Det är kärlek att få sätta ner foten i slasket på Arlanda efter en helg i Lappland. In i söndagstempot på t-centralen. Handla lite frulle på 7/11. Släntra hem med svintung väska på en folktom Nybrogata. Borta är skotrar, meterhög snö, iskyla och renkött till frukost, lunch och middag. (Ja, vi vet att ni har renar i Lappland. Vi vet. De är kanske söta, men inte goda.)

Fördelen med att åka till en plats som förknippas med ångest, är att man uppskattar det man har på ett nytt sätt.

Så nu ligger jag här och bara uppskattar.

Men. Trots allt. Vi har haft en grym helg! Och jag kan som vanligt inte prata. Det sista som lämnar människan är kanske hoppet men det första som drar, för min del, är alltid rösten. Hej då röst.

Så lite sömn på det här är nog bra. Ja. Så får det blir. Sömn. God natt.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: