Man slår sig ner i soffan vid 21.30 och tänker, med fejkad entusiasm: “Nu! Nu alla hjärnceller, har vi en hel härlig timme på oss att göra nåt vettigt, innan vi tillsammans slutar fungera. Vad ska vi hitta på med den? 60 minuter, bara för oss själva…”
Då inser man att man glömt hänga tvätten. Och att resterna från den sena middagen står kvar på spisen. Rester har man inte råd att kasta (och just det – miljöskälen). Tick, tack. Klockan är plötsligt kvart i.
Entusiasmen gäspar. Börjar skruva på sig. Zoonar ut.
Man slår på teven. Ett program om Norska bönder och kor. Det är snö, ålderdom, död och dimma.
Nu har entusiasmen börjat klä på sig och är på väg ut genom dörren.
En bok då. Hämtar en bok. Entusiasmen stannar upp där ute i hallen. Jag håller andan. Det här kan ju kanske bli nåt.
Vaknar av att dörren slår igen med kraft. Klockan är 22.30. En liten tunn dregelsträng drar sig ner över hakan och nacken har låst sig i en inte så smickrande position. Men det är ju ändå ingen här som kan se.
Tittar ner i boken och inser att jag i alla fall lyckats läsa två tredjedels sida. Visserligen utan att ha fattat ett skit, men man får inte ha så höga krav så här dags.
Eftersom entusiasmen nu sitter på tuben mot Mörby C drar jag mig in till badrummet. Glor en stund i något som jag efter ett tag inser är mitt eget fejs. Påbörjar nåt slags tankedravel om “hur kunde det bli så här?” och “vad hände med den där lilla…”. Nej. Fan. Lägg ner. Du är på väg att bli kärring, gör det med värdighet eller bli en bitch.
Borstar alla de lagade tänderna. Överväger, komiskt nog, en avsminkning kvällen till ära. Tittar till de cellanhopningarna jag delvis är upphov till. De andas. De lever. Är varma, är underbara.
När huvudet ligger på kudden får jag ett sms. “God natt älskling”. Och jag skickar ett svar.
Jag skickar alltid ett svar.
Och precis när verkligheten glider in i dröm ser jag hur röda linjen vänder. Åker tillbaka. Mot Slussen.
Entusiasmen byter till grön linje.
Mot Gullmarsplan.
Och sen vidare…
Köp Efter Morris här:
Din hjärna. DEN är i allafall i toppform! Älsk!
“två tredjedels sida” XD
Alltsa jag DOOOOG har. Sa enormt javla roligt!!
Den har bloggen har jag saknat alldeles for mycket. Puss.
Aj då… Jag som hade hoppats att entusiasmen skulle stanna i Mörby Centrum och promenera den korta biten hem till mig… Men klockan är ju bara 22.03. Än finns det hopp. Än finns det möjlighet att entusiasmen kommer förbi så att jag kan skriva några rader på min bok. Innan klockan slår 22.30.
Sedan kan han åka tillbaka till dig. 🙂
Ha ha ha! Jag tror att det finns flera, Anna! Det här var bara den som bor här. Din ligger under din säng och trycker, as we speak! Kolla där!