Kvällen kombinerade en rad sköna aktiviteter. En moder som städade lite lagom, medan barnen ritade monster och klippte sönder dagens DN som jag skulle läst i sängen ikväll. Svårläst nu.
Jag drog ut på läggningen. För jag vill inte att helgen ska ta slut. Var är askmolnet when you need it? Hade inte velat något hellre än att David blev kvar ute i Europa där han befunnit sig hela veckan. Jag vill inte lämna dem ifrån mig.
Höjdpunkten för Julian blev insikten att jag köpt en bredare säng.
– Men… här får ju vi också plats!!! Rufus, vi kan gå över till mamma i natt!!!
Jaja. Gör det, lille vän. Gör det. Gör det båda två.
Så vi läste tillsammans i min nya säng. Och Julian började skriva sin bok. Vår saga som vi bestämt oss för att författa. Den handlar om en Filifjonka som inte har något jobb och börjar: “Devaengog en filifoka som bode i et runthus och hadee jete bra menhon hade iget jobb. Do jik hon til muminhuset och frågade efterjob”.
Tårögd låg jag och tittade på när han skrev och suddade, skrev och suddade. Flera gånger bad han mig ta över, men jag vägrade på ett vänligt vis. Och han kämpade så tappert. Sen la han ifrån sig pennan med en djup suck.
– Nu orkar jag inte mer. Det är jobbigt att vara författare. Men nu har jag börjat! Och jag vet precis vad som ska hända sen.
Nu sover både han och hans bror i sina sängar. Och snart är de garanterat i min.
Som tur är.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer