Frida Spikdotter Nilsson

Redan i magen insåg vi att Rufus lirade i en annan liga än Julians. Det var liksom ett annat go där inne. När jag väntade Julian kände jag starkt att jag bar på en snäll och varm liten människa. Med Rufus var känslan mer€¦ hmm€¦ man kan beskriva det som matthet inför vad som komma skulle, för att inte trampa honom på de små knubbiga tårna. Äh, ärligt talat, jag var livrädd för denna fysiskt aktiva bebis som verkade ha som ambition att ta sig ut via naveln. Trots denna insikt har vi inte laddat med första-hjälpen-kit, kompresser och blodstillare hemma. En förändring är dock på ingång. Igår kutade han skrattandes mot tevebänken och sen small det. Sen skrattades det inte på ett tag på Åmänningevägen 18. Han fick ett stort jack (det kände i alla fall stort just då!) i pannan och två nojiga föräldrar fixade sårtvätt och kylning med fryst laxbit. Ungen gallskrek och det var svårt att få något grepp om själva skadan. Jag rusade upp till grannen och fick låna lite kirurgtejp (tack snälla grannar!) och praktiska plåster. (Inte sådana med Mumin och Pippi på som fungerar hjälpligt som plåster och som har som huvudfunktion att vara marknadsföring för olika typer av sagofigurer.) Efter en stund tog vi oss samman och insåg att det inte var frågan om akutläge, plåstrade ihop honom efter bästa förmåga,...

Ibland brukar jag och Julian gadda ihop oss mot Rufus. Bara vid behov. Som när vi bara måste gosa på morgonen och springer in till hans säng och kryper ner under täcket och kramas själva en stund. Efter kommer den flåsande förföljar-bebisen så fort han kan. (Han är lätt att hålla koll på eftersom han alltid har en Duplolegobit på varje pekfinger och låter ungefär som en halt person i högklackat när han kommer krypande).  Julian har överhuvudtaget stor förståelse för sin ömma moder just nu. Igår blev Rufus gnäll bara för mycket och genast drog min försvarare ut i protest. -Men Rufus, tänk på att mamma inte är en maskin som kommer att hålla för alltid. Min empatiske underbare son. För dig ska jag hålla för alltid. Ibland brukar jag och Julian gadda ihop oss mot Rufus. Bara vid behov. Som när vi bara måste gosa på morgonen och springer in till hans säng och kryper ner under täcket och kramas själva en stund. Efter kommer den flåsande förföljar-bebisen så fort han kan. (Han är lätt att hålla koll på eftersom han alltid har en Duplolegobit på varje pekfinger och låter ungefär som en halt person i högklackat när han kommer krypande).  Julian har överhuvudtaget stor förståelse för sin ömma moder just nu. Igår blev Rufus gnäll bara för mycket och genast drog min försvarare ut i protest....

De vanliga havregrynen var slut imorse och endast fullkornshavregryn fanns att tillgå. Inte Julians favvo men han åt i alla fall en stund. Sen såg han lite konstig ut och började peta sig på tungan. – Det är ben i min gröt. Dags att sluta genmanipulera grödorna, helt klart. De vanliga havregrynen var slut imorse och endast fullkornshavregryn fanns att tillgå. Inte Julians favvo men han åt i alla fall en stund. Sen såg han lite konstig ut och började peta sig på tungan. – Det är ben i min gröt. Dags att sluta genmanipulera grödorna, helt...

… måste även vi göra Halloween-pumpa, även om jag personligen inte har något större pumpabehov. Julian har under de senaste veckorna sett pumpa-tillverkning som en av de tyngst vägande anledningarna till att leva. Och visst, jag kan hålla med om att den blev snygg. Familjelycka? Livets första glasspinne fick Rufus att vara tyst i bergis fem minuter. Handy-morsa. Värsta läbbiga sonen i mormors gamla...

Visor kring middagsbordet: – Staffan var en stalledräng som tackar nu så gärna, han vattnar sina porlar fem… Eller: – Hej tomtegubbar slå i glasen och låta gubbarna vara… Man kan vagt ana att repetitionerna inför årets luciatåg påbörjats. Som Nobelpris, grilltips, kräfttest, fästingvarning och “nu-kommer-värmen”-artiklar. Precis så förutsägbart är luciafirandet på dagis. Visor kring middagsbordet: – Staffan var en stalledräng och tackar nu så gärna, han vattnar sina porlar fem… Eller: – Hej tomtegubbar slå i glasen och låta gubbarna vara… Man kan vagt ana att repetitionerna inför årets luciatåg påbörjats på dagis. Som Nobelpris, grilltips, kräfttest, fästingvarning och “nu-kommer-värmen”-artiklar. Precis så förutsägbart är luciafirandet på...