Igår körde jag ner till Trosa. Mission; ta hand om systerbarnen och mina egna några timmar medan föräldrarna fick äta julbord och prata till punkt. Allt gick bra. Det gör vi om. Ska bara odla några extra bläckfiskarmar, men det ska nog inte vara några problem. Det händer så mycket konstigt med kroppen när man börjar närma sig 40. 

I bilen ner hade jag mycket att tänka på. Så jag gjorde det. Finns nästan ingen bättre plats att tänka på än i bilen. I höjd med Södertälje blev jag trött och började fantisera om semester. Ni vet, sån där när man är ledig. Det är inte säkert att det kommer dugga tätt med sånt framöver. Men i fantasin kan man dra vart fan som helst.

Jag gick från “bort bara, vart som helst” till att bli lite mer specifik i mina önskningar. New York är ju en dröm sen länge. Men i brist på det – egentligen vilken storstad som helst utanför Sveriges gränser. Australien, av naturliga skäl. En sån resa skulle ju vara lika mycket inuti som utanpå eftersom det skulle innebära att se en större del av M. Thailand. För maten, mest. Men också för att kolla om de där stränderna verkligen finns på riktigt. Japan, en dröm sen jag var liten.

Sen kom jag in på att bila runt i USA… men då måste barnen växa upp först och fullständigt skita i vad pubertalmorsan håller på med.

Och när jag satt och körde och tänkte på bilande… så bleknade plötsligt Thailand. Och så tänkte jag på vad som just nu faktiskt ligger högst på reselistan, patetiskt nog; hyra en bil med drag i och köra fort på Autobahn. Gärna fortsätta ända ner till Italien.

Egentligen är jag en fegis. Jag blir nervös bara av blotta tanken på att förstå vägskyltar i Europa. Och jag kör ju konstant fel. Kan knappt hitta till Gullmarsplan ostraffat.

Och där slutade tankebanan för barnen började kasta McDonalds-leksaker på varandra.

Men innan jag helt la av föreställde jag mig själv… i den där bilen… på Autobahn.

Och oj vad fort jag körde.

Helt rasande fri.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: