Jag vill ha en iPhone 4. Helt ounik, naturligtvis. Jag har försökt mig på projektet ett par gånger nu, senast under eftermiddagen idag. Först gick jag länge i fel riktning på Kungsgatan. Redan där kände jag hur lost jag var. Om man inte ens hittar till butiken liksom…
Sen hittade jag rätt och fick prata med en säljare. Han var trevlig. Så trevlig man kan vara när man har en fullständigt okunnig individ framför sig.
– Vad har du för abonnemang idag?
– Jag visste att den frågan skulle komma, ändå har jag liksom inte så mycket koll. Jag vet att jag har Tele2, att det är dyrt och att alla personer jag ringer till har Telia. Jag vill byta. Kan du fixa?
Jag halar fram en tidning med en annons jag sett.
– Jag vill ha den här dealen.
– Ja. Det där är en kampanj vi kör. Men vi har inte just den telefonen inne nu.
Logiskt.
Sen började vi prata, säljaren och jag. Efter tio minuter pratade jag med fyra säljare, varav en var tolv år och praktikant (men han hade likadan skjorta som de andra, fast mindre). Alla ville lösa mitt problem. Och sälja en extra dyr telefon till mig. Ett tag övervägde jag att ta allt på mitt vuxna kreditkort bara för att få tyst på alla som pratade i mun på varandra.
– Men hörrni. Det viktigaste här måste väl ändå vara att kunden förstår vad hon köper. Just nu fattar jag ingenting. Jag vill bara ringa billigt och surfa och flasha min telefon för att vara lite tuff och trendig.
Efter tjugo minuter fick jag knäppa upp täckjackan och svettades ymnigt.
– Vi gör så här då, sa säljaren som jag nu hade lärt känna rätt bra. Jag tar ditt nummer så ringer jag dig när vi får in rätt telefon helt enkelt.
Jag skrev ner mitt nummer på en Post-it och tänkte att jag aldrig kommer höra ett ord från honom.
– Bra. Tack. Vi kanske kan gå ut eller ta en fika nån dag?
– Eller hur. Eller så håller vi det på telefonsäljarplanet bara. Jag vill ju trots allt ha en telefon, inte en latte.
Han skrattade och jag tror fortfarande att han aldrig kommer ringa upp när min iPhone 4 är inne.
Innan jag gick sneglade jag på en kille som såg och lät ännu mer förvirrad än jag. Det var Alex Schulman.
Undrar om även han fick fikearbjudande med sitt fri surf-abonnemang?
Köp Efter Morris här:
Haha! Jag skrattade högt åt ditt svar fast jag sitter på tyst-bussen till jobbet… Skönt med lite uppskattning! 🙂 Och vem vill inte fika med dig? 🙂
🙂 Puss på dig du! Jag kan ju nu, såhär i efterhand, konstatera att han aldrig ringde. Jag är mållös av förvåning. Inte. 🙂
Spring och köp en på onoff eller någon annan telefonaffär. De brukar ha ett lager så du ska få den direkt. Sen kan det förstås ta ett par dagar att flytta numret.
Så får det kanske bli ja. Och som sagt. Då kanske man slipper kaffeerbjudandet också.
Puss Sara! Han ville bara sälja en dyrare telefon till mig och få fet provision. Han ville INTE dricka kaffe med en 38-årig tvåbarnsmorsa, det kan jag lova. Undrar vad som hänt om jag sagt ja. Vad jobbigt han hade fått det. 🙂
Nu tror jag att du är onödigt blygsam.
Fy fan vad rolig du är! Och så blir du uppraggad i telefonbutiken dessutom.
Like!