Frida Spikdotter Nilsson

Rufus är inte så pratglad. Till skillnad från sin bror. Vi ser det lite som en välsingnelse att åtminstone en av dem inte pratar konstant. Men det kommer mer och mer. Favoriterna nu är "Mamamamama" eller "Babababapapapa" när han ser mig eller David. Julian heter, så vitt vi förstår, "Annan". Ungefär som Kofi. Förutom dessa tre "ord" flåsar han mest eftersom han hela tiden är i fysisk rörelse åt något håll. Skrattar gör han i tid och otid och har även lagt sig till med ett "Nä-men-ser-man-på"-ljud. En kort inandning i falsett beskriver hur förtjust han kan bli av att till exempel få in handen i videokasettinstoppet. Eller riva ner all skit som ständigt ligger på hallbordet. Eller lyckas pulvrisera omslagen till senaste Stieg Larsson-boken. Duktigt, duktigt. "Nä-men-ser-man-på"-ljudet verkar vara taget direkt från Sybil Fawlty. Avsnittet The Wedding Party när Sybil läser damblaska och äter praliner och skrattar vid varje bladvändning. Precis så låter det hemma hela tiden. Det är säkert. Rufus är inte så pratglad. Till skillnad från sin bror. Vi ser det lite som en välsingnelse att åtminstone en av dem inte pratar konstant. Men det kommer mer och mer. Favoriterna nu är "Mamamamama" eller "Babababapapapa" när han ser mig eller David. Julian heter, så vitt vi förstår, "Annan". Ungefär som Kofi. Förutom dessa tre "ord" flåsar han mest eftersom han hela tiden är i fysisk rörelse åt något...

Fick plötsligt en släng av energi och lade den på att redigera bilder och lägga ut här. Några från semesterns olika aktiviteter. Själsfränder i sitt rätta element. Glad och söt på Fågelö. Tre kärlekar. En annan form av kärlek… Grillmaster David. Sommarens fysiska utmaning. Klippa häck. No shit. Världens bästa medhjälpare. Liten fika på...

Eller om inte annat så kanske trägen blir liiite mer utvilad på sikt. Om en sådär tre fyra år åtminstone. Vår yngste son vill inte sova. Han vill hellre krubba välling så kinderna står i arton hörn. Föräldrarna, som känns igen på hålögdhet och tom blick, misströstar och inför hårda regler. INGEN välling på natten, unge! Du får inte ever, kommer aldrig mer att få, ens i din fantasin. Det är slut, finito, over and out med nattvälling. Okej, tycks Rufus tänka. Det kan jag acceptera, men glööööm att jag för den sakens skull tänker sova. Nej, si det går rakt inte. Trots hans envishet (har faktiskt inte stött på envisare unge i familjen) verkar det som att hans glöd börjar falna något på vällingfronten. I natt var han visserligen vaken men skrek nästan inget alls. Låg bara och vred och vände sig som en metmask i livets sista skälvande minut. Eller timme snarare. I natt kanske han bara ålar sig i 50 minuter…. det sista som lämnar människan är hoppet. Själv är jag som metmasken efter en fisketävling. Söndertuggad. Eller om inte annat så kanske trägen blir liiite mer utvilad på sikt. Om en sådär tre fyra år åtminstone. Vår yngste son vill inte sova. Han vill hellre krubba välling så kinderna står i arton hörn. Föräldrarna, som känns igen på hålögdhet och tom blick, misströstar och inför...

Jo, faktiskt. Det är skönt att vara tillbaka i den gamla hederliga vardagslunken. Skiter i att solen kommer lagom till när jag börjar jobba. Det är väl bara väldigt trevligt för alla er som fortfarande är lediga. Det unnar jag er. Tre veckor av kajkande är över. Torp, Fågelö, Trosa, torp igen, stan, Grönan, lägenhet, torp, hem, jobb. Hela familjen är upp och ner. Rufus har lagt ner sovandet totalt, Julian sover mest hela tiden och David är vaken dygnet runt. Själv ser jag i kors av trötthet och det är bara måndag. Yngste herr Gunnarsson ska tuktas de närmaste dagarna, det är ett som är säkert. Om han inte börjar sova av det kommer jag personligen att införskaffa något starkt på Apoteket. Tre veckors ledighet innebär tydligen också tre extra kilon på mig. Höll på att dö i morse när jag cyklade genom stan. Nu blir det askes, skärpning och fysisk aktivitet framöver. Jo, faktiskt. Det är skönt att vara tillbaka i den gamla hederliga vardagslunken. Skiter i att solen kommer lagom till när jag börjar jobba. Det är väl bara väldigt trevligt för alla er som fortfarande är lediga. Det unnar jag er. Tre veckor av kajkande är över. Torp, Fågelö, Trosa, torp igen, stan, Grönan, lägenhet, torp, hem, jobb. Hela familjen är upp och ner. Rufus har lagt ner sovandet totalt, Julian sover mest hela tiden...

Många kärleksfulla byggtimmar senare är dasset, eller Dassedassedassdassdass som Julian kallar det, faktiskt rest. En bild skulle vara på sin plats här men jag är alldeles för semesterlat för att orka ladda upp alla bilder just nu. Jag kan även rapportera att det fungerar alldeles utmärkt. Det som återstår är lite färg här och där och sen inredningen såklart. Den har vi ägnat mycket tankeverksamhet åt. Lutar åt att vi klär väggarna med något läsbart. Annars trivs vi på vårt torp och vill bara återvända så fort vi lämnat det. Julian kutar runt och leker hela dagarna och Rufus käkar myror och skumgummi och annat obestämbart som han hittar. Vi har både jobbat och softat, haft besök och handlat snyggt och billigt på outlet. Vi har det helt enkelt gräsligt bra. Många kärleksfulla byggtimmar senare är dasset, eller Dassedassedassdassdass som Julian kallar det, faktiskt rest. En bild skulle vara på sin plats här men jag är alldeles för semesterlat för att orka ladda upp alla bilder just nu. Jag kan även rapportera att det fungerar alldeles utmärkt. Det som återstår är lite färg här och där och sen inredningen såklart. Den har vi ägnat mycket tankeverksamhet åt. Lutar åt att vi klär väggarna med något läsbart. Annars trivs vi på vårt torp och vill bara återvända så fort vi lämnat det. Julian kutar runt och leker hela dagarna och...