Okej, jag bloggar inte som jag borde, men jag är ursäktad. Tycker jag själv i alla fall.

I lördags gjorde jag mitt livs insats som festfixare och brände av ett femårskalas med 22 smågäster mellan 4 och 6 år. Tillsammans med min man och ett annat stackars föräldrapar, vill säga. Tänker inte ta åt mig hela äran själv, även om jag är sjukt sugen. Alltså, jag säger bara ballongregn, skattjakt, disco med BRA musik och grymma genomtänkta godispåsar. Vi fyra svettiga föräldrar visade sig ha färdigheter som kompletterade varandra på ett exemplariskt sätt. Själv stod jag för pondusen och busvisslingarna och agerade på detta sätt militant sammankallare av splittrad högljudd grupp. Vid ett tillfälle lyckades jag få SAMTLIGA tysta på en och samma gång. I flera sekunder. Anlita mig, den som har råd… 

Det finns bara ett passande ord – succé. Barnen var glada, närvarande föräldrar impade och det ryktas att kalaset redan låtit tala om sig på dagis.

 Det enda problematiska i sammanhanget är att man nu känner sig manad att göra minst lika bra ifrån sig nästa år. Och nästa, och nästa och nästa…

Vad utbränd jag kände mig plötsligt.


Okej, jag bloggar inte som jag borde, men jag är ursäktad. Tycker jag själv i alla fall.

I lördags gjorde jag mitt livs insats som festfixare och brände av ett femårskalas med 22 smågäster mellan 4 och 6 år. Tillsammans med min man och ett annat stackars föräldrapar, vill säga. Tänker inte ta åt mig hela äran själv, även om jag är sjukt sugen. Alltså, jag säger bara ballongregn, skattjakt, disco med BRA musik och grymma genomtänkta godispåsar. Vi fyra svettiga föräldrar visade sig ha färdigheter som kompletterade varandra på ett exemplariskt sätt. Själv stod jag för pondusen och busvisslingarna och agerade på detta sätt militant sammankallare av splittrad högljudd grupp. Vid ett tillfälle lyckades jag få SAMTLIGA tysta på en och samma gång. I flera sekunder. Anlita mig, den som har råd… 

Det finns bara ett passande ord – succé. Barnen var glada, närvarande föräldrar impade och det ryktas att kalaset redan låtit tala om sig på dagis.

 Det enda problematiska i sammanhanget är att man nu känner sig manad att göra minst lika bra ifrån sig nästa år. Och nästa, och nästa och nästa…

Vad utbränd jag kände mig plötsligt.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: