Frida Spikdotter Nilsson

Hinna med är numera ett minne blott. Jisses. Jag är helt slut efter första jobbdagen. Många intryck och nya uppgifter gjorde att tiden bara flög fram och plötsligt hade jag åkt hem. Givetvis med lite jobb i väskan… Inbillar mig att det bara är under den första tiden. Lite jobbigt känns det också att vara ifrån Rufus så mycket. Ja, jag vet att det inte är likt mig men jag har blivit en smula känsligare sen sist. Man blir lite nostalgisk när man vet att det är sista gången. Men när jag tänker på att han snart kommer gå (han står och vinglar mot saker och ting redan och ibland blir han kaxig och släpper båda händerna) är jag inte direkt avundsjuk på david som ska vara hemma 75%. Hinna med är numera ett minne blott. Jisses. Jag är helt slut efter första jobbdagen. Många intryck och nya uppgifter gjorde att tiden bara flög fram och plötsligt hade jag åkt hem. Givetvis med lite jobb i väskan… Inbillar mig att det bara är under den första tiden. Lite jobbigt känns det också att vara ifrån Rufus så mycket. Ja, jag vet att det inte är likt mig men jag har blivit en smula känsligare sen sist. Man blir lite nostalgisk när man vet att det är sista gången. Men när jag tänker på att han snart kommer gå (han...

Frilansa i all ära, men det sitter inte fel att få en årslång projektanställning som webbredaktör. När det händer så ska det också hända rejält tycker jag. På måndag börjar jag. Redan imorgon har jag en liten introduktionsrunda och ett möte. Jag är nervös och har ångest, men är ändå innerst inne dämpat lycklig. Som den duktiga flicka man ständigt ska vara så vill man ju prestera allt på en gång och gärna innan man ens vet ett skit om jobbet. Ta en sak i taget, råder jag mig själv. Så nu ska jag till exempel ta tag i att sova. Frilansa i all ära, men det sitter inte fel att få en årslång projektanställning som webbredaktör. När det händer så ska det också hända rejält tycker jag. På måndag börjar jag. Redan imorgon har jag en liten introduktionsrunda och ett möte. Jag är nervös och har ångest, men är ändå innerst inne dämpat lycklig. Som den duktiga flicka man ständigt ska vara så vill man ju prestera allt på en gång och gärna innan man ens vet ett skit om jobbet. Ta en sak i taget, råder jag mig själv. Så nu ska jag till exempel ta tag i att...

Vid frukostbordet informerade Julian oss om hur framtidsplanerna ser ut. – Jag skulle nog vilja bli skådespelare när jag blir stor. – De skulle du säkert blir bra på. – Fast då kommer jag inte ha slips och sånt. Jag ska nog bara ha en gammal sliten och trasig tröja. Vid frukostbordet informerade Julian oss om hur framtidsplanerna ser ut. – Jag skulle nog vilja bli skådespelare när jag blir stor. – De skulle du säkert blir bra på. – Fast då kommer jag inte ha slips och sånt. Jag ska nog bara ha en gammal sliten och trasig...

Har lyckats plocka ut några bilder från igår. Torparn själv. En lite mindre torpare. Utsikt från trädgården. Pion och clematis. Och väggar som måste rödfärgas. En egen sandlåda. Och en pump som inte fungerar. Tips...

Har inte hunnit lägga in alla bilder än, men igår besökte vi vårt torp för första gången på riktigt. Det var en blandad upplevelse. En del av mig ville vara 12 år igen och slippa allt ansvar. Den delen frågade sig lite tyst; vad har vi gjort? Den andra delen njöt i fulla drag av att rota runt i trädgården, kolla skåp och lådor samt inventera en gedigen snickarbod. Bland annat har vi blivit ägare till en äkta sticksåg. Som vi har längtat! Och oj vad jag ska såga. I love sticksåg, på riktigt. Och det lär finnas saker att såga, banka på, dra ut, sätta in, sätta ihop, laga, rätta till, staga upp, räta ut, skruva ihop, skruva isär, skruva ihop igen, slå ut, slå in, gå lös på och kräkas på. Första dagens upptäckter: huset måste rödfärgas i år, en ruta är paj, vattenpumpen är trasig (men lättlagad), trädgården är otroligt eftersatt och någon har lagt en masonitskiva under plastmattan i köket. Klåpare. Nu har vi ju ingen aning om hur det ser ut där under. Well well. Vi har lovat varandra att inte gripas av panik och ta det hela pö om pö. Men det är inte lätt. Ernst har sabbat torplivet för en hel generation. Återkommer med bilder. Har inte hunnit lägga in alla bilder än, men igår besökte vi vårt torp för första gången på...