Ännu en vecka med barnen har passerat. Och jag är trött. Men inte helt slut. Långt ifrån.
Idag tog vi en promenad i vårsolen, gick och fikade, gungade, handlade mat och glass. Vi lekte dataspelet “Akta bajset” när vi kryssade fram mellan hundskitarna i Årsta. Vi klättrade på en noshörning och pratade om torpet. Vi längtar dit alla tre. Planerar att vi ska snickra, måla och plantera fröer när vi kommer ner.
Vi bjöd godaste vännerna på hemgjorda hamburgare, städade och läste böcker. Sen blev det sovdags, kvällen gick alldeles för fort. Innan släckning fick de läsa själva en stund och jag fick lite värk i hjärtat när jag stod i köket och hörde deras hysteriska bubbelskratt från sängen. Fan för det här livet ibland. Det är en slitsam känsla att vara tvungen att vara ifrån sina barn.
Men jag packar min väska och fokuserar på annat. Det är den enda vägen. Och den är för det mesta angenäm, trots allt. Men just ikväll är det tungt.
Köp Efter Morris här:
Men varje vecka har du oss!!! Vi gillar inte kyrkklockor eller har koll på att Anakin och Darth Vader är samma person (inte jag i alla fall), men vi är jäkligt bra på annat! puss
Tack Sandra. Ja, det är vidrigt ibland. Man måste vara stark, stark, stark. Men man orkar inte alltid. Så är det. Kram tillbaka! Och krama din familj i påsk.
Fan Frida jag förstår verkligen att det är tungt! Massa kramar till dig!