Frida Spikdotter Nilsson

Att vi åker på att skaffa husdjur har vi insett för länge sen (tur att dinosaurierna är utdöda). Han har redan börjat tjata och vi har luddigt nämnt något om skolåldern för att skjuta problemet på en alltför snar framtid. Så samtalet som nådde mig imorse när jag just parkerat cykeln vid jobbet och svettades ymnigt var föga förvånande, men inte så tilltalande. – Hej, mamma… – Nämen, hej älskling. David i bakgrunden: – Han ville ställa en fråga. – Jaha, vad var det för fråga. – Jo… mamma… Vill du ha en Harkrank som husdjur? Öhhh. Nej, tack. Helst inte. Att vi åker på att skaffa husdjur har vi insett för länge sen (tur att dinosaurierna är utdöda). Han har redan börjat tjata och vi har luddigt nämnt något om skolåldern för att skjuta problemet på en alltför snar framtid. Så samtalet som nådde mig imorse när jag just parkerat cykeln vid jobbet och svettades ymnigt var föga förvånande, men inte så tilltalande. – Hej, mamma… – Nämen, hej älskling. David i bakgrunden: – Han ville ställa en fråga. – Jaha, vad var det för fråga. – Jo… mamma… Vill du ha en Harkrank som husdjur? Öhhh. Nej, tack. Helst...

Vi har en övermogen typ här hemma. Han vill redan flytta hemifrån och påpekar titt som tätt vilka usla föräldrar vi är som: * Bara bryr oss om Rufus. * Serverar äcklig svart (!) mat (det svarta var spenat i en kulinarisk paj) * Inte älskar honom * Ber honom att städa undan sina prylar (- Barn behöver faktiskt inte jobba!!!) * Ber honom att dämpa sig när klockan är läggdags (- Får man inte göra någonting här, eller?!) Ibland är det han som ska flytta och ibland tycker han att vi andra ska flytta ut. Det går vi inte med på. Så lättad man då blir när man får reda på att det är fler familjer i Årsta som har brådmogna familjemedlemmar som går på samma linje.   Agaton är välkommen att flytta in vilken dag som helst, men jag har ett ännu bättre förslag. Låt dem flytta ihop. Så mycket enklare för alla inblandade. Vi har en övermogen typ här hemma. Han vill redan flytta hemifrån och påpekar titt som tätt vilka usla föräldrar vi är som: * Bara bryr oss om Rufus. * Serverar äcklig svart (!) mat (det svarta var spenat i en kulinarisk paj) * Inte älskar honom * Ber honom att städa undan sina prylar (- Barn behöver faktiskt inte jobba!!!) * Ber honom att dämpa sig när klockan är läggdags (- Får man inte...

– Hur långt är det kvar till Bolibompa? – Tio minuter. Totalt uppgiven. – Åhhh… hur långt är det då? Ungefär som en huggorm, eller? Insnöad? Vår son? Inte då! – Hur långt är det kvar till Bolibompa? – Tio minuter. Totalt uppgiven. – Åhhh… hur långt är det då? Ungefär som en huggorm, eller? Insnöad? Vår son? Inte...

Hur kommer det sig att man kan säga att det är middag tjugotvå gånger utan att det hörs, men bara tyst behöver lyfta ned Rufus från barnstolen och höra en panikartad röst från andra sidan lägenheten: – Han får absolut INTE ta mina djur som jag leker med! Jag bara undrar hur det är fysiskt möjligt att ha en så utpräglad selektiv hörsel. Hur kommer det sig att man kan säga att det är middag tjugotvå gånger utan att det hörs, men bara tyst behöver lyfta ned Rufus från barnstolen och höra en panikartad röst från andra sidan lägenheten: – Han får absolut INTE ta mina djur som jag leker med! Jag bara undrar hur det är fysiskt möjligt att ha en så utpräglad selektiv...

Det kan tyckas som en bagatell, men att montera sin egen brevlåda känns lite som en symbolhandling. Efter den första sommaren på torpet känner vi oss nu redo att tala om för grannarna att vi är här för att stanna. Helgen blev effektiv på många sätt. Vi hann städa bod, måla fönster, elda ris och klippa gräs. Och viktigast av allt: jag spöade David i Plump. Det kan tyckas som en bagatell, men att montera sin egen brevlåda känns lite som en symbolhandling. Efter den första sommaren på torpet känner vi oss nu redo att tala om för grannarna att vi är här för att stanna. Helgen blev effektiv på många sätt. Vi hann städa bod, måla fönster, elda ris och klippa gräs. Och viktigast av allt: jag spöade David i Plump. Snyggaste lådan i Västtorp. Kärlek. En eldar, två tittar på. Här satt han fint. I fem minuter… Våra äpplen! Det finns bara typ två eftersom de tidigare ägarna misskött träden. Men det ska det bli ändring på. Stackars...