Jag kom in genom ytterdörren med två lagom trötta barn och två blytunga kassar med innehållet i Konsums halva mejeridisk exakt kl. 17.20.
När klockan var 19.35 hade jag: gjort pannkakor, packat matsäck till Julian inför hans utflykt imorgon, satt på en tvätt, plockat ur diskmaskinen, vikt ren tvätt, svarat på några mail, städat köket, duschat två barn, packat en påse ombyte och välling till barnvakterna som hämtar barnen imorgon, hängt tvätten som jag satte på 17.25, gjort lagom varm välling, gjort en packningslista till helgen på torpet, läst en urtråkig saga, slumrat till i nån slags dvalliknande sömn bredvid Rufus samt gjort en ppt till jobbet.
Allt gjordes samtidigt som jag kryssade mellan och hoppade över flyttkartonger i hallen, vardagsrummet, sovrummet, köket och barnens rum. Det är så mycket kartonger här nu att man inte kan göra något utan att först flytta på en kartong.
Så innan jag ställer klockan på 05.30 tänker jag ta en kopp kaffe och läsa en tidning. Kanske försöka tänka en klar tanke också. Men det är inte säkert det går.
Man ska inte sätta ribban för högt sådana här kvällar.
Köp Efter Morris här:
Du har rätt. Det måste jag göra. De soliga dagarna skulle inte kännas så soliga om inte de regniga fanns. Fan vad klok jag låter. 😉
Jag vet att du skriver mycket. Men glöm inte ta en bild på alla flyttkartonger också. Regniga dagar måste man också minnas.