Vi har inget hus och kommer förmodligen aldrig bli ägare till ett heller (nu snackar jag villa, inte torprucklet med "visst renoveringsbehov" som vi ska köpa så småningom). Ändå läser jag artiklar om till exempel fastighetsskatten. Och om hur slopandet av den kan komma att drabba unga människor som får svårt att ta sig in på bostadsmarknaden om huspriserna stiger (kan de stiga mer?).

Varför tror jag alltid att artiklar om så kallade "unga människor" riktar sig till mig? Hur länge ska jag tro det, liksom?

När det står att en "ung kvinna" attackerats, vunnit på lotto, blivit bortrövad, lurad på något vis eller vad som helst, då känner direkt en viss samhörighet. Reportage och artiklar som handlar om barnfamiljer eller personer i medelåldern tilltalar mig inte alls. Det handlar ju inte om mig.

När kommer man till insikt om en sån sak, kan man ju undra. Det borde väl ha skett för länge sen?

Igår skulle jag skriva mitt personnummer vid två tillfällen. Ena gången började jag med 1978 och andra 1979. Om jag fortsätter så i några dagar till så är jag snart tretton, och det är verkligen ingen ålder att eftersträva. För egentligen trivs jag med min nuvarande ålder, fast jag tydligen känner mig lite för ung för mitt eget bästa.

Vi har inget hus och kommer förmodligen aldrig bli ägare till ett heller (nu snackar jag villa, inte torprucklet med "visst renoveringsbehov" som vi ska köpa så småningom). Ändå läser jag artiklar om till exempel fastighetsskatten. Och om hur slopandet av den kan komma att drabba unga människor som får svårt att ta sig in på bostadsmarknaden om huspriserna stiger (kan de stiga mer?).

Varför tror jag alltid att artiklar om så kallade "unga människor" riktar sig till mig? Hur länge ska jag tro det, liksom?

När det står att en "ung kvinna" attackerats, vunnit på lotto, blivit bortrövad, lurad på något vis eller vad som helst, då känner direkt en viss samhörighet. Reportage och artiklar som handlar om barnfamiljer eller personer i medelåldern tilltalar mig inte alls. Det handlar ju inte om mig.

När kommer man till insikt om en sån sak, kan man ju undra. Det borde väl ha skett för länge sen?

Igår skulle jag skriva mitt personnummer vid två tillfällen. Ena gången började jag med 1978 och andra 1979. Om jag fortsätter så i några dagar till så är jag snart tretton, och det är verkligen ingen ålder att eftersträva. För egentligen trivs jag med min nuvarande ålder, fast jag tydligen känner mig lite för ung för mitt eget bästa.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: