Det är alltid lika förvirrande att komma tillbaka till civilisationen efter en helg på torpet. Kontrasterna är påtagliga. Två världar. Två liv. Två tempon. Två timmars resa.
Resan är ofta inte bara en fysisk förflyttning. Den för alltid ett gäng tankar med sig. Det är som att farten, musiken och det faktum att man sitter i en liten begränsad plåtlåda får tankarna att studsa omkring. In i hjärnan och ut igen och sen ett varv via baksätet och tillbaka in i skallen med en helt ny vinkeln. Swosch.
Dagens färd resulterade i följande insikter.
1. jag tycker inte om den person som David gör mig till, den jag numera blir i hans sällskap. Det händer nåt när våra personer stöts mot varandra. Det är nåt destruktivt. Jag blir nån helt annan och jag avskyr sidorna hos mig själv som han framkallar.
2. Jag har, de senaste veckorna, varit alldeles för fokuserad på det förflutna. Det har smugit sig på igen. Utan att jag märkt det handlar plötsligt så mycket om vad han gör nu och varför han valde bort mig. Det måste bort. För jag glömmer alltid bort mig själv när jag har det fokuset, ser bara det som aldrig blev mellan honom och mig. Ser allt det som var bra men missar helt anledningen till att det tog slut. Anklagar mig själv för att jag drev bort honom genom att vara jobbig och krävande. Nu får det räcka för den här gången. Nu är det framåt som gäller igen. Mitt liv. Min flytt. Mina dagar med barnen.
3. Jag har, just nu, ett stort behov av vara omtyckt. Men har inte lika stor förmåga att ge av mig själv. Inte så stor som jag tror i alla fall. För jag blir matt av att känna för mycket och så ramlar jag ihop inombords. Jag har gett så mycket så länge. Det måste fyllas upp där inne innan jag kan ge bort nåt. Men hur lång tid det kan ta har jag ingen aning om.
4. Jag måste skriva en lista på alla saker jag måste hinna med innan flytten. Ta en sak i taget. Inte få panik. Försöka undvika känslan av att allt bara faller ner över mig och begraver mig levande. Återfinna den där “det-ordnar-sig”-känslan och “det-är-inte-hela-världen-om-man-inte-har-ett-köksbord”-känslan. Förtränga “jag-har-ingen-säng-teve-matbord-stolar-pengar”-känslan.
Och när jag parkerat, tagit min packning och börjat åka in till Nybrogatan så får jag ytterligare en insikt. Det här kan vara sista natten här. För sen har jag barnen till efter Valborg och sen har David flyttat ut. Min Östermalmstrip är slut. Över. Och då blev det plötsligt helt obeskrivligt sorgligt!
Tror jag måste ta en natt till här, bara för att. För att ta farväl. Säga hej då till några speciella månader av mitt liv. Månaderna som tog mig från det glödheta helvetet tillbaka till jordklotet igen.
Kontraster. Det finns många sådana.
Köp Efter Morris här:
🙂 – ett råd jag fått angående listor (som jag var ett stort fan av tidigare) är att inte skriva upp sånt som tar längre tid att skriva än att göra. Men mitt listmissbruk rörde sig mest om jobbgrejer där jag kunde spendera mycket tid med att skriva upp sådant jag istället kunea göra. Faran med mina listor var också att de spädde på min oro över att inte hinna, inte komma ihåg. Du får bordet Frida. Det är ett mycket kärt bord och det har väntat länge på en sån som du. Problemet med det är att man inte kan skruva av benen på det, så det kräver sin plats att transportera. Vi styr upp det på fejan som sagt.
Fan vad ni är fina! Ni är så kloka att jag bara vill gråta av tacksamhet. Ulrika: JA TACK! Jag vill hur gärna som helst köpa ditt köksbord. Mailar på fejan! Sara: Tror också att listor gör att man släpper vissa saker – men visst Anna – för många punkter är en dålig lista, helt klart. Tack för pussar och kramar och omtyckning. De svarta molnen har dragit förbi idag. Nu har ni hjälpt mig att driva bort dem. Kram!
I’ve been lonikog for a post like this forever (and a day)
Titta, en klassisk tes-antites-syntes-situation enligt Hegels recept. Snyggt!
Se till att enbart sätta upp ABSOLUT NÖDVÄNDIGA saker på listan. Inte en massa annat skit, för då blir du bara stressad. Och ABSOLUT NODVÄNDIGA saker i det här sammanganget är inte så många till antalet. Köpa kösbord kvalificerar definitivt inte. Nivån ligger snarare på att komma ihåg att hämta nycklar till nya lägenheten, ge vägbeskrivning till flyttgubbarna så att de lämpar av dina grejer på rätt ställe, ta ut kontanter så att du kan betala flyttgubbarna, och så vidare.
Om du har en 20-punktslista så har du inte hållit dig till kategorin ABSOLUT NÖDVÄNDIG.
puss på dig
Jag tror benhårt på listor. Annars måste man hålla allt i huvudet och det blir man ju jättestressad av. Allt som måste göras men inte kan göras omedelbart ska stå på en lista. Det var ovanligt att jag inte höll med Ulrika, känner jag, men i det här fallet är jag helt övertygad.
Om du har akut sängbrist kan du ju alltid ta EN av mina resårsängar… Men – jag ska inte tjata 🙂
Tycka om dig är väldigt lätt. Här kommer lite omtyckning: *tycker om tycker om tycker om*
Bra Frida! En sak i taget. Allt löser sig. Och det vet du. Akta dig för de där listorna. Gör saker istället. Vill du ha ett runt köksbord med perstorpsskiva? Tillverkat sent 60-tal. Idealt för fyra pers, men vi har suttit ungefär tolv kring det också :).