Frida Spikdotter Nilsson

… så många timmar har jag räknat ut att jag kört bil under helgens långledighet. Pju. Logistik är inget man… Poesi. Lite mer åt Poetry Slam-hållet skulle man kunna säga. Om man inte har en vit soffa så kirrar man det. Sprayfärg. Värsta partytricket. Ut med en brun ful byrå. In med en gammal fast vit. Lite mer poesi. Torpet by...

I helgen kunde vi alla åka ut till torpet för första gången i år. Visserligen utan rinnande vatten, något som fick oss att uppskatta att tiden inte stått stilla sedan 1800-talet. Ingen lek att ha kladdig unge utan möjlighet till avtorkning på smidigt sätt… Vi monterade kök. Åtminstone valda delar eftersom vi köpt en lucka för litet, för smala trådbackar och för korta utdragslådor. Helt inkompetent! Sanslöst dåligt gjort. Men sen gjorde vi massa bra grejer också. Vi röjde hur mycket som helst, både inne och i trädgården. David grävde avlopp och pumphål och jag sådde frön och satte perenner. Hyfsat könsuppdelat med andra ord. Men jag var manlig och åkte in och fyllde på vatten och gick på bolaget. Ugh. Eftersom vi inte hade rinnande vatten och skrala diskmöjligheter levde vi på korv med bröd hela helgen. Kokt, grillad i öppna spisen och stekt på nya elspisen. Julian var korvstinn och glad medan David och jag har väldigt svårt för korv numera. Skitmat. Vi ville inte åka hem på söndagen när termometern i köksfönstret visade 30 grader så vi stannade och åt middag (faktiskt pasta och pesto). Sen var det en dyster skara som satte sig i bilen och åkte tillbaka till civilisationen. I love da torp. Köket växer fram. Saknas lite delar som sagt… Frukost. “Din mössa är mycket snyggare så jag tar den” Hinkupplevelse. Inte alla som...

Förträngningsmekanismen som homo sapiens sapiens utrustats med är osannolikt praktiskt när den fungerar som den ska. Och det gör den när det gäller baksmälla, julhandel, “efter-räkningarna-kommer-jag-ha-lite-pengar-över-så-att-jag-kan-lägga-undan-till -något-kul”-feelingen. Den funkar hyfsat ocksp när man tror att det är en bra idé att boka tvättstugan sent på kvällen samt när man på fullaste allvar ställer sig frågan ‘”storhandla ensam, hur jobbigt kan det va?”. Sen finns det också packa till torpet. Hur jobbigt kan DET vara? Amen shit vad jobbigt det kan vara. Först alla saker man MÅSTE ha med sig, annars dör man. Sen alla saker man VILL ha med sig annars lider man. Sen de saker som man vill bli av med här hemma som man måste knöka in under framsätet. Sen ömtåliga saker. Matsaker. Varma, kalla, svala, vindtäta, trasiga, hela, snygga, fula, redan skitiga, nytvättade kläder. Till fyra pers. Blöjor, leksaker, handdukar, lakan. Skokärm till rådjuren (pappa säger att det funkar, jag testar allt). Frön. Plantor. Krukor, spel, sockor, alvedon, nässpray, skit från IKEA, skor, stövlar, täckjackor, overaller och lite kryddor. Tvål, kaffefilter, dricksvatten. Vin. Små burkar med salt, socker, idealmjöl. Konserver och pasta. Och en liten lampskärm från Marimekko. Och ett kök. Och hundra gamla dukar. Men min förträngningsmekanism måste fungera oerhört fläckfritt för jag minns inte att det var så här skitdrygt att packa. Men det är värt varenda minut. Tror...

På väg till IKEA där vi hänger lite från och till. Denna gång var det Uppdrag köksluckor till torpet. David gör en adekvat iakttagelse; det är fyra filer till IKEA-avfarten i Skärholmen. Sen blir det bara ynka tre. Mysko. Vi är numera övertygade om att Kamprad själv har finansierat den fjärde filen. Smart kille, den där Ingvar. Och...

– Mamma, har du blivit relegerad någon gång? Utan att avslöja för mycket om mitt tidigare liv kan jag säga att frågan har viss relevans. – Mamma, har du blivit relegerad någon gång? Utan att avslöja för mycket om mitt tidigare liv kan jag säga att frågan har viss...