Det råder undantagstillstånd i mitt och barnens liv. Regler är inget jag kör med längre. Jag kunde inte bry mig mindre faktiskt. Nu är det kärlek som gäller. Och lite tandborstning och mat givetvis. Men främst kramar och känslan av att jag aldrig aldrig aldrig kommer att lämna dem. Någonsin. Krambehovet är outtömligt för tillfället. Från båda håll.
Därför sitter Julian bredvid mig i soffan och äter skorpor en vanlig måndagskväll, fast han egentligen borde sova. Jag tror att han överlever en timmes mindre sömn.
Och jag ska hålla om honom hela natten.
Senaste kommentarer