Frida Spikdotter Nilsson

Idag har vi varit på Aquaria. Men det vi hade tänkt skulle bli en skön dag blev ungefär hur usel och otajmad som helst. Alla var gnälliga, Rufus ville inte vara med, det var sjukt klibbigt, massa folk och Julian tyckte museet hade för få djur. – Har de bara fiskar här, eller? Värme och sol är överskattat, tycker han dessutom. Bussfärden ut på Djurgården blev olidlig och när vi väl klev av var alla (utom David) riktigt tjurskalliga. Julian och jag missförstod varandra och han gav upp ett illtjut av ilska och jag fattade inget alls. – Men vilket utbrott! Ta det lugnt! – Utbrott?!?!? Jag är väl ingen vulkan heller?!?! – Tror du behöver dricka lite. Här ta lite Ramlösa och tanka lite, tyckte David. – Tanka?!?!?! Jag är väl ingen bil heller?!?! Det senare har han rätt i, men undrar om han faktiskt inte var vulkan i ett tidigare liv. Idag har vi varit på Aquaria. Men det vi hade tänkt skulle bli en skön dag blev ungefär hur usel och otajmad som helst. Alla var gnälliga, Rufus ville inte vara med, det var sjukt klibbigt, massa folk och Julian tyckte museet hade för få djur. – Har de bara fiskar här, eller? Värme och sol är överskattat, tycker han dessutom. Bussfärden ut på Djurgården blev olidlig och när vi väl klev av var alla (utom...

Igår strålade familjen samman i Skanstull efter avslutad arbetsdag. Mission; inköp av billig torpbrevlåda på Åhléns. Randig, färdglad och helt klart värd 127,50 kronor. Sammanlagt var vi där cirka 35 minuter, skulle jag gissa på. Det blev för mycket för Julian som suckade dramatiskt när bussen gled tillbaka över Skanstullsbron. – Åh, vad skönt att vara tillbaka i Årsta igen. Igår strålade familjen samman i Skanstull efter avslutad arbetsdag. Mission; inköp av billig torpbrevlåda på Åhléns. Randig, färdglad och helt klart värd 127,50 kronor. Sammanlagt var vi där cirka 35 minuter, skulle jag gissa på. Det blev för mycket för Julian som suckade dramatiskt när bussen gled tillbaka över Skanstullsbron. – Åh, vad skönt att vara tillbaka i Årsta...

Rufus är inte så pratglad. Till skillnad från sin bror. Vi ser det lite som en välsingnelse att åtminstone en av dem inte pratar konstant. Men det kommer mer och mer. Favoriterna nu är "Mamamamama" eller "Babababapapapa" när han ser mig eller David. Julian heter, så vitt vi förstår, "Annan". Ungefär som Kofi. Förutom dessa tre "ord" flåsar han mest eftersom han hela tiden är i fysisk rörelse åt något håll. Skrattar gör han i tid och otid och har även lagt sig till med ett "Nä-men-ser-man-på"-ljud. En kort inandning i falsett beskriver hur förtjust han kan bli av att till exempel få in handen i videokasettinstoppet. Eller riva ner all skit som ständigt ligger på hallbordet. Eller lyckas pulvrisera omslagen till senaste Stieg Larsson-boken. Duktigt, duktigt. "Nä-men-ser-man-på"-ljudet verkar vara taget direkt från Sybil Fawlty. Avsnittet The Wedding Party när Sybil läser damblaska och äter praliner och skrattar vid varje bladvändning. Precis så låter det hemma hela tiden. Det är säkert. Rufus är inte så pratglad. Till skillnad från sin bror. Vi ser det lite som en välsingnelse att åtminstone en av dem inte pratar konstant. Men det kommer mer och mer. Favoriterna nu är "Mamamamama" eller "Babababapapapa" när han ser mig eller David. Julian heter, så vitt vi förstår, "Annan". Ungefär som Kofi. Förutom dessa tre "ord" flåsar han mest eftersom han hela tiden är i fysisk rörelse åt något...

Fick plötsligt en släng av energi och lade den på att redigera bilder och lägga ut här. Några från semesterns olika aktiviteter. Själsfränder i sitt rätta element. Glad och söt på Fågelö. Tre kärlekar. En annan form av kärlek… Grillmaster David. Sommarens fysiska utmaning. Klippa häck. No shit. Världens bästa medhjälpare. Liten fika på...

Eller om inte annat så kanske trägen blir liiite mer utvilad på sikt. Om en sådär tre fyra år åtminstone. Vår yngste son vill inte sova. Han vill hellre krubba välling så kinderna står i arton hörn. Föräldrarna, som känns igen på hålögdhet och tom blick, misströstar och inför hårda regler. INGEN välling på natten, unge! Du får inte ever, kommer aldrig mer att få, ens i din fantasin. Det är slut, finito, over and out med nattvälling. Okej, tycks Rufus tänka. Det kan jag acceptera, men glööööm att jag för den sakens skull tänker sova. Nej, si det går rakt inte. Trots hans envishet (har faktiskt inte stött på envisare unge i familjen) verkar det som att hans glöd börjar falna något på vällingfronten. I natt var han visserligen vaken men skrek nästan inget alls. Låg bara och vred och vände sig som en metmask i livets sista skälvande minut. Eller timme snarare. I natt kanske han bara ålar sig i 50 minuter…. det sista som lämnar människan är hoppet. Själv är jag som metmasken efter en fisketävling. Söndertuggad. Eller om inte annat så kanske trägen blir liiite mer utvilad på sikt. Om en sådär tre fyra år åtminstone. Vår yngste son vill inte sova. Han vill hellre krubba välling så kinderna står i arton hörn. Föräldrarna, som känns igen på hålögdhet och tom blick, misströstar och inför...