Frida Spikdotter Nilsson

Jo, faktiskt. Det är skönt att vara tillbaka i den gamla hederliga vardagslunken. Skiter i att solen kommer lagom till när jag börjar jobba. Det är väl bara väldigt trevligt för alla er som fortfarande är lediga. Det unnar jag er. Tre veckor av kajkande är över. Torp, Fågelö, Trosa, torp igen, stan, Grönan, lägenhet, torp, hem, jobb. Hela familjen är upp och ner. Rufus har lagt ner sovandet totalt, Julian sover mest hela tiden och David är vaken dygnet runt. Själv ser jag i kors av trötthet och det är bara måndag. Yngste herr Gunnarsson ska tuktas de närmaste dagarna, det är ett som är säkert. Om han inte börjar sova av det kommer jag personligen att införskaffa något starkt på Apoteket. Tre veckors ledighet innebär tydligen också tre extra kilon på mig. Höll på att dö i morse när jag cyklade genom stan. Nu blir det askes, skärpning och fysisk aktivitet framöver. Jo, faktiskt. Det är skönt att vara tillbaka i den gamla hederliga vardagslunken. Skiter i att solen kommer lagom till när jag börjar jobba. Det är väl bara väldigt trevligt för alla er som fortfarande är lediga. Det unnar jag er. Tre veckor av kajkande är över. Torp, Fågelö, Trosa, torp igen, stan, Grönan, lägenhet, torp, hem, jobb. Hela familjen är upp och ner. Rufus har lagt ner sovandet totalt, Julian sover mest hela tiden...

Många kärleksfulla byggtimmar senare är dasset, eller Dassedassedassdassdass som Julian kallar det, faktiskt rest. En bild skulle vara på sin plats här men jag är alldeles för semesterlat för att orka ladda upp alla bilder just nu. Jag kan även rapportera att det fungerar alldeles utmärkt. Det som återstår är lite färg här och där och sen inredningen såklart. Den har vi ägnat mycket tankeverksamhet åt. Lutar åt att vi klär väggarna med något läsbart. Annars trivs vi på vårt torp och vill bara återvända så fort vi lämnat det. Julian kutar runt och leker hela dagarna och Rufus käkar myror och skumgummi och annat obestämbart som han hittar. Vi har både jobbat och softat, haft besök och handlat snyggt och billigt på outlet. Vi har det helt enkelt gräsligt bra. Många kärleksfulla byggtimmar senare är dasset, eller Dassedassedassdassdass som Julian kallar det, faktiskt rest. En bild skulle vara på sin plats här men jag är alldeles för semesterlat för att orka ladda upp alla bilder just nu. Jag kan även rapportera att det fungerar alldeles utmärkt. Det som återstår är lite färg här och där och sen inredningen såklart. Den har vi ägnat mycket tankeverksamhet åt. Lutar åt att vi klär väggarna med något läsbart. Annars trivs vi på vårt torp och vill bara återvända så fort vi lämnat det. Julian kutar runt och leker hela dagarna och...

Historien om dasset på landet fortskrider oerhört sakta men ganska säkert. På grund av nederbörd kommer vi dock bara små steg på vägen varje helg. Förra helgen lades grunden på plats, ett heltidsjobb som krävde två personers hjärnkapacitet och en hel del tålamod. Och ett långt vattenpass. Den senaste vistelsen bjöd på ihållande regn och således uteblev allt tänkbart bygge. David lyckades dock sätta ihop själva mullbanken. Så nu är vi redo att kompostera järnet. Sopigt väder, okej, men inget ont som inte har något gott med sig. Julian träffade sin soulmate Nicklas. En femåring med lika sjukligt djurintresse. Det tog fem minuter att lära känna varandra och sen såg vi inte röken av dem på hela helgen. De byggde savanner, Afrika och läste Bamse för sina dinosaurier. Det blev ett hjärtslitande farväl på söndagseftermiddagen och det lär dröja tills de båda vännerna återser varandra. Nicklas bor nämligen i Wien… Historien om dasset på landet fortskrider oerhört sakta men ganska säkert. På grund av nederbörd kommer vi dock bara små steg på vägen varje helg. Förra helgen lades grunden på plats, ett heltidsjobb som krävde två personers hjärnkapacitet och en hel del tålamod. Och ett långt vattenpass. Den senaste vistelsen bjöd på ihållande regn och således uteblev allt tänkbart bygge. David lyckades dock sätta ihop själva mullbanken. Så nu är vi redo att kompostera järnet. Sopigt väder, okej, men inget ont...

Jag är så nöjd över att kunna cykla till jobbet och sen hem igen. Så länge det inte regnar är det faktiskt det ultimata sättet att ta sig fram i vår huvudstad. Det kräver en fördelslista. * Man blir pigg. Istället för att sitta och halvslumra på t-banan startar man dagen med en fysisk kick. * Stan är så vacker på morgonen! Folk går till sina jobb eller var de nu är på väg. Stan vaknar. Alla är fokuserade på sitt och travar på i sin egen lilla värld. Ingen annan tid på dygnet känns stockholmarna så avslappnade och naturliga. Jag blir kär i dem allihop. Och snygga är de. Jag vill aldrig flytta. *Frihetskänslan! Man tar sig fram lite var som helst (dock ej mot rött ljus ty då kan man få böta 1500 spänn som en kollega fick i förra veckan). Man kan hoja utmed vattnet eller genom gamla stan. Man får en helt annan blick för saker och ting och hjärnan tänker lite annorlunda då. * Tävlingsmomentet. Alltid lika tillfredsställande att vinna över en bil vid varje rödljus. Jag är så nöjd över att kunna cykla till jobbet och sen hem igen. Så länge det inte regnar är det faktiskt det ultimata sättet att ta sig fram i vår huvudstad. Det kräver en fördelslista. * Man blir pigg. Istället för att sitta och halvslumra på t-banan startar...

Två saker bör icke återfinnas i en cykelbana – krossat glas och turister. Likförbannat finns de där. Glaset kan man väja för, men en förvirrad tysk är helt oberäknelig.  Två saker bör icke återfinnas i en cykelbana – krossat glas och turister. Likförbannat finns de där. Glaset kan man väja för, men en förvirrad tysk är helt...