Igår bokade jag tid hos mäklare och den 20 januari kommer han för att värdera lägenheten och påbörja försäljningsprocessen. Bollen är i rullning. Kartongerna börjar fyllas. Det är på riktigt. Och det är i MITT liv som det här händer. Mitt liv.

Det är verkligen inte det minsta konstigt att det kostar på att packa alla minnen. Det är inte ett dugg märkligt att det som kändes helt okej för några dagar sen, nu känns som det värsta tänkbara. Men ändå kan jag inte låta bli att fascineras av hur så många motsägelsefulla känslor kan existera i en människa på en och samma gång. Frihet och saknad. Avsky och värme. Panik och lugn. Styrka och svaghet. Sorg och glädje. Det här gör mig alldeles matt och jag vill bara gå och lägga mig och sova bort några månader.

Men jag börjar lära mig hur det fungerar, det här jo-jo-livet. Några dagar larvigt mycket upp följs alltid av några dagars platt fall. Men fallen blir från lägre och lägre höjd hela tiden och gropen grundare och grundare.

Stråken av sorg och saknad finns där ständigt vid min sida. Känslan av misslyckande och fruktan för en oviss framtid. En framtid som i ljusa stunder känns spännande, men som de mörka dagarna bara tornar upp sig som ett stort hot.

Men det blir bättre. Det kan bara bli bättre.

Och – ja. Det är mitt liv, verkar det som. Så det är väl bara att leva det.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: