“Det finns så många sätt att göra det på. Du valde det här. Och så blev ditt val en del av mitt liv”.
Det är inte så mycket tid att vara ensam på nuförtiden. Men idag hände det. Nästan en hel lördag plötsligt. Kanske är det ensamhetstillståndet som gör att saker kommer tillbaka. Och nu är jag målinriktad i mina tankar. Jag låter dem inte bara vandra. När de far iväg styr jag dem tillbaka till boken.
Jag tog en lång promenad runt viken. Med ett enda syfte – att tänka scener och upplägg. Då och då kom meningar glidande. En del tappade jag direkt. De var förmodligen inte tillräckligt användbara. Sen kom andra som hängde kvar.
“Det finns så många sätt att göra det på. Du valde det här. Och så blev ditt val en del av mitt liv”.
Den hängde kvar. Fast egentligen beror det nog bara på att jag mailade den till mig själv på vägen. För nu känns den inte alls lika spot on.
Men skit i det. Det är inte poängen. Poängen är processen. Och när M igår mailade mig en länk till ett program som är byggt för att skriva böcker var det spiken i osäkerhets-kistan. Tiden är inne. Det är dags nu.
Dags för smärta och befrielse i en ljuv förening.
För det här kommer inte bli lätt.
Köp Efter Morris här:
JAAAAAAAAAA!