Fjärde sjukdomsdagen. Natten överjävlig och helt allvarligt – varifrån kommer snoret? Kommer det på nåt vis från en utomkroppslig, extern plats? Det kan ju omöjligtvis bildas inne i kroppen. Inte i dessa mängder. Det måste finnas nån tillförseltank någonstans.
Det är nästan 20 minus ute och jag drömmer våta drömmar om en kort promenad. Något mer än en joggingtur til ICA i alla fall. En sväng runt kvarteret. Jag har inte kunnat träna på hela veckan och känner hur hela kroppen blir nervös av det. Det är förresten ingen idé att jag joggar till ICA för jag har ändå inga pengar. Så jag gräver i frysen och inser att imorgon får barnen äta mitt hembakade bröd vare sig de vill eller inte. (“Mamma, vilket hårt bröd du har bakat…”).
Ja. Man är kanske inte helt på topp för tillfället. Men jag försöker se det som en prövning. Jag har klarat värre saker.
I brist på annat stänger jag nu av Bolibompa, höjer musiken och kör ett träningspass på vardagsrumsmattan. Efteråt kan jag ju cirkulera på tvåkvadratsbalkongen en stund.
Det är ju så skönt att få komma ut lite.
Egentid?
Köp Efter Morris här:
Äsch. Ingen vill väl riskera hälsan och torka deras läckande kranar. Kanske M vågar sig hit en sväng idag dock. Vi får se. Jag ska sluta klaga, jag har två Hof kvar till ikväll. 🙂 Kram!
Man får klaga! Och jag ska köpa dig några Hell. Det hade ju varit en mycket lämpligare dryck i detta läge.
🙂 Rufus somnade nu två timmar på soffan och vaknade som en ny människa. Åt en gigantisk portion med spagetti och trycker som bäst i sig den dåliga ursäkten till lördagsgodis jag hittade längst in i skåpet. Det kanske vänder? Men jag tar gärna emot några Hell ändå vid tillfälle 😉
Hej i snoret. Nu låter jag onödigt klämkäck, men kan du inte be någon om hjälp? Nån som bor i krokarna och kommer och ser på film med dina grabbar en timme medan du powerwalkar fram och tillbaka till någon lämplig affär. Med musik i öronen och en Hof i handen? (Ja, i brist på bättre bira). Då slipper ju barnen äta det där brödet osv… kram kram