Den nya friheten. Att bara ta bilen och dra. Lämna bekymmer och ansvar, resa mot lugnet och sinnesro.
Nej. Inte riktigt, men nära nog. Hur långt bort man än reser har man alltid sig själv med sig. På gott och ont.
Vi tog jobbet med oss och landade två timmar senare i paradiset. Några dagar på en annan plats, mentalt och geografiskt. Vi två. Som hör ihop.
Mina polkagristuplaner lutade sig mot solen, ouppätna det här året. Dörren till boden hade blåst sönder och något levande hade valt att avsluta sina dagar någonstans bakom kylskåpet. Stanken av förruttnelse och doften av liv i ljuv förening. Ett riktigt hemtrevligt hus bjuder alltid på små överraskningar.
Vi började måla om köket mellan jobbsamtalen och mailskrivandet. Utomhus steg temperaturen och solen. Inomhus rann lyckan längs med väggarna. Som om allting kommer att ordna sig.
Som att den vita färgen suddar ut och målar fram något nytt på samma gång.
Lager på lager byggs något som skyddar mig från ondskan.
Sakta men säkert förändras saker och ting.
Går vidare med penseln i min hand.
Och efter mig – ett spår av färger.
Köp Efter Morris här:
Senaste kommentarer