Uppresan gick bra. Vi stannade och tog glasspaus i Strängnäs. Barnen är tappra i bilen. Tack vare att vi stack upp strax efter lunch så slapp vi köerna och fick en soft eftermiddag med lite städning, bilbanebygge (köpte en beggad bilbana för tio spänn på Trosa Marknad och jag fattar inte hur det ska byggas ihop…), matlagning och bad.

Började så smått packa ihop sånt som vi skickar emellan oss. Stövlar och regnkläder och jackor och sånt. Gråten bubblar upp lite då och då men jag tvingar bort den genom att tänka på den kommande veckan. För det är skönt att kunna komma och gå som man vill, helt utan att planera eller tänka. Jag ska jobba ikapp, spela tennis, träna, träffa folk och försöka komma iväg och se Robin Hood har jag tänkt. Promenera runt Årstaviken ett par kvällar är ett måste och sen ser jag ingen annan utväg än att jag måste ta tag i lagningen av mitt framdäck på cykeln. Det här håller inte.

Nu sitter de i soffan och har förhandlat sig till en film istället för Bolibompa. Det är ganska lätt att förhandla med en sån som mig en söndagkväll som den här, kan jag säga. Kunde jag så skulle jag plocka ner månen om de bad mig.

Eller uppfylla Rufus legorelaterade önskan som han berättade att han hade ikväll. I en Lego-katalog pekade han på bakgrunden till det skepp man skulle lockas att vilja köpa.

– Mamma! Nu vet jag vad jag vill ha. Jag önskar mig det här havet som är bakom båten. DET vill jag ha.

Min älskade son. Jag skulle ge dig havet. Om jag bara kunde.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: