Okej. I fredags gjorde vi det igen. Åkte till ICA i Äsköping.
Den här gången hade vi bara suttit i bilen en liten liten yttepytte stund och dessförinnan gått en lååång promenad. Alltså, icke möjligt att skylla på spring i benen denna gång.
Men vad händer? Vi passerar dörrarna. Rufus stannar upp. Han rycker till lite misstänkt och vänder blicken mot sin egen hand. Där växer plötsligt grovt hår ut. Plopp. Plopp. Ur frisyren syns två små spetsiga horn tränga fram. Byxorna spricker där bak och ut kommer en liten ettrig svans. Blicken är plötsligt helt förändrad och han tittar upp på sin skräckslagna mor när han med grov basröst säger:
– Kalla mig Belsebub€¦
I nästa ögonblick är han borta. Skakar ett par läskburkar, kastar en banan, drar in på lagret, rammar en tant med en kundvagn och springer gatlopp i form av en åtta runt frysdiskarna.
Det han inte räknat med är att Belsebub-generna måste komma någonstans ifrån. Vem är starkare än Djävulen själv om inte Djävulens mor? Än så länge i alla fall.
Ett stadigt grepp runt liten tjock och svettig midja, parera snyggt mellan köande sörmlänningar i kassan, le ansträngt mot personalen och sen kuta ut på gräsmattan och släppa ner en ömsom gallskrikande, ömsom gapskrattande, individ.
Slurp. Svansen åker in. Dubbelslurp. Båda hornen dras tillbaka in i frisyren.
Två stora blå ögon och den lenaste rösten. From är rätt ordval.
– Titta mamma, dä baggabagga (nyckelpiga) tjädet (trädet). Sjunga baggabagga-sång (en larvig dagislåt som är väldigt långt från rock n’ roll).
Det kan inte vara vi. Det måste vara ICA. Eller rent av Äsköping.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer