Frida Spikdotter Nilsson

Hade gärna skrivit något väldigt bra och intelligent här men tyvärr kan jag inte sitta vid datorn så det blir inget av med det. Ryggen dödar mig just nu så längre än så här blir det inte. Hade gärna skrivit något väldigt bra och intelligent här men tyvärr kan jag inte sitta vid datorn så det blir inget av med det. Ryggen dödar mig just nu så längre än så här blir det...

Är det inte det ena så är det det andra sa kärringen som blödde näsblod. När Julian börjar bli frisk (nåja, ganska) då är det min tur att beklaga mig. Som den pigga trettiofyraåring man är skulle jag, helt oskyldigt, böja mig ner och plocka upp lite post från hallgolvet i förmiddags. Ett fatalt misstag. En liten oansenlig knäpp i ryggslutet förstörde sen hela dagen och nu kan jag knappt röra mig. Vi hade Angelica, Hugo och Hektor på besök och det gick bra med envishet och ett par alvedon. Men nu har ryggen fått nog av stålkvinnanfasoner och givit upp totaaalt. David tycker att jag har något alkoholiserat över mig när jag tar mig fram. Men med den svanken skulle jag hålla mig väldigt lugn. Är det inte det ena så är det det andra sa kärringen som blödde näsblod. När Julian börjar bli frisk (nåja, ganska) då är det min tur att beklaga mig. Som den pigga trettiofyraåring man är skulle jag, helt oskyldigt, böja mig ner och plocka upp lite post från hallgolvet i förmiddags. Ett fatalt misstag. En liten oansenlig knäpp i ryggslutet förstörde sen hela dagen och nu kan jag knappt röra mig. Vi hade Angelica, Hugo och Hektor på besök och det gick bra med envishet och ett par alvedon. Men nu har ryggen fått nog av stålkvinnanfasoner och givit upp totaaalt. David...

Eller VAB som det heter enligt försäkringskassan. En dag med utegångsförbud med nästan frisk fyraåring är som en överlevnadsvecka med Göran Kropp. Ni säger; men han är ju död. Jag säger; ja, precis. Vad gör man då en dag som denna? Man lagar lunch som inte äts upp. Man tvättar lego (ja, det kan vara bra att göra det ibland). Man byter blöjor på en lillebror tvåtusenfemhundra gånger, man spelar "Drakguldet" tio gånger och mumindataspel en gång (han tröttnade och jag fick klicka istället). Man bygger en stad där lillebror agerar utsiktstorn, man läser böcker, man tittar på Pippifilm, man ritar en teckning av en strypt krokodil och man funderar på hur ensamstående föräldrar egentligen gör. Sen kommer David hem och lugnet lägger sig. Man hyr en film. Man somnar framför den och drar sig i hörntänderna mot sovrummet. Man somnar på tröskeln och ligger kvar där tills det är dags att amma nästa gång. Det där sista har jag inte kommit till än eftersom klockan bara är 19.30. Men jag vet ändå att det är så det blir. För så är det varje kväll vi hyr film. Och det skär i en gammal filmvetares hjärta. Eller VAB som det heter enligt försäkringskassan. En dag med utegångsförbud med nästan frisk fyraåring är som en överlevnadsvecka med Göran Kropp. Ni säger; men han är ju död. Jag säger; ja, precis. Vad gör man...

Julian är sjuk och febrig. I natt vaknade han och var törstig, David kände på hans panna. – Du är fortfarande varm. Stackare. – Det är inte jag som är varm. Det är febern. Julian är sjuk och febrig. I natt vaknade han och var törstig, David kände på hans panna. – Du är fortfarande varm. Stackare. – Det är inte jag som är varm. Det är...

Han sitter faktiskt. Här är bildbeviset. Vi ställer oss alla frågan, hur gick det här till? Vilket blir nästa steg? Krypa, gå, flyga? Kanske gå enklare ärenden. Med risk för att bli tjatig så måste jag ändå konstatera att tiden går alldeles för fort. Men all utveckling är inte av ondo. Igår ramlade bröderna bredvid varandra i sängen och låg och garvade ikapp som värsta radarparet. Sånt värmer ett modershjärta (säkert faderns också men vi har bara inte hunnit prata om det än). Han sitter faktiskt. Här är bildbeviset. Vi ställer oss alla frågan, hur gick det här till? Vilket blir nästa steg? Krypa, gå, flyga? Kanske gå enklare ärenden. Med risk för att bli tjatig så måste jag ändå konstatera att tiden går alldeles för fort. Men all utveckling är inte av ondo. Igår ramlade bröderna bredvid varandra i sängen och låg och garvade ikapp som värsta radarparet. Sånt värmer ett modershjärta (säkert faderns också men vi har bara inte hunnit prata om det...