Jag och M jobbar från torpet. Uppkopplingen funkar. För det mesta. Produktiviteten är på topp och det är svårt att med ord beskriva hur bra allting känns. Eventuellt är det något sånt här jag har strävat efter stora delar av mitt liv. Någon slags total balans. Kreativitet och lugn och frihet tillsammans med någon som har ungefär samma inställning som jag.
Det är liksom en framåtrörelse och uppåtrörelse på samma gång. Den där känslan av att man följs åt. Glider med varandra. Utan motstånd, utan motarbete. Saker klaffar och löser sig på de mest märkliga sätt och det är svårt att veta om det är meningen och förutbestämt, eller helt beroende av att man faktiskt vill samma sak.
Egentligen är det skit sak samma vad orsaken är, så länge resultatet är det här.
Och nu tror jag vi blev hungriga samtidigt.
Lunchpaus?
Köp Efter Morris här:
Som du sa så fint: jag trycker lika hårt i gasen, bara att min bil går inte lika fort. Förutom när det gäller lunch. Ja tack!