Snart har vi befunnit oss inomhus i ganska exakt 24 timmar. Vad säger Luther om det? Jag säger BRA, för det är för kallt för att leva utomhus. Jag har i alla fall fått hit en kompis till Julian och snart kommer det lite vuxna också. En trevlig söndagseftermiddag.

Mellan köttbullsstekning, Bolibompaspelande, dammsugning och tvätthängning har jag hunnit reflektera lite över de senaste två veckornas framsteg. Jag har köpt en lägenhet och sålt en annan. Långsamt inser jag att de största praktiska händelserna nu faktiskt snart ligger bakom mig. Själva flytten är naturligtvis kvar. Men ändå. Det är så oerhört lättande. Och det har inte ens känts särskilt betungande, mer som att det fanns ett driv i mig som jag själv inte styrde över. En målinriktad jävel som bara gick på autopilot – “titta, bjuda, skriva under, köpa, städa, fota, sälja”. Mekaniskt.

Och nu har jag räknat hela helgen. Vridit och vänt på inkomster och utgifter, räntor och amorteringar, kostnader och intäkter. Jag landar lite olika. I värsta fall får jag 3 000 spänn över att leva för per månad, när räkningar och boende är betalt. I bästa fall kanske det dubbla. Pju.

Summa sumarum, det verkar som att jag överlever, även om det inte blir tal om några större utsvävningar framöver.

Om det inte vore så inihelvet kallt skulle jag gå ut och köpa en trisslott. För jag har hört att man kan TÄNKA sig till pengar. Så det ska jag göra nu.

 

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: