Jag är oförbätterlig. Och nu är jag där igen – sätter en massa mål som aldrig går att nå.
Jag gör planer för att städa ur barnens gamla urväxta kläder. Jag ska ha rent och snygg här hemma – hela tiden (särskilt i barnens rum – bara där borde jag inse hur stort behovet av självinsikt egentligen är). Måla om vardagsrummet (Igen? Har jag inte redan gjort det? Nej, just det. Det stannade på planeringsstadiet… fjorton gånger, cirka). Vika kläderna innan jag lägger in dem i garderoben, städa UNDER badkaret, åka till tippen med junket i källaren, gå upp tidigt, ha en vit månad, spara alla mina pengar och ha skorna i rader i hallen.
Nu vet inte jag om det är bra att i alla fall försöka tänka så här, eller om det endast och uteslutande är destruktivt. För på nåt lutherskt vis är det smärtsamt skönt att liksom göra sig själv perfekt – föreställa sig fulländad – och sen ba; “Jag ba skoja! Jag är fortfarande kaos.” Hur som helst tror jag kanske att det ökar förmågan att ta sig själv med en nypa salt. Eller med en mugg flytande hostmedicin. Eller med en tallrik bulgur.
För det mesta av livet befinner sig väl ändå mellan en tallrik bulgur och en kall Hof. Är det inte så? För det mesta är det mittemellan.
Men oavsett var vi är just nu, är det skitjobbigt att ingen viker kläderna på väg in till garderoben här hemma. Det är skitsvårt att hitta saker och när man väl hittar är de alltid skrynkliga. Det är inte okej. Har man kaos där under, så måste i alla fall ytan se representabel ut.
Så jag kommer nog fortsätta med mina omöjliga målbilder intill tidens ände.
För plötsligt händer det.
Det har jag läst på en reklamskylt.
Köp Efter Morris här:
En tallrik bulgur. Ha ha. Du är för rolig! Du tål ju inte bulgur så akta dig för det. Eller var det quinoa du inte tål. Couscous? Sak samma. Inget håller sig kvar på gaffeln. Puss.
Du, förresten. Jag vill väldigt väldigt gärna träffa dig snart nu. Behöver en dos Frida för min kreativitet. Och för allmänt välmående. Höres om det!
Bulgur kan avskaffas. Quinoa också. Couscous, det är väl den onyttiga av dem? Ergo – I love it.
Klart vi ska ses. Du är väl på resande fot en del fortfarande. Vi gör ett försök när du är hemma igen.
Det höres vi om.
Ojojoj så sant skrivet! Man vill alltid bli en “bättre människa” men jag tror att man måste släppa lite på det för att inte ständigt gå omkring och vara missnöjd med sig själv och sina prestationer. “Jag hann/orkade inte med alla tio måstena men iaf tre av dem” och detta gör inte en till en sämre människa. De som gör alla tio har inget liv…
Så sant, Lena. Så sant. En del av bordena och måstena har faktiskt betats av denna vecka – men så har jag inget liv just nu heller. Inga kids, inget M. Det är DÅ man gör sakerna. Men ska jag vara ärlig – jag har hellre ett liv i sånt fall…