att ta bort (eller, det går säkert men ingen orkar ta reda på hur så vi kör ett fyratimmars grovdiskprogram ikväll). Så därför blir det inget smart ikväll. Det måste vara...

Runt den 25:e varje månad kommer ångesten krypande. Storhandling hägrar. Jag vet att jag inte bidrar med speciellt mycket till vardagslogistiken här hemma så det är helt ok att det faller på mig. Men ångesten är densamma för det. Men nu är den avklarad för den här gången i alla fall. Och då vill jag passa på att komma med några förslag som skulle förenkla för oss småbarnsföräldrar. 1. Handikappförklara oss så vi kan parkera nära själva källan. Varför är det privilegiet endast framtaget för rullstolsburna? Prova själv att köra en SJUKT fullpackad vagn genom hela Sickla köpkvarter. Prova sen att köra två sådana vagnar. 2. Gör hjul som inte går åt fyra olika håll på vagnarna. Hur svårt kan det vara? Det funkar ju på bilar. 3. Ha en kassa endast för sådana som handlar två fulla vagnar. Detta för att undvika dödande blickar från skönt uppsminkade singlar som köper en påse chips och en cola. 4. Gör mat gratis. 5. Ordna affären så den stämmer överens med shoppinglistan så man slipper gå tillbaka fyra kilometer för att hämta ett paket havgregryn. 6. Sälj inte choklad vid varenda jävla hyllhörna av affären när blodsockret ligger på minus två. Det blir svindyrt. Speciellt chokladhyllan vid kaffet. Avlägsna den omgående. 7. Lägg inte blöjstorlek nummer 6 Libero högst upp av alla blöjor. Det är ett hån. 8. Tillverka inte hundra...

… men bloggen består. Jag framhärdar och vägrar att ge upp den, som ni märker. Jag är övertygad om att min tid som bloggare kommer starkt. Om ett tag. Sen sist har vi firat midsommar på torpet. Utan bastu, utan brygga, utan mamma och pappa och utan allt annat som hör midsommaren till. Istället körde vi krans- och stångfritt i hagelskurar i de sörmländska skogarna. Gick lika bra det, tack vare glada vänners lag och ett gäng ungar som höll oss alla ständigt upptagna. All min vakna tid går annars numera åt att planera inför ett stundande bröllop där jag och en annan snygg kvinna agerar toastmadames. Kul grej, tänkte jag i februari och tackade ja. Föga anade jag konsekvensen av det lilla obetydliga ordet. Men man lär sig av sina misstag och mitt liv som toastmadame är snart över för att aldrig mer återuppstå....