Frida Spikdotter Nilsson

Morgon och galna barn. En sitter med gröt och leverpastej i håret och slår en pipmugg i bordet som en sinnesjuk. En annan hoppar runt i vardagsrummet och leker "inte-nudda-golv". Dunsandet från vardagsrummet tystnar tvärt och byts plötsligt ut mot ett vagt: – Aj, aj, aj ,aj… In i köket hoppar Julian på ett ben. – Jag slog mig på foten. Jag liksom… föll fotstupa ner från stolen… Morgon och galna barn. En sitter med gröt och leverpastej i håret och slår en pipmugg i bordet som en sinnesjuk. En annan hoppar runt i vardagsrummet och leker "inte-nudda-golv". Dunsandet från vardagsrummet tystnar tvärt och byts plötsligt ut mot ett vagt: – Aj, aj, aj ,aj… In i köket hoppar Julian på ett ben. – Jag slog mig på foten. Jag liksom… föll fotstupa ner från...

Rollspel ska ju vara utvecklande och bra för barn. Men jag tycker ändå det räcker med utveckling på den punkten. Alltid är Julian en dinosaurie, ett lejon, en vepa (en insekt från dinosaurietiden…) eller en gråsugga eller vad som helst. Gnåde den som säger fel. Skämtsam som jag är skulle jag stänka lite vatten på sauropoden eller flygödlan eller vad det nu var han föreställde igår. – Nej, vad gör du?! – Men jag bara låtsades att det regnade lite på Jura. Eftertänksam. – Då får det i sådana fall regna på yngre Krita för det var då den här dinosaurien levde. FAKTISKT! Hey, hey, hey! I rest my case. Rollspel ska ju vara utvecklande och bra för barn. Men jag tycker ändå det räcker med utveckling på den punkten. Alltid är Julian en dinosaurie, ett lejon, en vepa (en insekt från dinosaurietiden…) eller en gråsugga eller vad som helst. Gnåde den som säger fel. Skämtsam som jag är skulle jag stänka lite vatten på sauropoden eller flygödlan eller vad det nu var han föreställde igår. – Nej, vad gör du?! – Men jag bara låtsades att det regnade lite på Jura. Eftertänksam. – Då får det i sådana fall regna på yngre Krita för det var då den här dinosaurien levde. FAKTISKT! Hey, hey, hey! I rest my...

Terri Herrera Eriksson säger alltid det som jag tänker (och säger också för den delen). Jag mailade henne en gång. Hon svarade att hon gillade min blogg. Alltså gillar jag henne. Och Bengt Ohlsson såklart. Terri Herrera Eriksson säger alltid det som jag tänker (och säger också för den delen). Jag mailade henne en gång. Hon svarade att hon gillade min blogg. Alltså gillar jag henne. Och Bengt Ohlsson...

Redan i magen insåg vi att Rufus lirade i en annan liga än Julians. Det var liksom ett annat go där inne. När jag väntade Julian kände jag starkt att jag bar på en snäll och varm liten människa. Med Rufus var känslan mer€¦ hmm€¦ man kan beskriva det som matthet inför vad som komma skulle, för att inte trampa honom på de små knubbiga tårna. Äh, ärligt talat, jag var livrädd för denna fysiskt aktiva bebis som verkade ha som ambition att ta sig ut via naveln. Trots denna insikt har vi inte laddat med första-hjälpen-kit, kompresser och blodstillare hemma. En förändring är dock på ingång. Igår kutade han skrattandes mot tevebänken och sen small det. Sen skrattades det inte på ett tag på Åmänningevägen 18. Han fick ett stort jack (det kände i alla fall stort just då!) i pannan och två nojiga föräldrar fixade sårtvätt och kylning med fryst laxbit. Ungen gallskrek och det var svårt att få något grepp om själva skadan. Jag rusade upp till grannen och fick låna lite kirurgtejp (tack snälla grannar!) och praktiska plåster. (Inte sådana med Mumin och Pippi på som fungerar hjälpligt som plåster och som har som huvudfunktion att vara marknadsföring för olika typer av sagofigurer.) Efter en stund tog vi oss samman och insåg att det inte var frågan om akutläge, plåstrade ihop honom efter bästa förmåga,...

Ibland brukar jag och Julian gadda ihop oss mot Rufus. Bara vid behov. Som när vi bara måste gosa på morgonen och springer in till hans säng och kryper ner under täcket och kramas själva en stund. Efter kommer den flåsande förföljar-bebisen så fort han kan. (Han är lätt att hålla koll på eftersom han alltid har en Duplolegobit på varje pekfinger och låter ungefär som en halt person i högklackat när han kommer krypande).  Julian har överhuvudtaget stor förståelse för sin ömma moder just nu. Igår blev Rufus gnäll bara för mycket och genast drog min försvarare ut i protest. -Men Rufus, tänk på att mamma inte är en maskin som kommer att hålla för alltid. Min empatiske underbare son. För dig ska jag hålla för alltid. Ibland brukar jag och Julian gadda ihop oss mot Rufus. Bara vid behov. Som när vi bara måste gosa på morgonen och springer in till hans säng och kryper ner under täcket och kramas själva en stund. Efter kommer den flåsande förföljar-bebisen så fort han kan. (Han är lätt att hålla koll på eftersom han alltid har en Duplolegobit på varje pekfinger och låter ungefär som en halt person i högklackat när han kommer krypande).  Julian har överhuvudtaget stor förståelse för sin ömma moder just nu. Igår blev Rufus gnäll bara för mycket och genast drog min försvarare ut i protest....