Okej. Det var skitjobbigt att köra dem till flyget. Svinskitbajshelvetesförjävligt var det. Men det var soligt så jag kunde ha solbrillorna på. Det syntes inte hur ont det gjorde.
Och nu svävar de väl nånstans där över Asien medan jag kämpar med sms-beroendet. Jag läser det senaste om och om igen. “I love you! Jag älskar dig!”. Han älskar mig på två språk. Jag som trodde att ingen någonsin skulle älska mig igen, ens på en vanlig svensk dialekt.
Jag är bara enspråkig. Enformig. Rikssvenska pratar jag dessutom. Men jag hann klart mitt M-projekt i tid i alla fall. I bilen ut gav jag honom ett stort kuvert som innehöll 16 mindre. Ett brev för varje dag. 30 sidor tror jag det blev.
Jag har levt med dessa brev dygnet runt den senaste tiden. Varje ledig timme har gått åt till att få dem klara i tid. Och nu känns det så… fan, vad trött jag är på ordet “tomt”… det känns… snopet. Typ.
Well. Han fick mina ord med sig på resan i alla fall.
Det är det bästa jag har just nu. The words.
Köp Efter Morris här:
Som Victoria till Daniel. Han berättade om det i sitt tal .
Som den antiroyalist jag är, mår jag nu lite illa. Jag visste inte att det var så “gjort”. Kan iofs i stort sett garanterat att innehållet skiljer sig en smula… 🙂
Sager bara… Victoria och Daniel 😉 Men de har redan gift sig i och for sig hihihi. Gulle dig Frida. Jag haller pa romantiken! Jamt.
🙂
Med mig är allt ok. 🙂
Sara: jag slipar på ett inlägg som berättar storyn. Men jag ville höra med er först om det är okej… Vi tar det vid tillfälle. Kram!
De som läser din blogg och inte vet vem jag är måste undra vad fan jag pratar om. 🙂
Och nu är de framme, hos Grandad. Mindre jobbigt nu, tycker jag. Resandet är det värsta. I Canberra är klockan 5:20 på morgonen. Man får hoppas att de sover.
Ja, jag börjar inse att det är precis det som det är. Även en slow starter kan tydligen komma till insikt… 🙂
Snacka om KÄRLEK!!
Så jädra fint!! Ett för varje dag! Han är världens lyckligaste som har dig. Och du som har honom. Ni är fina med varandra! puss