Jag kan inte blogga för sovrummet, där datorn står i all sin stationära prakt, är fullt av små barn som har ont i armarna efter den andra vaccinsprutan. De rör sig oroligt vid varje tangenttryckning. Jag riktigt känner hur febern stiger i rummet.
Vill ändå, på bästa vardagsedge-vis, fortsätta knappra för att berätta att Julian gick själv till skolan idag. Inte hela vägen, men nästan. Jag kom efter och kollade att han hade kommit fram. Och det hade han. Han hade till och med kommit ihåg att lämna en viktig lapp till lärarna, som jag bad honom en kvart innan. Så länge har han aldrig kommit ihåg nåt.
Stora lilla människa. Måste börja bospara imorgon.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer