Frida Spikdotter Nilsson

Julian har en gräslig gräslig skiva som borde begravas i urberget tillsammans med avfallet från Barsebäck. Han har fått den av sin ömma morfar som, tack och lov, köpte den mot bättre vetande. Det var ju Bamse på omslaget.  Bamse är snäll mot de svaga, har en skithög moral och är gammal kommunisträv. Det vet alla. Han kan väl omöjligt ha tagit på sig att ge ansikte åt eurodiscofierad skitpopmusik från MELODIFESTIVALEN?! Wake up. Tiderna är förändrade. Isen smälter vid polerna och Bamse gör vad fan han vill för pengar. Och vi som, i alla väder, försöker lära våra barn att tänka själva kan ju inte säga så mycket när han själv väljer skivan som kvällslyssning gång på gång. Men det man inte törs säga kan man åtminstone visa genom att rynka på ögonbrynen. – Du gillar inte den här väl, mamma? – Nej, verkligen inte. – Varför inte? – Jag tycker det är skitmusik. – Jag vet, men nu vill jag höra på den och alla tycker olika och man får tycka vad man vill. Det är bara bra att man tycker olika, det vore ju trist om alla tyckte samma, eller hur? Jag diggar hans sätt att stå för vad han tycker och uppmuntrar alla tankar som tar egna vägar i hans lilla hjärna. Visst. Men jag tror kanske ändå att Rufus råkar slänga Bamseskivan i toan. Eller ännu troligare; den...

Jag vet inte varför jag erkänner sånt här i offentligheten. Det måste vara min självdestruktiva sida som talar. Eller så är det som att sluta röka: berätta det för alla så har du sen inget val. Eller du man får i alla fall skämmas om man inte slutar på riktigt. Det har varit uppe förut, men jag säger det igen. Jag KAN inte ha det städat omkring mig. Det bara går inte. Det GÅR inte att vika ihop saker och lägga dem i prydliga högar. Det HJÄLPER INTE att köpa snygga lådor och sortera grejer för jag kan inte sortera. Jag KAN inte tänka; “Om jag ställer den här grejen här så kommer den att vara i vägen när jag ska ställa in nästa pryl”. Istället tänker jag; “Jag trycker in den, slår igen dörren och hoppas på att det inte är jag som öppnar den nästa gång”. Det slår givetvis alltid fel. Det är alltid jag som öppnar den där jävla dörren och får en limpa eller ett flingpaket i huvudet (autentiska situationer). Tidigare har detta inte varit ett problem men nu börjar det ta orimliga proportioner. Alla skåp och lådor är helt enkelt fulla här hemma nu. Det är stopp. Häromdagen fann jag mig själv ursinnigt spöa upp en full IKEA-kasse som inte fick plats i vår klädkammare. Det var riktigt skönt att sparka skiten ur den, men...

Morgon och galna barn. En sitter med gröt och leverpastej i håret och slår en pipmugg i bordet som en sinnesjuk. En annan hoppar runt i vardagsrummet och leker "inte-nudda-golv". Dunsandet från vardagsrummet tystnar tvärt och byts plötsligt ut mot ett vagt: – Aj, aj, aj ,aj… In i köket hoppar Julian på ett ben. – Jag slog mig på foten. Jag liksom… föll fotstupa ner från stolen… Morgon och galna barn. En sitter med gröt och leverpastej i håret och slår en pipmugg i bordet som en sinnesjuk. En annan hoppar runt i vardagsrummet och leker "inte-nudda-golv". Dunsandet från vardagsrummet tystnar tvärt och byts plötsligt ut mot ett vagt: – Aj, aj, aj ,aj… In i köket hoppar Julian på ett ben. – Jag slog mig på foten. Jag liksom… föll fotstupa ner från...

Rollspel ska ju vara utvecklande och bra för barn. Men jag tycker ändå det räcker med utveckling på den punkten. Alltid är Julian en dinosaurie, ett lejon, en vepa (en insekt från dinosaurietiden…) eller en gråsugga eller vad som helst. Gnåde den som säger fel. Skämtsam som jag är skulle jag stänka lite vatten på sauropoden eller flygödlan eller vad det nu var han föreställde igår. – Nej, vad gör du?! – Men jag bara låtsades att det regnade lite på Jura. Eftertänksam. – Då får det i sådana fall regna på yngre Krita för det var då den här dinosaurien levde. FAKTISKT! Hey, hey, hey! I rest my case. Rollspel ska ju vara utvecklande och bra för barn. Men jag tycker ändå det räcker med utveckling på den punkten. Alltid är Julian en dinosaurie, ett lejon, en vepa (en insekt från dinosaurietiden…) eller en gråsugga eller vad som helst. Gnåde den som säger fel. Skämtsam som jag är skulle jag stänka lite vatten på sauropoden eller flygödlan eller vad det nu var han föreställde igår. – Nej, vad gör du?! – Men jag bara låtsades att det regnade lite på Jura. Eftertänksam. – Då får det i sådana fall regna på yngre Krita för det var då den här dinosaurien levde. FAKTISKT! Hey, hey, hey! I rest my...

Terri Herrera Eriksson säger alltid det som jag tänker (och säger också för den delen). Jag mailade henne en gång. Hon svarade att hon gillade min blogg. Alltså gillar jag henne. Och Bengt Ohlsson såklart. Terri Herrera Eriksson säger alltid det som jag tänker (och säger också för den delen). Jag mailade henne en gång. Hon svarade att hon gillade min blogg. Alltså gillar jag henne. Och Bengt Ohlsson...