En sak som skilsmässan förde med sig är att man då och då hamnar i nya lägen i gamla etablerade sammanhang. Som till exempel när man åker hem till sina föräldrar, ensam, utan barn. Man kan plötsligt prata till punkt, ta långa promenader, ligga på soffan och få en släng av tonår igen. Det är inte bara lite trevligt utan nästan helt otroligt skönt. Och har man dessutom inget jobb att gå till för tillfället så är det väldigt bra för själen med lite family life när alla andra har sina familjer hos sig utom jag (ser ni hur jag lyckas få in att det är liiite synd om mig också?).
Hur som helst så råkar det vara så att min familj försvann vid lunchtid, helt abrupt. En åkte till jobbet (hon har ett sånt) och en annan åkte till Stockholm. Också på jobb.
Jaha.
Så nu sitter jag här i den totala tystnaden i det fallande mörkret och bara väntar på att mina Jansons Frestelser ska bli klara i ugnen.
Den enda fråga jag nu ställer mig är; varför sitter jag? När jag kan ligga ner?
Köp Efter Morris här:
Fan vad fin du är. Och vad fint du skriver. Jag förstår EXAKT känslan. Vi verkar ha en del beröringspunkter (om jag utgår från det yttepyttelilla jag vet om ditt liv). Du ska njuta av allt du har. Och jag med. Grattis till körkortet! Den känslan vet jag precis, jag tog mitt för bara åtta år sen. Och ringen… omfg! GRATTIS! Men det största av allt har du i magen as we speak. Ha en underbar jul nu, fylld av kramar, mat och kärlek. Nästa år kommer bli ditt livs vändpunkt. Det råkar jag bara veta 🙂
Stor kram, Pi!
För 6 år sedan hade jag en fruktansvärd jul och även året på det kändes jäkligt onödigt ensamt, kanske mer än det som inföll för 6 år sedan. Jag var “fast” i ett snöfattigt Åre och promenerade mellan Åre och Duved istället för att åka skidor, åt chokladpraliner, väntade på att HAN skulle höra av sig, läste böcker, försökte ha trevligt med familjen, jamen allt, allt, allt för att inte tänka för mycket på allt som varit, vad jag önskade, varför livet kändes pruttigt osv. Det gick så där. Men jag kom iaf ut på andra sidan nyåret, inte så mycket lyckligare men iaf tacksam över att helgerna äntligen var slut så att jag kunde få återgå till mina rutiner. Så att jag skulle få börja jobba igen helt enkelt och få sluta tänka på jobbiga saker.
När nu är nu och jag ser tillbaka på den där tiden känns det overkligt, som om att jag aldrig varit med om det. Jag har världens bästa K, bebis i mage, ring på finger (en knapp vecka gammal), ny lägenhet, körkort (jorå, för några veckor sedan bara), harmoni och tillfredsställese, semester till nästa år, jamen massa saker som gör mig lycklig helt enkelt.
Precis som du har. Julen går över, barnen består, du har M, jobb kommer att komma, datorn är hel, du har din familj, Stockholm är tokvackert i sin vinterklädsel osv. Du är inte ensam men du har fortfarande rätt att tycka lite synd om dig.
Vilken märklig kommentar det blev och allt jag egentligen ville säga var happy holidays 🙂
Kram!