Kanske h

Linda Skugge efterlyste i lördagens krönika en äkta pausande familj. Hon irriterade sig på ett reportage i magasinet Family Living som handlade om en sån där casual familj som påstår sig leva ett liv med mindre stress och prylhysteri, mer eftertanke och soft liv. De säger sig ha sänkt vardagsribban för att få tid över till barn och pauser, men lever ändå i topprenoverad lyxvilla vid havet, har toppjobb och är skitsnygga.

Det är få gånger jag håller med Skugge, men i det här fallet måste jag ge henne rätt. Det låter inte som paret i magasinet har det alltför pausigt. Och det kanske är oss hon efterlyser.

Vi som lever på gränsen till ekonomiskt sammanbrott för att kunna dela föräldradagarna för Rufus. Vi som väljer att bo billigt och litet för att slippa lägga pengar på lån och jobba mindre när barnen är små. Vi som kör europeisk belamrad inredningsstil istället för den avskalade nordiska av det enkla skälet att vi helt enkelt inte har plats att gömma undan väskor, skor och dammsugare. Vi som ibland ligger som en hög i sängen och kramas till elva på förmiddagarna fast solen skiner och man borde gå ut. Vi som fortfarande har snowracer på balkongen i april. Vi som la nytt golv i köket för två år sen, men fortfarande inte bytt socklarna. Vi som knappt kommer in i källarförrådet och inte i klädkammaren heller, för den delen. Vi som har en pappersinsamling som är två meter hög och aldrig krymper hur man än gör. Vi som har flera tusen bilder i två olika datorer, helt osorterat och ologiskt. Vi som hellre tar ett glas vin än sorterar rena tvätthögar som vi ändå aldrig sett slutet på under de senaste fyra åren.

Är det en sån familj hon menar, Skugge? En som bara tar paus hela tiden istället för att verkligen ta tag i saker? I sånt fall räcker vi upp en hand. För vi har helt klart paus från pengar, städning, renovering och annat som gör livet drägligt.


Linda Skugge efterlyste i lördagens krönika en äkta pausande familj. Hon irriterade sig på ett reportage i magasinet Family Living som handlade om en sån där casual familj som påstår sig leva ett liv med mindre stress och prylhysteri, mer eftertanke och soft liv. De säger sig ha sänkt vardagsribban för att få tid över till barn och pauser, men lever ändå i topprenoverad lyxvilla vid havet, har toppjobb och är skitsnygga.

Det är få gånger jag håller med Skugge, men i det här fallet måste jag ge henne rätt. Det låter inte som paret i magasinet har det alltför pausigt. Och det kanske är oss hon efterlyser.

Vi som lever på gränsen till ekonomiskt sammanbrott för att kunna dela föräldradagarna för Rufus. Vi som väljer att bo billigt och litet för att slippa lägga pengar på lån och jobba mindre när barnen är små. Vi som kör europeisk belamrad inredningsstil istället för den avskalade nordiska av det enkla skälet att vi helt enkelt inte har plats att gömma undan väskor, skor och dammsugare. Vi som ibland ligger som en hög i sängen och kramas till elva på förmiddagarna fast solen skiner och man borde gå ut. Vi som fortfarande har snowracer på balkongen i april. Vi som la nytt golv i köket för två år sen, men fortfarande inte bytt socklarna. Vi som knappt kommer in i källarförrådet och inte i klädkammaren heller, för den delen. Vi som har en pappersinsamling som är två meter hög och aldrig krymper hur man än gör. Vi som har flera tusen bilder i två olika datorer, helt osorterat och ologiskt. Vi som hellre tar ett glas vin än sorterar rena tvätthögar som vi ändå aldrig sett slutet på under de senaste fyra åren.

Är det en sån familj hon menar, Skugge? En som bara tar paus hela tiden istället för att verkligen ta tag i saker? I sånt fall räcker vi upp en hand. För vi har helt klart paus från pengar, städning, renovering och annat som gör livet drägligt.

Köp Efter Morris här: