Frida Spikdotter Nilsson

Rufus har fått sin första tand. Liten men effektiv. I dag lyckades han bita av en stor bit Piggelin till både hans egen och min stora förvåning. Lite i kallaste laget. Rufus har fått sin första tand. Liten men effektiv. I dag lyckades han bita av en stor bit Piggelin till både hans egen och min stora förvåning. Lite i kallaste...

Ni vet Michael Douglas karaktär i Falling Down. Han som går bärsärkagång när han inte får äta frukost på McDonalds eftersom klockan är liiite för mycket över nånting. Så känner jag mig ungefär. På gränsen liksom. Det var ganska väntat att jag skulle hamna här, men väl på plats är det osedvanligt obehagligt. Saker man gör när man är på gränsen Kategori 1 – inte så farligt men ändå inte helt bra – Torkar av sin bebis med disktrasan. Även runt munnen. – Ger bebisen samma mat både till lunch och middag. – Ger den äldre sonen ballerinakakor till mellis – Äter färdiga köttbullar till lunch och färdiga potatisbullar till middag Kategori 2 – verkligen inte bra men ändå begripligt – Skiter fullkomligt i solkräm när man går ut. För kladdigt. – Slutar lyssna på sin äldre son som säger det avskyvärda ordet “mamma” oräkneligt antal gånger. – Ser men åtgärdar inte smutsiga och fläckliga kläder när man ska ut bland folk. – Låter gnällig bebis äta Piggelin. Mycket. Kategori 3 – sånt man mår dåligt av – Önskar att man svimmade och slapp skiten. – Skriker åt sexmånaders vid middagen, “Sitt still!”. Rationellt så det förslår. – Trycker irriterat ner bebis i sängen vid läggning. – Blir märkbart irriterad när äldre son börjar blöda näsblod i soffan. – Orkar inte svara på en enda av fyråringens hundra frågor...

Man gör ju sitt bästa för att få tillvaron att gå ihop. Inte det lättaste när man bara kommer åt nätet med hjälp av ett modem från tidigt 90-tal. Var en sväng på bibblan igår och idkade lite jobbresearch men till och med bredbandet går långsamt här ute på landet. Trots fenomenal avlastning av föräldrar börjar det kännas i kropp och själ att det inte är någon räkmacka att vara själv med två ungar. I spegeln i morse såg det ut som jag åldrats tre år på bara några sketna timmar. Vissa kanske tycker jag är larvig, men är man inte gjord för att ta hand om barn från början så är det här en utmaning. En positiv sak är att man åtminstone inte riskerar att gå upp i vikt. Skulle haft stegmätare igår när Julian inte somnade på två timmar och Rufus vaknade var tjugonde minut. Men däremellan drack jag vin och hade jättetrevligt. Man får vara glad åt det lilla. Man gör ju sitt bästa för att få tillvaron att gå ihop. Inte det lättaste när man bara kommer åt nätet med hjälp av ett modem från tidigt 90-tal. Var en sväng på bibblan igår och idkade lite jobbresearch men till och med bredbandet går långsamt här ute på landet. Trots fenomenal avlastning av föräldrar börjar det kännas i kropp och själ att det inte är någon...

Imorse åkte David till Kanada och blir borta en vecka. En dryg timme efter att han stängt dörren bakom sig hade lägenheten redan påbörjat sin metamorfos. Ge mig några dagar och inget skall vara sig likt någonsin igen. Jag gör så gott jag kan, men det kommer nästan alltid någonting emellan mig och städning. Man kan kanske kalla det dålig prioritering. Eller bra. Imorse åkte David till Kanada och blir borta en vecka. En dryg timme efter att han stängt dörren bakom sig hade lägenheten redan påbörjat sin metamorfos. Ge mig några dagar och inget skall vara sig likt någonsin igen. Jag gör så gott jag kan, men det kommer nästan alltid någonting emellan mig och städning. Man kan kanske kalla det dålig prioritering. Eller bra. Lorten breder ut...

Nyaste och roligaste leken heter "Jätteödlan Rufus". Den går ut på att man ställer upp alla dinosaurier på golvet (många, det tar tid). Sen hämtar man bebis och lägger honom på lagom avstånd från dinosauriehorden. Genast sätter han fart mot samlingen och gör allt för att få tag i första bästa Plattiosaourus. Storebror skrattar hysteriskt och låtsas att dinousaurierna måste fly upp på fönsterbrädan och skrika "Hjäääp!". Jätteroligt tills bebisen börjar storgråta och känner sig utfryst. Vi funderar redan på vilka moment leken "Rufus hämnaren" kommer att innehålla. Nyaste och roligaste leken heter "Jätteödlan Rufus". Den går ut på att man ställer upp alla dinosaurier på golvet (många, det tar tid). Sen hämtar man bebis och lägger honom på lagom avstånd från dinosauriehorden. Genast sätter han fart mot samlingen och gör allt för att få tag i första bästa Plattiosaourus. Storebror skrattar hysteriskt och låtsas att dinousaurierna måste fly upp på fönsterbrädan och skrika "Hjäääp!". Jätteroligt tills bebisen börjar storgråta och känner sig utfryst. Vi funderar redan på vilka moment leken "Rufus hämnaren" kommer att...