Frida Spikdotter Nilsson

… visade siffrorna på klockradion i morse när Rufus beslutade sig för att vakna. Egentligen 04:50 eftersom vi ställt klockan lite före för eventuella försovningsolyckor. En liten stund senare hade han väckt sin bror som undrade hur det fortfarande kunde vara natt när det var så ljust. Förklaring; "För att det är det! Sov!". En uppmaning som tyvärr inte efterlevdes. Vid sju hade jag bytt tre bajsblöjor och letat reda på SVT's barnkanal. Morgonteve är egentligen tabu i det Gunnarssonska hemmet på vanliga veckodagar, men de flesta lagar har upphävts för tillfället. Men ljuset i tunneln sitter på ett flyg från Frankfurt som förhoppningsvis landar på Arlanda klockan 12.00. Bara några timmar kvar nu… … visade siffrorna på klockradion i morse när Rufus beslutade sig för att vakna. Egentligen 04:50 eftersom vi ställt klockan lite före för eventuella försovningsolyckor. En liten stund senare hade han väckt sin bror som undrade hur det fortfarande kunde vara natt när det var så ljust. Förklaring; "För att det är det! Sov!". En uppmaning som tyvärr inte efterlevdes. Vid sju hade jag bytt tre bajsblöjor och letat reda på SVT's barnkanal. Morgonteve är egentligen tabu i det Gunnarssonska hemmet på vanliga veckodagar, men de flesta lagar har upphävts för tillfället. Men ljuset i tunneln sitter på ett flyg från Frankfurt som förhoppningsvis landar på Arlanda klockan 12.00. Bara några timmar kvar...

På väg hem passerade vi, som vanligt, Åda golfklubb. – Varför har de gjort sådana där stora gropar i gräsmattan? – Det kallas bunker. – Vad är det? Förklarade lite snabbt hur golfsporten funkar. – Så har man grävt gropar med sand i och hamnar man där i är det jättesvårt att skjuta upp bollen igen. Det är liksom en del av spelet. – Jaha… Lång funderingspaus. – Det var ju verkligen en onödig sport. På väg hem passerade vi, som vanligt, Åda golfklubb. – Varför har de gjort sådana där stora gropar i gräsmattan? – Det kallas bunker. – Vad är det? Förklarade lite snabbt hur golfsporten funkar. – Så har man grävt gropar med sand i och hamnar man där i är det jättesvårt att skjuta upp bollen igen. Det är liksom en del av spelet. – Jaha… Lång funderingspaus. – Det var ju verkligen en onödig...

Rufus har fått sin första tand. Liten men effektiv. I dag lyckades han bita av en stor bit Piggelin till både hans egen och min stora förvåning. Lite i kallaste laget. Rufus har fått sin första tand. Liten men effektiv. I dag lyckades han bita av en stor bit Piggelin till både hans egen och min stora förvåning. Lite i kallaste...

Ni vet Michael Douglas karaktär i Falling Down. Han som går bärsärkagång när han inte får äta frukost på McDonalds eftersom klockan är liiite för mycket över nånting. Så känner jag mig ungefär. På gränsen liksom. Det var ganska väntat att jag skulle hamna här, men väl på plats är det osedvanligt obehagligt. Saker man gör när man är på gränsen Kategori 1 – inte så farligt men ändå inte helt bra – Torkar av sin bebis med disktrasan. Även runt munnen. – Ger bebisen samma mat både till lunch och middag. – Ger den äldre sonen ballerinakakor till mellis – Äter färdiga köttbullar till lunch och färdiga potatisbullar till middag Kategori 2 – verkligen inte bra men ändå begripligt – Skiter fullkomligt i solkräm när man går ut. För kladdigt. – Slutar lyssna på sin äldre son som säger det avskyvärda ordet “mamma” oräkneligt antal gånger. – Ser men åtgärdar inte smutsiga och fläckliga kläder när man ska ut bland folk. – Låter gnällig bebis äta Piggelin. Mycket. Kategori 3 – sånt man mår dåligt av – Önskar att man svimmade och slapp skiten. – Skriker åt sexmånaders vid middagen, “Sitt still!”. Rationellt så det förslår. – Trycker irriterat ner bebis i sängen vid läggning. – Blir märkbart irriterad när äldre son börjar blöda näsblod i soffan. – Orkar inte svara på en enda av fyråringens hundra frågor...

Man gör ju sitt bästa för att få tillvaron att gå ihop. Inte det lättaste när man bara kommer åt nätet med hjälp av ett modem från tidigt 90-tal. Var en sväng på bibblan igår och idkade lite jobbresearch men till och med bredbandet går långsamt här ute på landet. Trots fenomenal avlastning av föräldrar börjar det kännas i kropp och själ att det inte är någon räkmacka att vara själv med två ungar. I spegeln i morse såg det ut som jag åldrats tre år på bara några sketna timmar. Vissa kanske tycker jag är larvig, men är man inte gjord för att ta hand om barn från början så är det här en utmaning. En positiv sak är att man åtminstone inte riskerar att gå upp i vikt. Skulle haft stegmätare igår när Julian inte somnade på två timmar och Rufus vaknade var tjugonde minut. Men däremellan drack jag vin och hade jättetrevligt. Man får vara glad åt det lilla. Man gör ju sitt bästa för att få tillvaron att gå ihop. Inte det lättaste när man bara kommer åt nätet med hjälp av ett modem från tidigt 90-tal. Var en sväng på bibblan igår och idkade lite jobbresearch men till och med bredbandet går långsamt här ute på landet. Trots fenomenal avlastning av föräldrar börjar det kännas i kropp och själ att det inte är någon...