Idag har jag överträffat mig själv på en del sätt. Min andra jobbansökan går i natt nångång. Den första gick redan vid lunch. Och däremellan kommer fastan. Det är väl bäst att rida på den här vågen när den ändå drar förbi. Jag jobbar bäst under lite press och nu börjar pressen komma lite lagom starkt. Och är inte livet som bäst när man känner lite press, men inte panik, och samtidigt får en släng av att allt kommer att ordna sig OCH hybris – samtidigt? De känslorna brukar normalt inte sammanfalla. Så jag skriver på och berättar allt om hur suverän jag är och hur jag kommer lyfta hela arbetsplatsen. Sen skickar jag in brevet så att det kan förenas med alla andra brev i floden av ansökningar och försvinna med ett vackert litet svart poff.
Jag har ont i huvudet.
Men jag låtsas som ingenting och fortsätter. Nu när lampan ändå är påslagen och står där och drar ström.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer