Okej. Då är det dags. Det jag bävat allra mest för. Det som jag visste skulle komma och som jag nu helt enkelt måste göra. En av de absolut största anledningarna till att inte ens överväga skilsmässa.
Fan. Nu är det nästan så att jag saknar David.
Men nöden har ingen lag.
Jag tar ett djupt andetag och går och rensar golvbrunnen.
Åh, herregud. Där kom första kväljningen.
——————————————————————–
Update:
Tur att toaletten ligger förhållandevis nära själva golvbrunnen.
——————————————————————–
Update 2:
Klorin på hud svider som fan.
Men alltså, lukten kan man ju filtrera bort genom att andas genom munnen. Det är ju konsistensen och vetskapen om att det är gammal hud, skit och hår… Fy satan. Nu fick jag en kväljning igen.
Leta rätt på en gasmask. På riktigt alltså.
Ha ha ha! Ja, de kanske kan va nåt till nästa gång. Ja, inte var det kul. Men nu är det rent. Och luktar klorin.
Hört talas om de gula handskarna? Rensa golvbrunnen måste vara det vidrigaste som finns!